kommentera!

Okej, jag har nu gjort det möjligt för alla alla att kommentera på inlägen, man måste inte ha blogger eller google konto längre. Välj bara anonym identitet, men signera gärna så att jag ändå vet vem ni är(jag vill ju bibehålla lite kontroll).

Ok?

Jävlars Gilmore Girls.

Jävlars Black Sheep

Jävlars roliga middag

Jävlars feminismdebatt

Jävlars forskningsförslag

Jävlars förkylning(som gjort att jag sovit i två dagar, och därmed har gjort slut på min sömnkvot)

För av alla dessa jävlars så kan jag inte sova nu. tankarna snurrar i huvudet. Jag är ju trött, mest uppenbarligen eftersom jag inte kan skriva eller få ihop en gramatiskt korrekt mening. Och imorgon ville jag ju att det skulle vara en bra dag.

oh föresten, jag måste ju välkomna mina nya läsare; 

Hej hej Hollie och Marta! 

Hollie lyckades efter ett par månaders detektivarbete lösa gåtan med min blogg. Grattis!

En sjukling ger sig in i abortdebatten.

Jag ligger hemma och är sjuk. Dunder-mega förkyld. Hoppas att det blir bättre snart. Kusinen Rowan skulle komma och hälsa på och det är planerat att gå ut ikväll med en kompis som är på utbytesår men är hemma och hälsar på. Typiskt att bli inte-komma-ur-sängen-förkyld just precis då. Det positiva är ju att jag har en anledning att ligga i sängen hela dagen och kolla på gilmore girls. Men jag börjar bli rastlös nu. Och jag har en massa att göra med mina ansökningar för min framtid. 

Nog om klagomål. Här om dagen hörde jag på radion (från den 20/2) en diskussion om artikeln om kvinnan som gjort abort två gånger för att fostret var en flicka. Sen läste jag dessa två blogginlägg om saken. Och visst är det självklart så att en kvinna ska få välja själv, och ingen ska lägga sig i det beslutet, och det är bra och högst nödvändigt att vi har sådana lagar. Men det som väcks är en etisk och moralisk fråga om det är rätt att göra abort med anledning av könet på fostret. En populär ställning är att argumentera att abort är moraliskt fel, men fri abort bör vara lagligt, för det är ju välkänt att aborter genomförs vare sig det är lagligt eller ej.

Personligen tycker jag att man inte kan göra skillnad på lag och moral, tycker du att något är moraliskt fel bör du även tycka att det är olagligt. Grundorsaken till att abortmotståndare tycker att abort är fel är för att det är att döda en levande varelse, och att döda är moraliskt oacceptabelt. Paradoxen är att de anser att det ändå ska vara lagligt att välja att döda ett foster. Vad är det för skillnad på ett foster och en annan människa? Och kan denna skillnad verkligen rättfärdiga varför det är moraliskt oacceptabelt, men lagligt acceptabelt? 

Om argumentet har något med kvinnans rätt att välja har jag svårt att förstå hur de då kan tycka att det är moraliskt fel. Det fria valet är antagligen baserat i en rätt till självbestämmande, vilket åtminstone jag tycker är en högst moralisk och inte endast laglig rättighet. Rätten till självbestämmande kan ses ligga till grunden för mycket av vår moral, vi kan välja att göra en handling, och kan därmed hållas ansvariga för den handlingen, därför anser vi att det finns vissa sätt som är bättre och sämre att bete sig på. Så det funkar inte att endast anse att rätten till självbestämmande är en laglig rättighet, speciellt inte i abortdebatten. Har vi den rättigheten har vi den både lagligt och moraliskt, och det gör att en kvinna även moraliskt har rätten att bestämma vad som ska ske med hennes kropp. 

Om argumentet har det med fostrets moraliska status att göra, hamnar de i ett väldigt komplicerat argument. För det är väldigt svårt att bestämma ett fosters moraliska status utan att hamna i en 'slippery slope' där man antingen inte tillskriver fostret moralisk status, och slutar i att inte heller ge spädbarn moralisk status(detta har även konsekvenser för vuxna människor i koma etc.), eller att tillskriva fostret moralisk status och då aldrig tillåta abort. Båda dessa resultat är svåra att kombinera med en moraliskt fel, lagligt rätt approach till abort. 

Själv anser jag att moralisk status är något vi konstruerar och tillskriver. Detta är ett komplicerat argument som hänger på rätten till självbestämmande. En kvinna som väljer att fortgå en graviditet, tillskriver fostret moralisk status, utan detta beslut har fostret ingen moralisk status, och hennes rätt att fatta detta beslut ligger i hennes rätt att bestämma vad som sker med hennes kropp. När hon tillåter fostret att växa i hennes kropp, och använda hennes kropp för sin fortlevnad, tillskriver hon fostret rättigheter. En kvinna som beslutar sig för att inte fortgå graviditeten, utan väljer att göra abort, tillskriver inte fostret moralisk status, och gör därmed inget fel när hon väljer att inte tillåta fostret att använda hennes kropp. 

Den mest uppenbara kritiken mot mitt tillskrivningsargument är att även det riskerar att hamna i en 'slippery slope', där rasism är det mest talande exemplet. Om vi kan konstruera moralisk status, kan vi lika gärna dekonstruera moralisk status, och välja att inte tillskriva vissa personer moralisk status. Som jag ser det finns det dock en klar moraliskt signifikant skillnad mellan rasism och abort; nämligen att fostret inte är en självständig varelse. Fostret är beroende av kvinnans kropp, och kan inte existera utan henne och hon har rätt att bestämma vad som sker med sin kropp. Det är detta som gör att hon har rätten att tillskriva fostret moralisk status eller ej, och detta är enda tillfället som vi har rätten att tillskriva moralisk status.(djur kan potentiellt även vara subjekt för detta, men det är en annan diskussion)

Det som artikeln i SVD belyser är även anledningen till abort, denna kvinna ville uppenbarligen ha barn och hon skulle ha tillskrivit fostret moralisk status om det var en pojke. Detta är en väldigt intressant situation där kvinnan uppenbarligen diskriminerar på grund av kön. Detta är något som sker var dag i Kina, och som vi fördömer starkt, men precis som Göran Hägglund anser så tycker jag att detta är något som bör talas bort och inte lagstiftas bort, för det handlar ju om etik och moral. 

Vissa personer går det att hitta rätt så mycket om på internet. Som tillexempel Daniel, han den där min stora kärlek när jag var 17 som jag lyckas springa på varje sommar innan jag åker tillbaka till england. Han som introducerade mig till filosofin och alla långa tankar och diskussioner. Han som pluggade personalvetenskap på SU, och jag kände mig bättre för att jag kommit iväg till england, trots att han var väldigt kritisk över att jag planerade mitt liv fem år framöver när jag sökte när jag var 17.

Honom hittar jag adress, mobilnummer och bild på när jag söker på hitta.se.

Men om jag söker på mig själv, då hittar jag ingenting. Inte ens min adress. Så Daniel finns i allra högsta grad, medan jag har begränsningar till min existens. Om man nu kan mäta existens i om man kan hittas på internet. Om man kan se existens som 'avtryck' på internet, så kan man ju säga att jag med denna blogg existerar. Men,den är lite svår att hitta. 

Hittade även honom på FB, funderar på om jag ska bli vän med honom eller inte....just for the fun of it..

Det här tycker jag är ganska roligt, speciellt eftersom de delar in det i +40 och under 40. Det är ganska fint att de blir så personliga. 

Vårterminens undervisning började idag. Den enda kurs jag har undervisning i är Feminism: Rationality and Politics, så vi kan nog vänta oss en hel del feministiska blogginlägg i framtiden. Jag fick även reda på att deadlinen för att ansöka om pengar till 1+3 har skjutits fram till den 6e mars, otroligt skönt eftersom jag har två 4 sidors utkast till PhD proposals. Men ska välan ändå försöka få det skrivet så snart som möjligt.

dagens händelser:

vaknar med omod i magen för att jag måste måste få klart detta PhD proposal.

jobbar bra i biblan

rockar upp till politics department för att hämta ett gäng letters of recomendations

råkar förnedra en av de som skrivit letters of recomendation

jobbar bättre i biblan

ser den jag inte vill se gå upp för trappan i biblan

stirrar på skärmen till datorn, 'oj så viktigt det jag skriver är, fattar inte vad som pågår runt mig'

pratar lite med den som jag inte vill se

jobbar extremt fokuserat

stressar till boxning med vänner

stressar till Tesco för att handla mat

stress duschar och äter fixar för politcs social

pulsar i snön till politics social

dricker lite, eller en del, på politics social

dansar som en tok på en union night

pratar med H om gemensamma störningsmoment

tänker alldeles för mycket

och jag vet att jag inte ska bli provocerad, att det är hennes val osv. men jag kan inte hjälpa att tänka att hon är knäpp och prioriterar lite fel när hon väljer att stanna hemma och ligga i sängen med sin kille istället för att träffa en gammal kompis till henne är i Sheffield bara för kvällen. Alltså en once in a while opportunity att träffa en gammal vän vs. everyday ligga i sängen med din. Vad skulle du välja?

Jag vet vad jag skulle välja. 

Men hon är inte jag. Och jag måste lägga ned min attityd mot de som fokuserar på sina förhållanden. 

Så, nu är vi tillbaka i Sheffield, och jag vill bara bort härifrån.  Känns som det var evigheter sedan vi åkte härifrån. Evigheter sedan födelsedagsfesten där jag insåg att jag inte är ok med M, och vände ryggen till honom hela kvällen. Men så var han så fin när alla andra gått och kom och hämtade mig, så gick vi hemåt tillsammans. Mötte det andra gänget på chippyn, Adam drog ett opassande skämt och jag stormade ut. Inte så mycket för hans skämt som för hur jag reagerade. Jag ville inte reagera så, men gjorde det, och behövde komma därifrån. Adam kom ut och bad om ursäkt, sen kom Marta och Hollie, och tog armkrok med med och ledde mig hem. 

M har fortfarande ingen aning om varför jag beter mig som jag gör. Och jag trodde att jag inte var så sur som det visade sig att jag är. Men det känns så länge sedan det hände att jag typ inte vet varför jag är sur längre. Och nu när jag är tillbaka måste jag ta tag i det här. Därför vill jag bara bort. 

Som tur är ska jag ju bort snart igen, redan på torsdag åker vi till Bryssel med Politics Society. Men innan dess måste jag ha gjort klart mitt PhD proposal som slaktades av både Hay och O'Toole, Fieldhouse hade typ ingen aning om vad jag skrivit i det, och snackade ju mest om pengar. Ännu en anledning till att jag återvänder utan att vilja komma tillbaka. 

Ännu en utspelar sig i ett av rummen i vår lägenhet just nu. 

det är underligt hur olika vägar kan leda till samma sak; Den där fuckade självbilden. Den där man vill vara smart och intressant, det är det man lever på eftersom man alltid är den som är det och är en cool kompis. För vi vet ju alla att partners, de kommer och går, medans vänner de består. Genom att vara vän drar man alltid vinstlotten. Visst att du kanske inte får hångla (eller jo visst ibland blir det ju lite fyllehångel...men i princip), men du får ju ALLT annat. Så länge de inte skaffar partner och de är en sådandär tofffel. Då blir det besvikelse och krig. 

Samtidigt som man njuter av detta, och har denna sjävbild, så är man också en maneater. En som kan ta för sig och flirta. Och innerst inne kanske man tänker att det nog kan bli något denna gången, för om attraktionen finns där så borde han ju också falla för min personlighet, och förhållanden är ju mycket som vänskap. I alla fall enligt mig. Men de där flirtarna handlar ju aldrig om något mer, och så blir man rädd och ältar att man ska förlora sin helylle status. 

Så, helylle vs. maneater. 

Egenligen säger det här det hela mycket bättre.

Men min poäng är att det låter som om hon varit så stark hela tiden, stått upp för att hon är annorlunda, varit grabbig osv. jag föll in i passa-in-i-mode, stod inte upp för att jag var annorlunda, inte alltid i alla fall. Men ändå så är tankarna så lika. 

Sen har jag ju en till poäng, och det är att ibland fuckar sjävbilderna med varandra, eller bilden folk har av dig med varandra. Ibland blir du en helylle maneater. Men det har det ju skrivits nog om.