Saker jag inte gillar 4

Just nu känns det som om det är en massa jävla saker jag inte gillar. Jag är otroligt lättirriterad för tillfället. Mest av allt är det folks beteenden som stör mig. Situationer då jag bara skulle vilja säga åt folk att dra åt helvete. Massa situationer från långt långt tillbaka som sitter kvar i min kropp som små glasskärvor eller stickor som inte dragits ut och blivit inflammerade.
och jag känner så här:

små små tecken

Ibland så tänker jag inte på de negativa parallellerna, utan på de bra parallellerna. De när jag får reda på att det typ mysigaste omaka paret jag känner inledde sitt förhållande på ett liknande sätt, de träffades, lade till varandra på facebook och började chatta. Och de när jag läser ett blogginlägg som beskriver precis hur jag kände för en dryg månad sedan. Visst att dessa inte handlar om mig, men jag har ju inte haft detta förut, så att få reda på att andra som funkat är på samma sätt ger mig liksom lite hopp.

Saker jag inte gillar 3 (varning för overshare)

Hormoner. Jag och hormoner har nog aldrig varit särskilt bra kompisar, och det är dem jag skyller dagens skit på.
Jag ska snart ha mens och har nu haft ont i mina bröst i typ en vecka, som jag alltid har (sorry för overshare..).
Men idag måste hormonnivåerna nått någon jävla topp för jag är lättsårad, lättirriterad och har fanemig inte långt till tårarna. Jag har till och med börjat bråka med min älskade syster yster. Det MÅSTE vara PMS hormoner. Det kliar i hela kroppen, jag känner att jag behöver typ boxas, men boxningen har sommaruppehåll och mina bröst är så djävulskt ömma att jag bävar för att ge mig ut och springa. Men ut ska jag! Kommer se ut som en tok när jag springer och håller i brösten...
Det som är så himla störigt är att det inte alls var så här jobbigt förra månaden. Det är nästan som om varannan månad är lugn och varannan ett rent helvete.
Just nu vill jag bara att mensen ska komma även om jag hatar hatar hatar att behöva vara kvinna och varje månad få en jävla blodsutgjutelse (och bieffekter) bara för att få reda på att jag inte är gravid.

Saker jag inte gillar 2

Att behöva skriva ett dokument som borde varit skrivet för månader sedan. Jag tror att det tar emot mest för att jag känner mig övergiven i projektet. Redan veckorna efter eventet kände jag att hennes engagemang danade. Men det som stör mig mest är att hon sagt att hon gjort saker som hon inte har gjort. Det är säkert så att hon bara glömt, men det är så himla oproffsigt. Och liksom vaddå glömt, man kan glömma att göra nått, men inte tro att man gjort något när man inte har det.
Så jävla bittert. Och varje ord av denna rapport smakar av denna bitterhet.

Saker jag inte gillar 1

När folk är i en grupp men inte är uppmärksamma på sitt beteende mot andra. Situationen jag tänker på var i helgen då vi var ute och en i vårt sällskap flirtade ganska uppenbart med en annan i vårt sällskap, fast än den andra har partner. De var helt uppslukade av varandra praktiskt taget hela helgen. Jag stör mig inte på detta på grund utav att den ena har en partner, utan för att det är så himla asocialt att vara i en stor grupp och BARA prata med varandra, inte låta någon annan få en syl i vädret (i deras konversation). Speciellt om det är som VÄNNER. Vet inte riktigt hur logiken funkar med varför det skulle vara annorlunda om de var kära. Men det gör det. Lite i alla fall.
Jag gillar inte heller att jag har ont i huvudet och måste läsa en halv bok ikväll.

Dagens insikt 20: Han ser mig.

Jag ligger bredvid honom och suckar. Frågan ligger och gnager i mina tankar. Jag måste fråga, jag måste prata, jag måste ta upp det. Men vet inte riktigt hur. Vet bara att jag känner en massa och måste få veta för att sluta känna.
Jag kollar läget lite genom att säga 'I like this' och han drar mig lite närmre, jag säger 'cause I quite fancy you' och han drar mig ännu närmre.
En vanlig människa skulle ta detta som något bra. Paranoida emilou tar det som att han inte vill sätta ord på det för att han inte känner det.
Den välbekanta konflikten mellan att skjuta bort och dra närmre infinner sig igen.
Vi står på nästan samma ställe som den där gången förut och jag tror han ser det på mig. Vi står nära nära, och han ser det på mig trots våra tre decimeters längdskillnad. Han frågar om jag är okej. Jag säger att ja det är jag nog. Men han ser det på mig. Han hör det på mitt svar.
Så jag svamlar ut något som inte alls är så genomtänkt som jag hade tänkt att det skulle vara. Men det är ute i det öppna.
Jag blottar min oro. Jag blottar mina känslor. Visar mig sårbar. För just där och då var jag väldigt väldigt sårbar. Jag hade kunnat gå sönder av ett endaste ord, en endaste blick eller en endaste handrörelse. Mest för att jag kanske inte limmat ihop mig själv helt från förra året och jag tyckte att likheterna var slående. Så jag var lite extra sårbar.
Men det sårande ordet, blicken eller handrörelsen kom inte. Istället var han bara fin.
Vi sätter oss i soffan och jag är alldeles hopkurad. Bygger upp en fysisk mur mellan oss, som om det skulle skydda mig. Men han håller om mig, han kan det eftersom han har så långa armar, trots min mur. Han håller mitt huvud och ser mig i ögonen. Och säger att han gillar mig. Gillar mig mycket. Och gillar mig mer och mer.
Jag tror att jag blir glad. Men mest är jag lättad över att jag sagt det och att jag inte kraschade. Han ser denna tvekan. Han ser allt. Han ser mig. Och han är fin.

Dagens insikt 19: och så kommer lite sol

Allt som jag oroade mig för. Var bara oro.