Emilou och problemen

Efter en tid av relativt lugn och lite oro så känner jag nu att det börjar trappas upp till en ångestfylld och orolig vår. Jag väntar fortfarande på besked från min ansökningar och lever därför lite i limbo och jag börjar verkligen komma till en punkt i projektet där det gäller att leverera. Detta betyder mycket tänkande, fnulande och vändande och vridande på saker. Och prestera på att vara smart.
En skulle kunna tro att efter tio år inom det akademiska systemet så vore jag bra på detta, men det ger mig ångest bara att tänka på det. Det är så mycket tvekan på min smarthet, färdighet och kunskap som måste övervinnas innan jag skriver ett enda ord. För att inte sedan tala om processen orden måste gå igenom för att bli publicerade.
Jag fick även tillbaka recensioner på en artikel som jag väntat 5 månader på. Och de ville i princip att jag skulle göra något helt annat. Och att hitta en balans mellan att göra lite vad de vill för att bli publicerad, men hålla fast vid min original ide och intala mig att det är värt att göra det på mitt sätt leder till ännu mer ångest.
Mitt limbo angående framtiden är ju även påverkat av att D har erbjudande om att jobba i ett utvecklingsland i två år. Var vet han inte än, och var har välidgt stor betydelse för om han tar det eller inte. Även om jag vet att det inte är så, så känns bara faktumet att han sökt och att han överväger det som att han håller på att lämna mig. Det är inte en särskillt skön känsla.
Något som definitivt kommer hända relativt snart är dock att M&P köper sig en 'vinterlägenhet'. Och ännu en gång, bara tanken på att inte kunna komma hem till lövis gör mig ledsen.
Jag känner igen den här känslan. Det är prestationsångest och osäkerhet runt min trygghet. Det är inte en bra kombination för jag vet att de förstärker varandra till en endaste ångestklump som gör att jag blir ganska passiv. Det är lättare att låta bli att ta tag i sakerna än att försöka göra något åt dem.

Emilou och håret

Jag klippte ju som bekant av mig håret i förra veckan. Det är intressant vilka av de i min omgivning som märker och kommenterar. Hittils har bara tjejer kommenterat, men inte alla tjejer. Jag undrar om männens brist på kommentarer beror på att de är oroliga att en kommentar om utseende kan tas fel? Jag vet inte riktigt vad kvinnors brist på kommentar beror på, kanske att de inte bryr sig? kanske att de inte vill kommentera?

Jag har även dragit på mig en till förkylning från mina små syskonbarn. Det har lett till att jag inte tränat på hela veckan och jag känner verkligen av det. Jag hade en bra rutin på tre gånger i veckan innan jag blev sjuk, och nu när det inte varit något på över en vecka så känner jag mig nedstämd och rastlös, jag har kort stubin och känner mig oönskad och oälskad i alla relationer. Det klart att allt detta inte bara har med att jag inte tränat att göra, jag kan ju känna så när jag har en träningsrutin också, men jag vet att det alltid blir värre när jag inte tränat. Jag hoppas att jag blir frisk snart.

Emilou och statistikens genombrott!

Jag klagar ofta på statistiken som jag måste göra, och det är en av mina svagaste punkter. Men idag så hittade jag en lösning på ett problem som jag kämpat med länge och väl. Trots att jag är trött och lite bakis. Det är sån jävla win på det!