små små tecken

Ibland så tänker jag inte på de negativa parallellerna, utan på de bra parallellerna. De när jag får reda på att det typ mysigaste omaka paret jag känner inledde sitt förhållande på ett liknande sätt, de träffades, lade till varandra på facebook och började chatta. Och de när jag läser ett blogginlägg som beskriver precis hur jag kände för en dryg månad sedan. Visst att dessa inte handlar om mig, men jag har ju inte haft detta förut, så att få reda på att andra som funkat är på samma sätt ger mig liksom lite hopp.

Äntligen hemma+Herregud!

Resan till Sverige var lååååång och jag kom inte hem till Lövis förens 22tiden. Vaknade 04.45, bussen gick 05.50, och av någon anledning så var den väldigt snabb och kom fram en halvtimme för tidigt, så jag han med en eller två bussar tidigare än jag skulle ha hunnit, så jag kommer till Stansted vid typ 10 och mitt flyg var 13.30. Eftersom jag försökt göra resan så billig som möjligt så flög jag endast med handbaggage och checkade in online. Så de där tre extra timmarna var inte alls välbehövliga.
I och för sig tog säkerhetskontrollen evigheter, det känns som om de har ökat säkerheten för typ varannan person blev stoppad och de gick igenom baggaget. Och de gjorde det supernoga. Jag blev stoppad både i metalldetektorn och med min väska. Först fick jag vänta evigheter på att någon skulle komma och söka igenom den, och sedan när det väl var min tur så gjordes saken inte lättare av att det är en ryggsäck. Med Massa små fickor och skrån. Och snubben var tvungen att söka igenom varenda liten milimeter. Av någon anledning kändes det värsta förnedrande. Han var liksom så opersonlig att det inte kändes okej att han kollade typ mina underkläder...
Satt sedan på Starbucks i de typ resterande två timmarna, vilket ju var rätt sjysst, men Stansted är inte direkt den mysigaste och lugnaste flygplatsen....
Väl på flyget så packades vi som... ja vad säger man.... sardiner, lamm på väg till slakt, jag vet inte vad. Och eftersom Ryanair tar typ 200kr för en incheckad väska utnyttjar ju folk handbagage möjligheten till max (precis som jag) detta gjorde i och för sig att jag som inte hade någon brådska att komma på planet inte fick upp min väska i handbaggage utrymmet. Den fick skickas ned i bagageutrymmet istället. Jag hatar hatar hatar Ryanair. Personalen är otrevlig och det är bara jobbigt.
Väl i Stockholm kommer pappa och hämtar mig och vi åker förbi Rutan som har pengar under madrassen. Jag berättar exalterat hela historien om G och pengarna, och pappa är stolt.
Sedan lämnar han av mig i VH där jag möter Lisa och har många timmars välbehövlig och supermysig uppdatering. Det är verkligen skönt att vara hemma.
Så kollar jag mailen. Och har fått ett mail från Bristol. De har fått en till nomineringsmöjlighet och jag var första reserv, så de vill nominera mig! Detta är bara till den öppna tävlingen för ESRC, (vilket jag även söker genom Southamptonoch man kan bara söka genom ett universitet) men en nominering garanterar mig inte pengar. Så Southampton är inte bara det jag redan har tackat ja till, men även det mer logiska eftersom jag är garanterad pengar där. Och även om Therese är bra i det ämne som jag vill forska om, så tror jag att jag har lite större svängrum i Southampton. Eller vad fan, om det hade varit så att jag fått dessa två erbjudanden samtidigt och de vore likadana hade jag haft fruktansvärt svårt att bestämma mig! Men detta är en enorm självförtroendeboost och visar att man ska ha is i magen och inte oroa sig i onödan. Och definitivt inte krasha i onödan! ( krashen orsakades i och för sig av fler variabler...) Nu måste jag bara skriva ett vänligt email där jag tackar men tackar nej, utan att spoliera mina chanser till framtida samarbete med Therese....

OCH, mitt rum var mycket mindre stökigt än jag trodde det skulle vara efter inbrottet. jag var beredd på kaos, men systern och mamma har verkligen fixat i ordning. OCH jag får tillbaka typ 3000kr på skatten! jag trodde jag skulle få restskatt.
Det går fanemig bra nu.

31 timmar, tillbaka i Sheffield

ja då, mormor min gjorde mig galen. 

Det första hon sa var att det var onödigt för mig att vara där, och vidareutvecklade det till att jag var bortskämd. Mer om det kommer i morgon. Finns en hel del frustration att få utlopp för. Idag har jag nog varit tystare än jag varit på väldigt väldigt länge. 

Resan hem skulle varit smidig. Men det var, som alltid, fel på tågen. Så väntade en timme i Derby, fick sedan åka buss till Sheffield. Så, jag började min resa hem 20.34, kommer hem 23.30 ca.

Träffade min seminarieledare på tåget. Det var roligt och trevligt. Kom fram att hon inte gillade kursen alls! Hon hade rest med 19.20 tåget från London, och kom hem samtidigt som jag. Och hon hade kunnat undvika den delen av tågrälsen som orsakade förseningar. Jobbigt. 

Men, något som gjorde mig glad var att nu när jag kom hem förväntade jag mig kökstök, precis som det brukar vara när jag inte är hemma. Men, Icke! De hade faktiskt dammsugit vardagsrummet! visst, de hade inte städat efter sin middag, och de har Fortfarande inte skurat golvet från Valborg. Men, det var Bättre, mycket bättre än jag hade förväntat mig!

Mer kommer i morgon. Tisdagen var en bra dag. Massa pepp. 

men nu ska jag sova lite. Ska försöka få en tid med doktorn imorgon.

And it happened again(Emilys män IIII; men inte lika illa denna gång)

Can I sleep in your bed?

Vi visste båda var det skulle leda. Han satt på min säng i sina boxershorts. Och vill ha lite company. 

Egentligen kan man leda det tillbaka ända till början av kvällen. Han kom in i As rum och var glad över att se mig, och gav mig en liten snabb 'välkommen hem' massage, as he was passing.

Sen bråkade vi i och för sig. Men han lagade mat åt mig.

På klubben var han liksom mån om min uppmärksamhet, och närhet. Vi gick ut tillsammans och stod på uteplatsen och pratade om Alix och hans ex. Hade de där vibbarna, som vi inte haft på länge.

Men jag läser nog för mycket in i situationen. Han booty ringde Alix, och ville gå till en annan klubb för han ville pull a horrible girl. 

Det var en fras som kept on poppin in to my head. Kunde inte riktigt släppa att jag kanske var den tjejen, eller nästan ännu värre, ett substitut för den tjejen. Jag tänkte också samma sak som sist I'm not his type of girl. Jag sade detta till honom. Men han besvarade bara den ena. Vi pratade om många bra saker. Hittade tillbaka till vår connection. Som kanske inte är en connection, men i alla fall är en connection när vi har den. Vid ett tillfälle tror jag att vi pratade om maten till och med. Och jag sa att han inte var så lätt att vara med alltid för han skjuter bort folk. Han höll inte med. Jag kommer inte ihåg att jag sovit något alls i natt. Har väl antagligen sovit lite, men känns inte så, det är ju så svårt att sova två. Vi kom ju hem vid tre, fylleåt, och lade oss vid 4 kanske. Och han lämnade mitt rum vid 10.  

Det är mycket lättare att hantera denna gång av någon anledning. Nu så här i efterhand. Denna gång kommer det nog inte bli konstigt mellan oss. För denna gång betyder det inget för mig. Det har liksom hänt förr, jag vet vad som gäller. Vi pratade inte om det alls denna gång. Behövdes ju liksom inte.

Han var fin nu på morgonen. Väldigt hållomig. Han sa också att jag hade fin hud. Jag sa tack, vilken underlig kommentar. Det tyckte inte han because its everywhere. Jag undrade hur hud inte kunde vara fin, han sa att den kunde ha hål, eller vara oljig. Och min var inte det. Så jag tackade och tog emot. Sedan gick han ned till sig. 

Emelie Ovesdotter är på radion nu.

Det är ju nästan som jag. Emily Oves dotter