Förra året pyntade, bakade jag och stod i. Gick på julmarknad, skickade julkort, spenderade massa tid på att tänka på julklappar. Köpte julkalender och fixade en till kontoret också.
Men i år har jag inte ens haft ett ordentligt adventsfika. Jag bakade lussebullar i tisdags, har inte tagit fram vare sig adventsstake eller julsjtärna. Inte julpyntat något alls och har knappt ägnat en tanke åt julklappar. Jag var på monocles julmarknad men det kändes liksom inte så juligt av någon anledning. Vi var och drack glögg på en bar i fredags, men jag var alldeles för trött efter en vecka med skolpresentationer, liss och konfrerens så jag drack min glögg och gick hem.
Jag har helt enkelt varit lite för trött tror jag. Inte varit hemma en hel helg på en månad, och de senaste tre månaderna har jag bara varit i soton tre hela helger. Och de helgerna var jag mest på kontoret. Men det har varit en kul höst, jag har rest och hängt massa med London gänget. Men på något vis väldigt isolerad från all denna julprepp som andra verkar ha engagerat sig i och som jag var engagerad i förra året. Imorgon ska vi på lucia konsert, och i helgen ska vi baka. Kanske kommer jag i julstämning då. Men kanske inte, men jag bryr mig liksom inte så mycket i år. Det får bli vad det blir.
Thursday, December 13, 2012
Emilou och ljuset
Lucia sprider ljus i mörkret och det är som om att lagom till lucia har detta ljus äntligen kommit till mig.
Vad det än är eller leder till så känns livet lite lättare när jag har någon som gör te åt mig. Världen ser liksom lite ljusare ut när jag har sjyssta människor omkring mig.
Vi går runt i korridorerna, sitter på olika platser och pratar. Pratar pratar och pratar i timmar. Om allt mellan himmel och jord. Pratar i mun på varandra, börjar berätta något men blir hela tiden distraherade av andra saker vi vill berätta. Skrattar och driver med varandra utan att andra förstår våra referenser för vi har ju mailat i flera veckor och plockar upp saker från de konversationerna. Han har gjort något olagligt med kakor. Jag är okulturell för att jag inte läst Shakespeare. Jag driver med honom för hans ålder, men eftersom ingen annan vet kan vi båda låtsas som om han är 22 när de frågar. Och vi fnittrar i ögonen när vi båda insisterar på att jo självklart är han 22. Inte en dag äldre (eller bara kanske en vecka eller så). Jag har ju sett hans pass. Ingen annan fattar eller kan komma mellan.
Jag drar ett dåligt skämt, och rådnar lite för att det är pinsamt dåligt, och han säger att han gillar mig. Han stjäl lyxkaffe åt mig från sitt jobb. För att han sett att jag hade en presso och tänkte att jag skulle uppskatta gott kaffe. Vi har utbytt kakor och druckit te. Han kommer och gör te åt mig, bara för att vara snäll mot mig. Bara mig. Han mailar för att säga hej då för han vill inte störa mig när jag jobbar. De dagar han inte är här skickar vi länkar till varandra med artiklar som är intressanta och svarar inom tio ynka minuter. Onsdagar och torsdagar har blivit mina favoritdagar för jag har yttepyttesmå fjärilar i magen när jag vaknar.
Länge har jag undrat och varit osäker på vad allt detta betyder. Flörtar han eller är han bara en sjysst kille. Han är verkligen en sjysst kille. Blivit lite svartsjuk när han pratar med andra. Eller är snäll mot andra. Och så i en konversation tror jag att han säger att han har tjej. Och världen skakade till lite. Men när de vanliga känslorna av misslyckande och att vara oälskvärd lagt sig så kunde jag liksom tänka att det ju faktiskt bara är ganska trevligt och skönt att ha någon som är snäll mot en. Vad det än må betyda. Bara att ha någon som bryr sig och dricker te med mig är liksom så mycket bättre än vad det varit på länge. Vare sig de yttepyttesmå fjärilarna får växa till sig och flyga ut eller inte.
Men så idag fick jag reda på att den där tjejen inte alls existerade. Jag hörde fel då, men är alldeles säker nu. Men nu kanske till och med så att jag inte vill att fjärilarna ska få bli något större. Vi är väldigt olika i mångt och mycket, trots att vi pratar i timmar. Vi verkar ha väldigt olika aspirationer i livet. Gör saker på väldigt olika sätt och han har några väldigt väldigt oattraktiva drag. Så att dricka te kanske är nog.
Det låter kanske paradoxalt och lite deprimerande att jag nöjer mig med att dricka te. Men av någon anledning är det liksom det som gjort att ljuset återvänt till mig och att livet känns lite lättare att leva just nu. Allt bra försvinner inte från Soton. Lite kommer faktiskt hit och är här.
Vad det än är eller leder till så känns livet lite lättare när jag har någon som gör te åt mig. Världen ser liksom lite ljusare ut när jag har sjyssta människor omkring mig.
Vi går runt i korridorerna, sitter på olika platser och pratar. Pratar pratar och pratar i timmar. Om allt mellan himmel och jord. Pratar i mun på varandra, börjar berätta något men blir hela tiden distraherade av andra saker vi vill berätta. Skrattar och driver med varandra utan att andra förstår våra referenser för vi har ju mailat i flera veckor och plockar upp saker från de konversationerna. Han har gjort något olagligt med kakor. Jag är okulturell för att jag inte läst Shakespeare. Jag driver med honom för hans ålder, men eftersom ingen annan vet kan vi båda låtsas som om han är 22 när de frågar. Och vi fnittrar i ögonen när vi båda insisterar på att jo självklart är han 22. Inte en dag äldre (eller bara kanske en vecka eller så). Jag har ju sett hans pass. Ingen annan fattar eller kan komma mellan.
Jag drar ett dåligt skämt, och rådnar lite för att det är pinsamt dåligt, och han säger att han gillar mig. Han stjäl lyxkaffe åt mig från sitt jobb. För att han sett att jag hade en presso och tänkte att jag skulle uppskatta gott kaffe. Vi har utbytt kakor och druckit te. Han kommer och gör te åt mig, bara för att vara snäll mot mig. Bara mig. Han mailar för att säga hej då för han vill inte störa mig när jag jobbar. De dagar han inte är här skickar vi länkar till varandra med artiklar som är intressanta och svarar inom tio ynka minuter. Onsdagar och torsdagar har blivit mina favoritdagar för jag har yttepyttesmå fjärilar i magen när jag vaknar.
Länge har jag undrat och varit osäker på vad allt detta betyder. Flörtar han eller är han bara en sjysst kille. Han är verkligen en sjysst kille. Blivit lite svartsjuk när han pratar med andra. Eller är snäll mot andra. Och så i en konversation tror jag att han säger att han har tjej. Och världen skakade till lite. Men när de vanliga känslorna av misslyckande och att vara oälskvärd lagt sig så kunde jag liksom tänka att det ju faktiskt bara är ganska trevligt och skönt att ha någon som är snäll mot en. Vad det än må betyda. Bara att ha någon som bryr sig och dricker te med mig är liksom så mycket bättre än vad det varit på länge. Vare sig de yttepyttesmå fjärilarna får växa till sig och flyga ut eller inte.
Men så idag fick jag reda på att den där tjejen inte alls existerade. Jag hörde fel då, men är alldeles säker nu. Men nu kanske till och med så att jag inte vill att fjärilarna ska få bli något större. Vi är väldigt olika i mångt och mycket, trots att vi pratar i timmar. Vi verkar ha väldigt olika aspirationer i livet. Gör saker på väldigt olika sätt och han har några väldigt väldigt oattraktiva drag. Så att dricka te kanske är nog.
Det låter kanske paradoxalt och lite deprimerande att jag nöjer mig med att dricka te. Men av någon anledning är det liksom det som gjort att ljuset återvänt till mig och att livet känns lite lättare att leva just nu. Allt bra försvinner inte från Soton. Lite kommer faktiskt hit och är här.
Subscribe to:
Posts (Atom)