Jag kan se den i allas våra ögon. The Fear.
Det är rädslan för att misslyckas. Rädslan att inte vara bra nog. Den finns överallt och syns mer än vi tror och önskar.
Tillslut är man rädd för allt. Sova, vakna, äta, gå ut, klä på sig. Jobba.
För genom att göra något riskerar man att misslyckas. Och att misslyckas genom apati är bättre än att misslyckas om man försökt. Man vet att det är kontraproduktivt att vara rädd för att jobba. Det leder ju bara till ännu mer rädsla och panik. Men så länge man inte ser det som man måste producera så behöver man inte se att man är misslyckad. Det är liksom inte svart på vitt mitt framför dig.
Men rädslan syns ändå. Även om vi inte ser våra misslyckanden finns rädslan där. Och den syns. Skinande. I ögonen. Ögonen som undviker kontakt. De som stirrar ut i tomma intet. Blanka. Där finns rädslan.
Men bara en sekund. För rädslan får inte synas för länge. Då tar den över. Så man döljer det med glittrande glädje.
Motsatsen är den bästa förklädnaden. För även om vi alla vet att vi bär på rädslan låtsas vi som om att vi inte har den. Det blir bara värre då.
Delad rädsla är dubbel rädsla.
Ser vi den finns den. Ser vi rädslan finns även våra misslyckanden och det är ju det vi är rädda för.
Så vi stirrar ut i tomma intet och glittrar.
Saturday, September 25, 2010
Monday, September 20, 2010
Idag skams jag over att vara Svensk.
Jag vet inte riktigt hur jag hamnade i denna position. Anda sedan jag flyttade till England sa har jag skrytit om Sverige och aldrig kant mig sa svensk som jag kant mig har. Men idag skryter jag inte. Att SD fick nastan 6% ar en storre skandal an att Gordon Brown i varens valrorelse kallade en kvinna som uttryckte oro over invandringen till Storbrittanien en 'Biggot'.
Det ar en storre skandal inte for att nastan 6% av den Svenska befolkningen helst skulle se att min mamma aldrig kom till Sverige, och om man ska harddra det sa borde jag kanske ha stannat i Sverige for att halla Sverige Svenskt, for tekniskt sett ar jag ju lite mer Svensk eftersom pappa ar helsvensk. For det haller ju inte att saga att vi inte ska ha nagon invandring om vi inte heller kan ha nagon utvandring. Faktumet att jag varnar och sprider den svenska kulturen, senast i Lordags da jag hade kraftskiva med mina vanner- med hattar, haklappar, snaps och manlampor, ar ju ocksa rent logiskt fel eftersom jag gor det i fel land. Detta ar bara ett sidospar av det verkliga problemet.
Anledningen till att det ar en storre skandal ar inte heller att det ar sa forvanansvart manga som haller denna uppfattning i ett land som har en lang och stark socialdemokratisk tradition med tolerans och solidaritet som grundstenar. Men detta borjar narma sig grundproblematiken.
Det ar snarare sa att det ar en skandal for att SD har uppmarksammat de andra partiernas misslyckande att hantera invandringen. Det ar en skandal for att istallet for att bemota folkets oro sa tiger man. SD bjods inte in till debatter, SD bemottes med mediablackout och ingen ville samarbeta med dem. Brown var ju anda, eller blev tvungen till att vara, 'oppen' med vad han tyckte och tankte om denna kvinnas asikter. Detta ar inte bra politik. For politikerna tar inte sina valjares asikter och intressen pa allvar. Jag ser inte Sverige Demokraternas framgang som en frammarch av rasistiska eller nationalistiska asikter i Sverige, jag ser det snarare som ett misslyckande fran politikernas sida att bemota sina valjare och deras oro. Men oron ar ett resultat av en misslyckad invandrings politik. Jag tror inte att oron for invandringen har kommit fran att Svenskar helt plotsligt har borjat tycka att vi ar lite battre an andra, eller att vara traditioner och sprak ar hotade. Jag tror att tror att det finns en kansla av hot, men inte fran invandrarna, utan fran den misslyckade invandringspolitiken. Balansen mellan integration och assimilation ar svar att hitta, men Sverige borde klara det. Vi har en stark icke-diskriminerande (i de flesta fall) valdfardsstat, vi har starkt socialt kapital, och grundlaggande varderingar om allas lika varde. Forutsattningarna ar goda. Men nar invandrings politiken satter vissa grupper systematiskt i ett utanforskap som leder till segregering och stigmatisering ar det nastan forstaeligt att det skapas en kanlsa av hotfulhet runt dessa grupper. Och det ar detta som SD har fangat. De tar denna hotfulhet och oro pa allvar. De andra partierna forsoker tiga bort problemet. Jag kanner en stor besvikelse over hur politikerna har hanterat denna fraga.
Men jag ar aven besviken pa de som rostat pa SD. Annu en gang inte for att de har rostat pa ett parti som haller asikter som ar rent provikativa gentemot mig, utan for att de tror att det ska gora nagon skillnad. Jag menar inte att underminera partipolitiken, men nar det kommer till integration sa handlar det om vad du och jag gor inte politikerna i Rosenbad. De kan definitivt behjalpa eller begransa genom bostads- och arbetsmarknads politiska atgarder, men det spelar mindre roll an att motarbeta rasistiska kommentarer pa arbetsplatser, i skolor, i foreningar och pa internet. Darfor ar jag inte saker pa att en rost pa SD kan komma att fa den effekt som de valjarna onskar. Om de, som jag hoppas och tror, framst ar oroade over den ohallbara och tigande invandringspolitik som fors av de andra partierna, sa kan kanske en rost pa SD vara en vackarklocka for regeringen, men jag ar inte saker pa att det loser problemen. For att losa de problem som vi moter i vart samhalle idag sa tror jag att vi som medborgare maste agera tilsammans for att motarbeta konsekvenserna av invandringspolitiken.
Jag kan bara hoppas pa att vara politiker tar tag i invandringspolitiken och att det vaxer fram en stark och enad medborgarrattsrorelse fran detta valresultat. Och aven om det ar en skandal och manga idag kanner stor besvikelse, sa maste vi komma ihag att de endast har 20 mandat och det bara ar fyra ar. Vi har fyra ar pa oss att gora om och gora ratt.
Det ar en storre skandal inte for att nastan 6% av den Svenska befolkningen helst skulle se att min mamma aldrig kom till Sverige, och om man ska harddra det sa borde jag kanske ha stannat i Sverige for att halla Sverige Svenskt, for tekniskt sett ar jag ju lite mer Svensk eftersom pappa ar helsvensk. For det haller ju inte att saga att vi inte ska ha nagon invandring om vi inte heller kan ha nagon utvandring. Faktumet att jag varnar och sprider den svenska kulturen, senast i Lordags da jag hade kraftskiva med mina vanner- med hattar, haklappar, snaps och manlampor, ar ju ocksa rent logiskt fel eftersom jag gor det i fel land. Detta ar bara ett sidospar av det verkliga problemet.
Anledningen till att det ar en storre skandal ar inte heller att det ar sa forvanansvart manga som haller denna uppfattning i ett land som har en lang och stark socialdemokratisk tradition med tolerans och solidaritet som grundstenar. Men detta borjar narma sig grundproblematiken.
Det ar snarare sa att det ar en skandal for att SD har uppmarksammat de andra partiernas misslyckande att hantera invandringen. Det ar en skandal for att istallet for att bemota folkets oro sa tiger man. SD bjods inte in till debatter, SD bemottes med mediablackout och ingen ville samarbeta med dem. Brown var ju anda, eller blev tvungen till att vara, 'oppen' med vad han tyckte och tankte om denna kvinnas asikter. Detta ar inte bra politik. For politikerna tar inte sina valjares asikter och intressen pa allvar. Jag ser inte Sverige Demokraternas framgang som en frammarch av rasistiska eller nationalistiska asikter i Sverige, jag ser det snarare som ett misslyckande fran politikernas sida att bemota sina valjare och deras oro. Men oron ar ett resultat av en misslyckad invandrings politik. Jag tror inte att oron for invandringen har kommit fran att Svenskar helt plotsligt har borjat tycka att vi ar lite battre an andra, eller att vara traditioner och sprak ar hotade. Jag tror att tror att det finns en kansla av hot, men inte fran invandrarna, utan fran den misslyckade invandringspolitiken. Balansen mellan integration och assimilation ar svar att hitta, men Sverige borde klara det. Vi har en stark icke-diskriminerande (i de flesta fall) valdfardsstat, vi har starkt socialt kapital, och grundlaggande varderingar om allas lika varde. Forutsattningarna ar goda. Men nar invandrings politiken satter vissa grupper systematiskt i ett utanforskap som leder till segregering och stigmatisering ar det nastan forstaeligt att det skapas en kanlsa av hotfulhet runt dessa grupper. Och det ar detta som SD har fangat. De tar denna hotfulhet och oro pa allvar. De andra partierna forsoker tiga bort problemet. Jag kanner en stor besvikelse over hur politikerna har hanterat denna fraga.
Men jag ar aven besviken pa de som rostat pa SD. Annu en gang inte for att de har rostat pa ett parti som haller asikter som ar rent provikativa gentemot mig, utan for att de tror att det ska gora nagon skillnad. Jag menar inte att underminera partipolitiken, men nar det kommer till integration sa handlar det om vad du och jag gor inte politikerna i Rosenbad. De kan definitivt behjalpa eller begransa genom bostads- och arbetsmarknads politiska atgarder, men det spelar mindre roll an att motarbeta rasistiska kommentarer pa arbetsplatser, i skolor, i foreningar och pa internet. Darfor ar jag inte saker pa att en rost pa SD kan komma att fa den effekt som de valjarna onskar. Om de, som jag hoppas och tror, framst ar oroade over den ohallbara och tigande invandringspolitik som fors av de andra partierna, sa kan kanske en rost pa SD vara en vackarklocka for regeringen, men jag ar inte saker pa att det loser problemen. For att losa de problem som vi moter i vart samhalle idag sa tror jag att vi som medborgare maste agera tilsammans for att motarbeta konsekvenserna av invandringspolitiken.
Jag kan bara hoppas pa att vara politiker tar tag i invandringspolitiken och att det vaxer fram en stark och enad medborgarrattsrorelse fran detta valresultat. Och aven om det ar en skandal och manga idag kanner stor besvikelse, sa maste vi komma ihag att de endast har 20 mandat och det bara ar fyra ar. Vi har fyra ar pa oss att gora om och gora ratt.
Wednesday, September 08, 2010
Open Day
Det ar oppet hus pa uni idag. Massa sma 16 aringar som kollar pa universitetet for att se om det ar vart att lagga typ £10000 pa. Nyfinka gar de runt i klungor och tittar pa allt som ar viktigt, biblioteket, fakulteten, datarummen och inte minst studenterna. For studentlivet ar ju valkant for sina fordelar med mycket festande, allnighters och sovmornar. Ar studenterna har glada? Verkar de coola?
Det far mig att kanna mig som en apa pa zoo. Helt plotsligt ar jag en del av sevardigheterna. Jag ar en del av konceptet. De som ser mig ga och kopa kaffe, sitta i biblans cafe skrivandes, lasandes och drickandes mitt kaffe ser det som en vardag i en students liv. Det ar sa de kommer att leva om ett ar. Och jag sitter dar och lever det livet som i ett skyltfonster. Jag blir liksom del av kulissen. Jag ar en del av universitetet. De tittar pa mig och ser nagot som for dem ar exotiskt, men som for mig ar min vardag. Jag har ju liksom varit student i fyra ar och vet inte mycket annat en detta liv. Sa pa samma satt som jag ar del av och definierar universitetet sa definierar ju universitetet mig. Sedan att de studenterna de ser har under sommaren ju inte direkt ar representativa for universitetet i allmanhet eftersom det mestadels ar internationella studenter och postgrads, ar val en mindre viktig detalj. Vi ar ju anda studenter...
Det far mig att kanna mig som en apa pa zoo. Helt plotsligt ar jag en del av sevardigheterna. Jag ar en del av konceptet. De som ser mig ga och kopa kaffe, sitta i biblans cafe skrivandes, lasandes och drickandes mitt kaffe ser det som en vardag i en students liv. Det ar sa de kommer att leva om ett ar. Och jag sitter dar och lever det livet som i ett skyltfonster. Jag blir liksom del av kulissen. Jag ar en del av universitetet. De tittar pa mig och ser nagot som for dem ar exotiskt, men som for mig ar min vardag. Jag har ju liksom varit student i fyra ar och vet inte mycket annat en detta liv. Sa pa samma satt som jag ar del av och definierar universitetet sa definierar ju universitetet mig. Sedan att de studenterna de ser har under sommaren ju inte direkt ar representativa for universitetet i allmanhet eftersom det mestadels ar internationella studenter och postgrads, ar val en mindre viktig detalj. Vi ar ju anda studenter...
Subscribe to:
Posts (Atom)