How much do you know about yourself if you've never been in a fight?

Såg detta uttalande på baksidan av min 'Fight Club' DVD, som jag fick i födelsedagspresent för evigheter sedan men inte ens tagit av plasten på. Och jag inser nu efter min första fight att det ligger väldigt mycket sanning i det. Fast det behöver ju inte direkt vara en fight, utan det går även bra med andra adrenalin pumpande aktiviteter som kräver din fulla koncentration och snabba reaktioner samtidigt som det kräver ett enormt lugn. Lägg sedan på en enorm fysisk påfrestning i att faktiskt bli slagen, slå och flytta på sig, och du börjar närma dig vad som krävs när du är där i ringen. Det klart att man kan ställa sig i ringen utan att behärska alla dessa kvaliteer, och det är många som gör det, inklusive mig själv när jag gick upp i ringen första gången. Men, det man inser där när man står öga mot öga med någon som kommer att slå en och som man kommer att slå, då inser man vilka av dessa kvaliteer som man har och vilka man inte har. Jag har nu i efterhand insett att det var den psykiska påfrestningen som var mest ansträngande för mig när jag gick upp i fighten. Fysiskt är jag starkare än henne, även tekniskt, men veckan innan fighten hade jag först panikat när vi skulle sparras för att jag såg henne sparras med en annan tjej och jag tyckte att jag inte kunde klara av att komma undan hennes jabbar, för att sedan i andra ronden bli sjukt frustrerad och arg och därmed börjat slåss istället för att fightas. Skillnaden är hårfin, eftersom båda går ut på att man ska fysiskt slå en annan person, men en fight innebär strategi och poäng medan ett slagsmål endast handlar om att slå så hårt och mycket man kan. Självklart är det bra om man slår hårt även i en fight, men det är inte det som är poängen. Men att hitta den balansen och klara av att hålla huvudet kallt men alert är vad jag tycker gör en bra boxare.

Grejen är den att denna balans och kontroll av stress, frustration och prestation är något man behöver i andra delar av livet, inte bara när man står i en boxningsring! Jag märkte detta när jag panikade på precis samma sätt som i boxningen över en uppsats. Det handlar helt enkelt om självkontroll och självförtroende, att kunna prestera när adrenalinet pumpar, att kunna återhämta sig snabbt från motgångar och ge dubbelt så mycket efteråt. Jag lärde mig under min träning inför fighten att jag är min egen värsta fiende och största konkurrent. Jag är inte tävlingsinriktad, vilket i viss mån skulle vara bättre för då skulle jag bli nöjd så länge jag vann, utan jag är jävligt driven. Det var därför jag tränade fem gånger i veckan i en månad, det var därför jag inte drack alkohol på en månad och det var därför jag flippade veckan innan fighten. Jag hade så sjukt höga förväntningar på mig själv för jag har boxats längre än Charlie, och jag är tekniskt bättre, men när detta inte fick uttryck i ringen så blev jag besviken på mig själv. Men det var också därför jag kunde återhämta mig från flippen och ställa om min inställning till fighten. För mig handlade det tillslut inte om att vinna, utan det handlade om att klara tre ronder både fysiskt och psykiskt. Och det gjorde jag. Kanske inte supersnyggt, en av boxarna sa att det såg ut som att hon lekte med mitt huvud, men jag flippade inte och blev inte knockad. Nu i efterhand minns jag bara hur trött jag var under fighten, kanske var det eftermiddagens spänning och stress, kanske var det förkylningen som kom smygande eller så var det den mentala ansträngningen av att inte flippa och börja slåss som gjorde det.

Men fighten och träningen inför fighten lärde mig otroligt mycket om mig själv och hur jag reagerar i stressade, pressade och adrenalin pumpande situationer, och det är jag jävligt glad för!

Boxnings nostalgi

Träffade en av de första snubbarna jag lärde känna på boxningen idag. Det var länge sen vi sågs. Han är gammal, men var värsta sjysst när jag började boxas och inte förstod ett ord av vad steve sa. Nu förstår jag inte vad han säger heller. Kanske var det för att han hela tiden hade sitt tandskydd i.... Han påminde mig om när jag började boxas och att jag då var i mitt första år, och hur jag nu var i mitt tredje. Det kändes helt sjukt. Alltså jag har känt de snubbarna längre än jag känt marta och alix egentligen. Sedan är väl kvantitet inte alltid kvalitet, men ändå. Det är verkligen så att de är mina kompisar, det är kul att träna, inte bara för att jag gillar sporten, men också för folket. Träningen ikväll var jättekul. Det var liksom som att hänga med kompisar. Men, samtidigt så var jag ju objekt för alla skämt. Rich sa något som jag helt misuppfattade och svarade helt fel,och det blev jättepinsamt. Men roligt också, för jag insåg ju hur fel det var, och skrattade åt mig med. Det är verkligen jättesvårt det där med att förstå vad de säger ibland.  Så oftast skrattar jag bara med. det blir roligast och bäst så. 

På fredag ska vi till Mexborough och kolla på när två av våra killar fightas. Det kommer nog bli rätt kul. 

Alltså jag är otrolig. Jag vet inte hur många inlägg om boxningen och vad som är kul som jag skrivit, men det känns alltid som om jag inte riktigt fångar det. Jag får aldrig riktigt fram det jag vill säga. Och jag fattar inte heller varför jag alltid blir så förvånad varje gång jag har kul på boxningen. Kanske för att det är så stora kontraster mellan de gånger de är kul och de gånger de verkligen är jobbigt, typ när alla de 'coola' killarna är där. De som typ är proffsboxare och typ med i gäng. 

om inte allt för lång tid

så är jag hemma. På måndag, 13.25 landar jag. Saker har inte gått som jag tänkt mig, och det kommer bli svårt att göra det jag tänkt. Och min handledare är i London, så jag kan inte träffa honom för att få hjälp. Jag har samtidigt en uppsats att skriva på, så det kommer vara en stressad Emily som kommer hem. Bara så att ni vet.

Jag var och boxades idag. Det var jättekul. Rich ignorerar mig inte längre, och det är inte heller underligt med Dave. Jag tog det ganska lugnt, för jag vill inte skada mig. Men jag fick sparras, skulle göra en rond, men stannade två. Det var jättekul, och jag slog skiten ur en kille som vägrade slå tillbaka. Sen sparrades jag med en annan kille som faktiskt slog tillbaka, på riktigt. Jag hade helt glömt hur det känns att bli slagen. Jag kommer kanske ha blåmärken i morgon.

Jag fattar inte riktigt, men blir smickrad såklart, varför alla killar som jag tränar med tycker att jag är bra. Denna gång märktes det på killen som slog tillbaka, men även på killen som inte slog tillbaka när jag gick hårt på honom. Sen var det en kille i omklädningsrummet som frågade hur länge jag boxats, och tyckte att jag hade en bra stil. Det kanske bara är smicker, och för att jag är tjej. Jag menar, jag är ju faktiskt den enda tjejen där, så de har väl inte så mycket att jämföra med, och eftersom tjejer inte är lika bra som killar så förväntar de sig väl inte så mycket. 

Men jag kan inte rå för det. Det är skitkul. Skitkul att boxas, skitkul att de tycker jag är bra(vad det än grundar sig på, så känner de ju ändå att de vill säga det till mig.=smicker, och jag tackar aldrig nej till smicker.), skitkul att vara enda tjejen (även om det blir lite problematiskt i omklädningsrummet....) skitkul att skämta med Rich och Dave. Trots alla saker som jag skulle kunna tycka är fel eller analysera sönder. Jag vill helt enkelt inte tänka på de sakerna, för jag har kul. Och även om det kanske är alla de där dåliga sakerna, så om jag ser dem finns de. Nu är det på mina villkor. Nu ser jag det på mitt sätt. Även om det blir lite fel ibland...

män män män

Det är underligt med dem. Tillgången, efterfrågan, bristen på efterfrågan och för mycket tillgång.  De som försöker att ta sig in i mitt liv, de som gör comeback(typ 5e gången) och de som jag nog skulle vilja ha i mitt liv. Men aldrig möter tillgången efterfrågan. Aldrig tillgås det som efterfrågas.

Mitt problem nu(eller kanske alltid) är att jag kanske erbjuder för mycket. Eller verkar erbjuda för mycket. Jag kanske plockar upp lite för mycket signaler om efterfrågan (av mig), men problemet är ju att det alltid är de som tillgången är begränsad till. Och jag vet seriöst inte hur jag ska hantera det problemet. Ok nog med abstrakt, här kommer de saker som fått mig att tänka. Jag börjar lite light.

I helgen var jag på House party hos Josephine och Kate. Alla i det gänget var där; inklusive sociologen. Jag hade världens finaste klänning på mig, nyinköpt, och håret var fluffigt. Det var en bra kväll. Rolig. Jag stod mest i köket och pratade om politik med Orton, Julian och Sociologen. Om min dissertation, framtid osv. Ja, jag njöt väl av att vara i centrum. Men kände mig ju som värsta tönten också. Jag kan helt enkelt inte socialisera på något annat vis än genom att prata politik. 
Orton påminde mig om att vi varit i samma British politics seminarium första året. Och att han i det seminariet medvetet låtit som en arrogant idiot för att han tyckte det var så trädigt. Men att när jag sade något så lyssnade han, för jag hade faktiskt något att säga. Något som inte var hyllning av Labour. (frågan är väl dock om det inte var en hyllning av Sverige, eller socialdemokratin istället, jag kommer inte ihåg). Senare berättade han om när vi mötts med Ben och Alasdair i Interval, och han hade tänkt: Oh shit, thats the very attractive swedish girl from my seminar, where I look like a twat.

Ok att det kanske bara var så att han sa det, utan att mena något med det. Men det tar ändå i mig. Var det ett försök att flirta? Visa intresse? Hur hanterar jag det? Utan att totaldissa.

Nästa situation skäms jag nästan över. Jag bröt mitt eget löfte. Mitt löfte till mig själv. Sociologen följde mig hem. Men jag höll i alla fall  på lite av moralen, och vi pratade om saker och ting. Han  sa att han tyckte om mig. Och bla bla bla. Orkar inte skriva. Poängen är att han ännu en gång har visat intresse, efterfrågan, och ännu en gång känner jag att jag helt enkelt inte kan ge det han vill ha. Eller att vi liksom inte vill samma sak.  Men hur säger jag detta? Utan att fucka upp massa saker. Jag fattar inte att jag trodde att det skulle vara annorlunda denna gång. Jävligt dumt att ge sig in i den situationen, nu måste jag ju lösa den.

Sen har vi boxarna. Rich har ju hela tiden trott att bara för att jag är sjysst mot honom, så flörtar jag med honom. Och nu när jag sagt att jag inte  är intresserad, ja då hör jag inget från honom. Nu har hans vän Dave, som jag trodde allt var lugnt med, alltså inga missförstånd med flört eller inte bevisat motsatsen. Jag har hela tiden sett det bara som vänskap, utan spänningar eller flirt. Men det har nu blivit mer och mer uppenbart att det kanske inte är så han ser det. Eller jag vet att han inte ser det så, han och Rich hade ju pratat om mig på ett sätt som inte var endast vänskapligt.

Men jag vill inte komma till den insikten. Jag vill inte erkänna. För det betyder att jag inte får svara på smset han skickade, och då känner jag mig värsta taskig, och det kommer bli konstigt när vi ses. Och det betyder också att jag på något sätt måste säga till honom(också) att jag inte vill ha honom. Och så blir det det där komplicerade igen där jag vill fortsätta vara kompis och bete mig som jag brukar, men förklara att det inte betyder att jag är intresserad.

Varför är det så att allt förstörs när man lägger in en attraktion? Och varför är det så att vissa killar tror att man är intresserad bara för att man är pratsam och glad? Känslan jag får av Rich och Dave är att de plockar upp allt(ja, lite som jag…), och agerar på dessa små vibbar(vilket jag inte gör!), och agerar ganska snabbt, och starkt. Men, att om det inte ger resultat så är det ok. De fattar den vinken också. Det var väl det jag gjorde fel med Rich. Jag svarade, utav ren vänlighets vana, men jag tror att det till och med var något praktiskt som det hade att göra med. Så började ju egentligen Dave grejen också. Så, jag behöver egentligen inte känna mig dum eller elak för att jag inte svarar. Det vore elakare att svara och då ’lead him on’.

Sedan har vi ju den andra situationen, där efterfrågan kanske möter tillgången, så småningom. Idag på seglingen njöt jag i fulla drag när både Henry och Chris ville segla med mig, de frågade mig praktiskt taget samtidigt.  Men jag valde Henry,  för att fortsätta vårt samarbete från då när vi kapsejsade.  Och för att han är sjukt snygg. Det var asroligt att segla efter en liten stund så styrde jag. Jag var i och för sig livrädd att kapsejsa, så varje gång båten lutade försökte jag falla i vind, så att det skulle sluta luta. Så det var mycket fram och tillbaka, för vi tappade ju rätt så mycket fart när jag fegade ur. Kanske ska jag vara tuffare, och istället för att styra mig ur, som man gör på stor båt, ska jag kanske luta mig ur, som man kan göra på liten båt.

I båda fallen(speciellt Henry) skulle det vara helt okej om det fanns lite intresse och spänning. Och jag tycker ju att Henry är värsta snygg. Men, efter lite FB stalking, med hjälp av och på uppmuntran av Marta, så upptäckte vi att han kanske är bög. Eller alltså det står att han är intresserad av män, men vi hittade inga andra ledtrådar som pekar åt att det är sant. En del fyller ju i de där infofälten på skoj. Jag kan ju hoppas på det.

Alltså, det är ju smickrande att höra att Orton tycker att jag är attraktiv, att sociologen kommit fram till att han vill ha mig(vilket jag i efterhand tvivlar på, men det är en helt annan historia), att båda boxarna vill ha mig, och att det blev lite av en stand off mellan två killar som båda ville segla med mig(vilket, ja jag vet, inte alls betyder att de är intresserade av mig, utan bara ett sätt att välja vem man seglar med, vi hade ju pratat med varandra). Men det ställer ju till en jävla massa problem också. Kan de inte bara vilja vara vänner med mig? Jag menar, det funkar ju jättebra med Martin, det har aldrig varit några frågetecken där. Men med så många andra ligger det något, det efterfrågas något, det tillgås något men de möts så sällan. 

Utflyttning, sista boxningen, jaha ja, så var vi 14 igen.

Tre ämnen idag.

1. Utflyttning gör mig riktigt deprimerad. Ben och Alasdair flyttade ut idag. Satt ett tag nere i vardagsrummet och kollade på alla spår efter våra fester och vårt liv. Marx postern, mina svenskakurs lappar, gorrillan och alla visuella minnen. usch vad det var deprimerande. Det var slutet på en era. Jag hoppas att de bästa bitarna av det kan överleva till hösten.

2 Sista boxningen.

Var inte alls särskillt taggad att boxas idag, men det var sista gången som jag skulle kunna boxas innan jag åker hem för sommaren. Rich var inte där, vilket faktiskt gjorde mig lite besviken, för träningen är alltid roligare när han är där. Mest för att han verkligen tränar oss, och inte bara skriker random grejer. Dave, Alex och Darrel var där dock, och det var rätt sjysst. Men pallade verkligen inte anstränga mig något, dave lät mig sparras, men eftersom min gard är skit så fick jag massa slag i magen, och det var liksom inte kul alls. försökte mig på sandsäcken igen, men fick ont i ryggen. Under tiden jag tränade kom Rich. Tror kanske att Dave smsade honom för att säga att jag var där...

När vi sedan gjorde styrketräningen började det hela med att dave skämtade om att han inte kunde kolla på mig för att jag hade ett lågt linne. Sedan urartade det helt, och de attackerade mig. Jag blev omkringsläpad och fasthållen och de slängde medicinbollen på mig. Tror att det var för att jag inte ville göra medicinbollen övningen. Sedan skojsparkades jag och rich och han tog så klart tag i mitt be och lyckades på något vis lyfta upp mig på sin axel och bar då runt mig , och dave tyckte självklart det var läge att slå mig på rumpan. ja den var ju liksom i vädret!

shit vad det här låter illa. Det var ju endast skämt. Det var sjukt roligt.

Stannade en stund efter träningen med dave, darrel och rich coh snackade om allt mellan himmel och jord, snackade om showen imorgon. Det var riktigt trevligt. 

När vi sedan skulle gå bestämmer sig Darrel för att ge mig en kram, för av någon anledning tror han att jag åker imorgon. Men han nöjer sig inte med en kram, utan ger mig en stor puss på kinden också! Vilken avslutning på boxningen!

3. är att jag hatar hatar facebook. Rich och Dave hittade mig på facebook idag, och har precis haft en chatt som började som våra råa skämt brukar. Men sedan gick helt och hållet överstyr. Han ville att jag skulle komma hem till honom. Det började med ett skämt. Om nakenhet. och jag har ju hela tiden bara tagit det som lite roligt skämt, den där råa tonen. jag gillar det. Men jag visste att jag skulle få äta upp det en dag. den dagen har definitivt kommit. 

Hatar hur han menade något med att skämta om mig naken. fuck it trodde att vi var 20+ inte 14. 

alltså  pallar inte skriva nu. hoppas att konversationen sparas på facebook.  så att jag kan återkomma till galenheterna. Han bad mig typ fem gånger om inte mer att komma hem till honom. gav min hans adress. vaddå booty call? men liksom vad för spel spelar han? tror att följden var denna:

frågade om jag packade naken(?)

om han kunde komma över och hjälpa mig, men bara om jag var naken. 

sa att jag inte är naken randomly

kom på något sätt in på att han kunde ge mig en helkroppsmassage och laga middag hos sig, om om jag då skulle vara naken. 

sa att det vore ett means to an end med middagen då.

han sa att jag kunde komma dit och bara vara naken.

jag sa att det vore emot min icke randomnakenhet.

han sa att vi inte bara behövde vara nakna. 

och så kom vi in på väldigt jobbiga områden. där han frågade om jag ville det, och om han fick bjuda mig på middag. om jag ville komma till honom nu, eller imorgon. 

sen spårade det totalt. 

det blev alldeles för seriöst, han ville veta vad jag känner. jag kunde inte ge ett svar. för liksom antingen är jag stenhård mot honom, och säger att jag inte är intresserad alls. vilket ju ligger närmast sannigen. Men detta skulle förstöra hela roliga jargongen. Andra alternativet är att smussla fram något annat, men det kan lätt tolkas, och har tolkats som intresse. det är en svår balansgång. vill ju ha kvar de roliga skämten, men att han ska veta att det inte ligger något seriöst i det. 

Tänkte just på att det verkar som om jag vill ha någon som springer efter mig. jagar, är intresserad osv. och visst kanske. men liksom problemet är ju att han inte bara springer efter och beundrar mig, utan han gör saker också. säger saker, kräver saker. jag vill Verkligen bara ha skämten, den råa tonen, utan underbyggande känslor eller förhoppningar.

det är samma sak som med andy häromdagen, trodde att jag flirtade med honom, när jag egentligen bara kunde vara så trevlig som jag är för att jag inte flirtar!

fuck it, jag får äta upp mina ord. bigtime.

alltså, jag har ju tagit allt som skämt och ironi. kanske ska jag sluta ta hans skämt SÅ ironiskt. och kanske inse att de är av en annan typ av skämt. De som faktiskt betyder något. Vet inte riktigt vad det är som fått mig att inte genomskåda detta tidigare. Kanske just för att jag trott att vi mognat ur den fasen. men jag borde ju veta att sheffield-smågangsters-fighters inte skämtar på det sätt jag trott att de här snubbarna skämtar. fattar inte varför jag varit så naiv. fattar inte att jag förlåtit grabbigheten som jag annars avskyr.

Post-uppsats(Emilys män III)

Gårdagen färgades av trötthet. Väldig trötthet. När jag skulle lämna in uppsatsen, märkte jag när jag kom till politics department, och precis skulle logga in, att jag glömt min plånbok hemma. Det betyder, Inget Ucard, Ingen Telefon, Inga Pengar och främst av allt Ingen Uppsats utskriven. Klockan var kvart i elva. Jag fick då springa hem(tar 20 min) eftersom jag inte hade pengar för att åka buss, och inge kunde ringa någon och fråga om jag kunde skriva ut på deras Ucard, och sedan springa tillbaka till Politics. Kommer dit halv tolv, och min tanke att jag skulle ha läst igenom uppsatsen en sista gång känns alldeles omöjlig. För om jag hade börjat hade jag inte hunnit bli klar på en halvtimme, och jag visste inte riktigt hur lång kö det var till att skriva ut. Så, jag har nu lämnat in den sämsta uppsatsen för detta år. Mina uppsatser har verkligen bara blivit sämre och sämre. Pallar inte prestera. Pallar inte vara noggrann. Ämnet intresserar mig ju, men jag pallar bara inte. Känns ibland som om det liksom inte riktigt är värt det, för jag kommer ändå inte vara asbra. Hoppas att det blir bättre nästa år. Då får jag ju göra mitt exjobb, och det borde vara väldigt intressant. 

Dagen färgades även av inappropriate sms från boxaren. Tror att det kanske kanske börjar gå lite för långt. Det började skämtsamt, men sen skrev han att han egentligen var a really caring person that is quite sensitive. 

Situationen var att jag hade skämtat om att jag blivit offended av vad han sagt. Han bad då om ursäkt, jag sa att jag bara skämtat och winded him up.  Han säger då att jag var nasty cos u know i'm a caring person and dont like to think ive upset someone. 

Jag fortsatte med min skämtsamma råa ton, men hans sms blev liksom bara seriösare, han ville bara tell you who i really am.

Helt galet är detta. Nu är det jag som är i situationen där jag beter mig likadant mot alla, och någon tror att mitt beteende mot den betyder mer än vad det gör. Det är underligt hur man kan vara orsak och subjekt till samma sak. 

Kanske läser jag in alldeles för mycket i hans sms. Från och med nu tänker jag gå på den premissen. Han är ju faktiskt också likadan mot alla. Det enda som stör mig är att han var så jävla mån om att jag skulle veta vem han egentligen var. Kanske skämtade han, men liksom han påpekade det ju för sjutton tre, alltså TRE gånger, efter att han trott att jag hade blivit upprörd. 

Det är så himla synd att han kände att han behövde/ville säga det. Det hade varit mycket bättre om han bara hade fortsatt med sin råa ton. Den kan jag hantera. Inte en snäll snubbe. Jag gillar att käfta med honom, och det klart att jag fattar att han inte är så egentligen, precis som jag hoppas att han fattar att jag inte är så elak som jag kan vara när vi skämtar. Han behöver inte säga det. Det är underförstått. 

Kanske boxas jag i morgon. beror lite på vad som händer i kväll. Mina benhinnor har faktiskt gjort rätt ont hela veckan också. Bara av att gå. Så jag ska verkligen ta det försiktigt. 

lakarbesoket som ledde till rontgen.

Antagligen ar det bara mina benhinnor som ar problemet. och varfor det gor ont pa ett annat satt nu ar for att olika typer av belastning leder till olika typer av ont. MEn lakaren kande ocksa knolen, och skickade mig pa rontgen for att kolla vad det var. Hon sa att den var mjuk, men kande nagot hart under den, sa hon ville kunna utesluta...nagot.
Detta var problemet under hela besoket, och under alla mina besok hos nagon typ av lakare.
Jag fattar inte vad de snackar om. Hon snackade om olika delar av benet och vad det kunde vara och vad det inte var. Men jag forstod ingenting, forutom att det antagligen inte var livsfarligt, for da skulle hon val ha sagt natt. Som jag forstod det var det antagligen benhinnor. Och det finns iget man kan gora at det. Man kan lindra smartan genom att tanka pa skor och att inte gora det som orsakar det onda. Men liksom jag vill ju fortsatta boxas.
Samma sak hos rontgen som hon skickade mig pa. Fattade inte ett ord av vad han sa. Han fragade exakt var jag hade ont och vad som hade orsakat det. Fragade om jag hade slagit mig pa benet eller ramlat eller natt. Sa mycket kunde jag fa fram. Men han fragade och sa sakert dubbelt sa mycket. Sedan fick jag ta pa mig en san dar snygg sjukhus rock och sitta i ett bas med turkosa vaggar och kanna mig som en psyksjuk som lasts in pa isoleringen.
Rontgen gick fort. Men han var valdigt precis i hur jag skulle halla benet, och vrida och vinkla. Jag var nog ganska svarkontrollerad. Men det ar ju jakligt svart. Han flexade min fot, for att sedan vinkla tillbaka den lite, och egentligen vilja vrida pa knaet. Men liksom att vara halft avslappnad sa att han kan manovrera min ben samtidigt som jag flexat foten var lite svart for mina muskler att koordinera.
Om en vecka/10 dagar far jag resultaten. Om rontgen kommer tillbaka som negativ, ska min lakare som jag var hos idag skicka mig till en annan lakare som ocksa boxas(!) och aven skicka mig till fysioterapeuten.(Eller hur det nu stavas). Hoppas hoppas att det blir battre. Tydligen kan man operera, men det kravs att det ar ganska illa for att man ska gora det. och visst ar mitt illa, men kanske inte SA illa. Sa pa ett satt besannades val min radsla att hon skulle saga att det inte var nagot fel pa mig, felet det antagligen ar visste jag ju redan och finns inget att gora at.

Lakartiden bokad!

Nu ar lakartiden bokad. Idag klockan 11.20(maste skriva upp det, sa att jag kommer ihag).
Hoppas faktiskt att de sager att det ar nagot, for annars kanner jag mig som en hypokondriker.
Jag vill verkligen fa detta att ga over. For det ar jobbigt att det jag alskar sa mycket gor sa ont. For det ar ju bara nar jag tranar som det gor ont.
Hoppas hoppas att de kan saga vad som ar fel.

Boxningens andra skada(eller en gammal en)

Alltsa jag vill bara boxas hela tiden. Bli battre och battre. Bygga muskler.
Privatlektionen idag var jattebra. Gjorde en hel del fotarbetes ovningar, for det ar antagligen mitt storsta problem; att jag inte ror pa mig. Ska heller inte forsoka arbeta mig loss om jag hamnar trycks in i en horna, utan rora pa mig sa att jag kommer ut. Ovade ocksa pa simultankapacitet. Bryta monstret av att rora hander och fotter samtidigt. Eller kunna gora olika saker med dem, samtidigt. Ar inte sa bra pa att multitaska.

Det enda problemet just nu ar bara att jag har fatt asont i mitt ben. Har trott att det ar mina benhinnor som spokar igen fran nar jag tranade gymnastik. Har forsokt vila, massera, kyla och linementa. Men det har inte fungerat. Det verkar vara natt annat alltsa. Rich sa att han kannde en knol pa sidan av smalbenet, och denna hade tydligen flyttat sig fran forra veckan. Sa att det kunde vara brosk, eller en bood cloth(fan, kommer inte ihag det svenska ordet.) Jag blev ratt orolig av det, for det kan man ju typ do av! Sa imorgon ska jag minsann till doktorn. Jag maste fa detta fixat, for jag vill ju fortsatta trana. Tidigare har jag ju trott att jag maste vila nar detta kommer, sa jag har helt enkelt lagt av. Men nu har jag bestamt mig for att fortsatta, och da maste jag losa detta. Det underliga ar att det bade ar omt och varker. I och for sig varker det bara nar jag tranar. Men da varker det ordentligt och i hela vaden. Kunde inte ga ordentligt vid ett tillfalle. Rich sa da at mig att lagga mig pa golvet(!), och sa stretchade han min vad.
Det var for ovrigt ratt manga sadana (!) tillfalen idag. Da han liksom sade nagot, eller bad mig gora nagot som kunde vara seriost, och kunde vara skamt. Och jag, naiv som jag ar, gjorde ju hela tiden som han sa. Eller nastan. Da nar han bad mig lagga mig pa golvet, tvekade jag lite.

Men sedan nar han stretchat min vad och jag star upp igen sa sager han: and now it is only this that we need to do, tar tag om mig, och bojer mig framat. Efter en brakdels sekund fattar jag vad han pysslar med, och tar mig ur hans grepp. Men fatta att jag trodde att det liksom var annu en stretch for mitt ben. (jaja, underligt att stretcha ryggen for benet, men vad fan!)

Ibland sa var det seriosa saker, som liksom blev(!). Han bad mig sparka honom i sidan(alltsa inte pa riktigt, utan bara matta sparken) han tog da tag i mitt ben, lyfte det uppat, tog sedan tag om mig, och vande mig ned pa golvet, fortfarande med ett ben fasthallet, och runt honom. OM nagon hade kommit in da sa skulle de verkligen undrat vad som forsigick.
Men jag haller min iskalla attityd. Det ar bara traning.

Det var tydligt nar han sedan skulle stretcha mina ben igen. Det borjade (!) med att han papekade att jag hade smuts pa hela benen all the way up to your crotch(tror att gren stavas sa), och var tvungen att visa detta genom att peta pa mig och mina ben, nar jag lag ner pa golvet. Men sedan gjorde han en press stretch, dar han tryckte mitt ben mot mig, sa langt det gick, och jag sedan pressade emot. Det var en asbra strech. Och liksom inget (!) med det. Och ingen som sett det skule tro natt annat an stretching.

Jag gillar verkligen att han trots sina lite (!) skamt och kommentarer, tar mig och boxning pa allvar. Han ger mig konstruktiv kritik, och hjalper verkligen mig att bli battre. Visst att han drar opassande skamt, som spelar pa att jag har brost, men det verkar aldrig som att han anser att jag har mindre potential att bli en bra boxare, eller inte ar vard att trana, eller inte borde boxas, for att jag har brost. Det ar det som gor att jag inte tar skamten pa allvar. For det ar verkligen bara skamt. Och jag kan ta dem, for de handlar bara om mig. Jag tror verkligen att det ar det som ar grejen. Deras skamt handlar om mina brost, eller min flexibilitet, det handlar inte om nagon konsnorm om kvinnor. Visst att de alltid har en sexuell underton, men jag skulle inte saga att de ar sexistiska. De generaliserar inte runt mig pa grud av mitt kon, eller mina brost, och har inga forutfattade meningar om mig och min kapacitet som boxare foljande fran denna generalisering. Lanken mellan mig som kvinna och min kapacitet som boxare gors inte. Det ar bara 'raw jokes'.

Visst att det kanns lite smatt obekvamt nar de star och kollar pa mig och min rumpa nar jag stretchar. Men det kanns inte som om de objektifierar mig, och de ar inte seriosa. De gor det endast for att wind me up. Stretching ar liksom nagot man maste gora nar man tranar, och de gor precis samma sak ju. Det ar en funktionalitet. Praktikalitet. Inget mer laddat an sa.
Det kan vara det som gor att jag accepterar det, men inte nagon snubbe som busvisslar pa mig pa stan om jag rakar ha lite uringning eller en kort kjol. Den mannen ar serios i sitt sexualiserande av mig. Och han gor det i en vardags situation. Han laddar en helt normal sak, med nagot sexuellt, for sin egen vinning. Det avskyr jag.

Men nog om boxning och alla dess implikationer.
Tillbaka till demokratiseringen.

Let's ger ready to rrruuuummmbleeee!

Steve frågade mig på boxningen idag om jag ville vara MC på hans show nästa söndag. Det innebär att jag ska presentera varje fight och sätta igång den. Det skulle innebära att jag kommer in gratis. Men det skulle även innebära ganska stor förnedring. På ett sätt skulle det vara kul att göra det, men tror inte att jag har rätt karaktär för 

I morgon ska Rich ge mig privatlektion. Det har varit det stående skämted hela veckan. Och idag så skämtade han och Dave asmycket om att det egentligen skulle pågå något annat än boxning när han kom klockan 11. Sen stod de och kollade på mig när jag stretchade. Lite småjobbigt helt plötsligt att vara tjej i en grabbig miljö. Men det är ändå okej, för jag tror inte att de är allvarliga. Och helt ärligt så är ju skämtet lika mycket om Rich som det är om mig.

Jag sparrades med en tjej idag. Hon är jättebra, och det var sjysst att sparras med någon som slår tillbaka, men kan kontrollera sina slag, vilket Emily inte kan. Hon lärde mig jättemycket verkligen. Bara på tre ronders sparring. Hon är i och för sig den mest androgyna person jag någonsin sett. Jag satt där ett tag idag och undrade seriöst om hon var man eller kvinna. 

Min första skada(efter en jäkligt bra dag)

Jag har härmed fått min första riktiga skada från boxningen. Det blödde till och med! 

Men i övrigt var skadan inte särskilt dramatisk; min nagel böjdes bakåt. Alltså sådär så att den lossnar från huden typ 5 mm in på tummen. Jag vet inte riktigt hur det hände, men det var när vi sparrades. Det var kul att sparras med någon som faktiskt slår mig tillbaka, men då insåg jag också att mitt försvar är fruktansvärt dåligt. Jag måste verkligen jobba på det. Emily fick till säkert fem slag rätt i ansiktet. Rakt på näsan. Men jag har inte ont av det. Känner mig i och för sig lite mör, men det kan ju vara för att jag tränade igår också.

Det är verkligen så himla kul på boxningen, alltså Kul, jag skrattar hela tiden när jag inte boxas. Vi skojtjafsar och skämtar. Det är helt sjukt hur mycket jag tycker om det. 

Pratade också med min seminarieledare om min uppsats. Han tyckte faktiskt att den var bra. Jag var beredd på att bli sågad längs med fotknölarna. Men icke! Jag hade tydligen en bra poäng. Behövde bara reda ut lite vilka feminister som säger vad, och korta ned den lite. Nu är den redan på 4000 ord, och får max vara 3500, och en del saknas fortfarande, som säkerligen kan bli typ 2000 ord i sig. Fasiken, jag skulle ju kunna skriva ett exjobb på detta! Exjobben är i och för sig 120000 ord, men alltså typ. 

Imorgon kommer Lisa och Jessica! Det kommer bli helt sjukt kul! Tyvärr har brasan blivit inställd av anledningar jag inte riktigt förstår. Men vi ska grilla ändå.

Nu måste jag gå och se till att vi får lite mat, annars svimmar jag.

Jag kanner musklerna byggas

Jag har boxats tva ganger denna vecka, och i mandags var jag ute och sprang. Imorgon ska jag boxas for tredje gangen. Jag har verkligen kommit igang med detta nu, det jobbiga ar dock att jag nog varit lite forhastad. Mina benhinnor har borjat gora ont igen. Maste ta det lite lugnare, men det ar ju sa svart, for om jag tar det lugnare sa kommer jag ju liksom att lagga av igen. Och det vill jag ju inte. Speciellt inte eftersom jag redan kanner av resultat av det. Jag kanner verkligen hur mina armar blir starkare och tillochmed benen borjar fa mer spanst i sig.
Jag vet att detta antagligen bara ar en typ av hypokondri, eller liksom att jag tror att jag bygger muskler, men att det egenligen inte sker sa snabbt. Men det ar ju kanslan som ar viktigast. Det kanns grymt att ha lite lite starkare armar. Och det peppar mig ju. Sa denna typ av forestallning ar faktiskt bra.
Men nu tillbaka till min kara uppgift, som i och for sig kan bli lite problematisk eftersom programmet jag behover verkar ha slutat fungera helt.

thursdays are for fun!

Idag har jag inte skrit på min uppsats, kommit ytterst lite längre på min statistik uppgift, men haft en jäkligt bra dag(det är nog för att det är din födelsedag Sue).

Jag har spenderat praktiskt taget hela dagen i politikinstutionen. Först med ett seminarium, sedan det numera något av en tradition snacket med F på lunchen, snabbläst två artiklar, och i och för sig haft ett rätt dåligt demokratiserings seminarium. Men sedan ett produktivt möte om statistik uppgiften, och sedan boxats.

Jag älskar regn. Det har regnat idag. Men det var vårigt regn. Ett lätt regn, som när molnen sprack upp luktade gott. Solen värmde emellan skurarna. Det var liksom fräscht. 

Boxningen var både jobbig och kul. Det var massa Bra snubbar där idag, så jag kände mig lite oproffsig, och malplacé. Men så gjorde jag mina blows med en snubbe som gav mig komplimanger; 

have you been here a lot?

Yeah, for about a year, on and off.

Well, you can really notice that. You've got a boxer style.

eum, well thanks,but I think you're exagerating, I'm not good, really.

well most girls don't even know how to hit. 

och sedan fick jag skjuts hem av Steve. Det var sjysst. Han ska ha en show den 18e maj, vore kul att gå och kolla. 

Sedan när jag kom hem var vardagsrummet och köket alldeles rent och kath hade precis kommit med en tårta till Martin. Så jag åt lite tårta innan jag gick till Marta och Alix och kollade på film med hela gänget. Jag var på riktigt bra humör. 

Imorgon ska jag skriva min statistik grej, och på lördag och söndag ska jag banne mig få ihop något till den där uppsatsen. Den är ju inte svår egentligen. det är bara jag som gör det svårt!

Idag gör det ont

Tränigsvärken kom ikapp mig redan igår. I slutet av dagen hade jag sjukt ont i ryggen. Imorse tränade jag igen, jag var lite tveksam till om jag verkligen skulle dit, dels berodende på träningsvärk och dels på grund av arbetsbördan. Men jag turboläste lite på morgonen och bestämde mig för att dra dit. Jag fuskade lite idag också, men tänkte mer på hur jag faktiskt slog slagen. Så kanske inte så intensivt, men mer teknik. Men nu gör det ont. Skitont faktiskt. Jag har svårt att lyfta armarna och så fort jag rör mig protesterar hela kroppen. 

Tur då att man inte behöver röra sig så mycket när man pluggar. 

Igår kom killarna hem. Men väldigt sent. Vet inte vad klockan var, men jag hörde hur de kom hem, dels för att de smällde i dörren men dels för att de satte på skithög musik. det var nog iof inte meningen för de sänkte den fort. Sen kommer dock Ben och knackar på min dörr, och säger; hey, we're home. Do you want some alcohol?

Eller något i den stilen, jag vet inte riktigt, eftersom jag sov. Eller halvsov eftersom jag redan blivit väckt. Vet inte riktigt vad jag svarar. Men han går. Senare hör jag hur de går ut igen. 

nu är det dags att turboläsa lite till. 

CV

Har varit i biblan sedan klockan 9 imorse, men har ännu inte läst ett ord. Det är nästan två timmar. Dock har jag skrivit ihop en ansökan för att få jobba på samma båt som Sue i sommar. Och satt ihop mitt CV. Det är så himla svårt att skriva ett 'covering letter'. Jag hamnar så himla lätt i floskler om att jag lärt mig si och så blabla bla. uppskattar blä blä blä, är bra på ta tata. 

Men jag vet inget annat sätt att skriva ansökningar. Man måste ju säga vad man kan och vad man vill. 

Jag har ännu inte skickat iväg detta brev. Det kanske blir ändringar under dagen. Jag vill ju jättegärna ha detta jobb, så brevet måste bli bra. 

när jag kom hit imorse var det bara jag och två aseater i gröna läsesalen. och typ kanske 4 andra personer, förutom personal, i hela biblioteket. Helt sjukt. 

Var och boxades igår. Det var skitkul. Steve var inte där, men en annan kille som heter Dave tränade oss. Det var circuit training, vilket betyder konstant träning, kombinationer, 15 sek raka slag, kombinationer, 15 sek uppercuts, kombinationer. Mellan ronderna 10 av någon styrkeövning. tre ronder sparring, och sen styrka, 10 av varje och igår, 3 45 graders magöving emellan. Detta betydde alltså Ingen Vila på en timme, konstant intensiv träning. Det var alltså inte världens bästa dag att göra comeback på. Men jag fuskade lite, och gjorde inte alla övningar, tog det lite lugnt. annars skulle jag ha spytt. 

Det som var sjysst var dock att Dave kom ihåg mig och mitt namn. Och han lät mig sparras. Och han frågade var jag hade tagit vägen nu när jag inte varit där och tränat. Så det kändes välkomnande, trots att det bara var jag som var tjej som tränade. Det allra bästa är att jag inte har sjuk träningsvärk idag, trodde att jag inte skulle komma ur sängen, men jag är bara lite öm i axlarna och baksida lår, känner självklart i kroppen att jag tränade igår, men inte så ont som jag trodde. 

nej nu har det verkligen gått två timmar. Pluggdags