Har precis haft finaste syster yster på besök, och nu lider jag av någon typ av social abstinens. Därför är jag också kvar på kontoret trots att klockan är typ 21. Jag "jobbar" i och för sig på en föreläsning, men om jag hade någon att hänga med så skulle jag lätt bara dra och hänga med dem.
Jag saknar det där vardagshänget som man får när man bor ihop. Det som jag fick förra helgen när jag var i Sheffield. När man träffas utan att behöva planera, utan att behöva kolla kalendern och koordinera. Det avslappnande hänget som bara sker.
Mitt häng här sker nästan aldrig hemma hos någon, kanske är det för att jag inte känner så många som bor ihop. Alla är utspridda antingen själva eller med folk som jag inte känner. Alla jobbar eller gör andra saker.
Mitt häng här sker på pubar. Och visst att det är sjysst, men jag saknar hemmahäng. Sånt man kan göra i pyjamas och som inte nödvändigtvis innebär konsumption.
Missförstå mig rätt, jag gillar att bo själv, men jag önskar nu att jag skulle kunna ringa M, B och A och höra vad de lagar för middag ikväll och om jag kan komma förbi. För att sedan gå hem till min städade fina lägenhet.
Jag vill ha Sheffhampton.
Thursday, March 31, 2011
Tuesday, March 29, 2011
Rastlös
Det kliar i mina fötter. Jag känner ett svagt fladder av fjärilar i magen. Min hjärna kan inte fokusera på en sak åt gången. Jag har många bollar i luften. En har landat, helt utan att krasha.. Mitt projekt, min ide. Det funkade (någolunda), och det genomfördes.
Men nu är det liksom över. Eller inte riktigt egentligen, vi ska vidareutveckla det, eftersom vi blivit headhuntade till ett outreach program, och de vill att vi håller föreläsningar för elever. Men vår dag som vi planerat i över ett år är liksom över. Det känns lite som antiklimaxet ett barn känner efter julafton. Det man väntat så länge på är över, men vi har städningen kvar att göra. Samanställa, utvärdera, och kommunicera. En bidragande orsak till känslan av tomhet är att det känns som om min kollega vänt mig ryggen. Hon kan stötta en ide, och till och med argumentera för den för att sedan inte kännas vid det överhuvudtaget. Det är svårt att hantera. Det är sådant som jag tycker är det absolut svåraste i hela världen att hantera. Inkonsekvens.
Men de andra bollarna, typ doktorerandet, undervisningen, intervjuerna, protesterna, typ livet har snurrat på samtidigt som citizenship day. Nu börjar jag ta tag i dem igen. Men jag är ändå rastlös. Vet liksom inte var jag ska börja. Jag försökte läsa boken som vi ska läsa för vår bokklubb, men kunde inte koncentrera mig, eller snarare så höll jag på att somna. Jag har varit så förbaskat trött på senaste. Men lite var det nog också att jag blev helt rastlös. Kan inte koncentrera mig på en sak. Jag måste jobba upp mitt fokus igen. Jag hoppas att Sverige kan göra detta för mig. Ge mig lite paus och fokus. För tillfället spenderar jag mestadels av dagarna med att svara på eller skicka emails. Jag har inte läst en artikel på jag vet inte hur länge. Inte tagit anteckningar. Inte jobbat på det som jag får betalt att göra. Fast nu när jag kommer hem så ska jag göra en enkätundersökning, så det är ju jobb, och jag har jobbat mycket på den de senaste veckorna. Känns som om jag rusar in i datainsamling utan att egentligen veta vad det är jag gör eller vill göra.
Jag har inte varit hemma mycket på senaste. Kanske är det det. Jag är hemma själv en vanlig tisdagskväll. Jen har ju varit här på besök ett par dagar, och kommer tillbaka imorgon. Jag längtar. Det är skönt att ha henne här. Och hon ska kanske vara i Paris i vår, jag vill så hemskt gärna till Paris. Men här om dagen möblerade vi om, det blev så himla bra. Nu ska jag bara måla. Måste fortfarande måla.
Men nu är det liksom över. Eller inte riktigt egentligen, vi ska vidareutveckla det, eftersom vi blivit headhuntade till ett outreach program, och de vill att vi håller föreläsningar för elever. Men vår dag som vi planerat i över ett år är liksom över. Det känns lite som antiklimaxet ett barn känner efter julafton. Det man väntat så länge på är över, men vi har städningen kvar att göra. Samanställa, utvärdera, och kommunicera. En bidragande orsak till känslan av tomhet är att det känns som om min kollega vänt mig ryggen. Hon kan stötta en ide, och till och med argumentera för den för att sedan inte kännas vid det överhuvudtaget. Det är svårt att hantera. Det är sådant som jag tycker är det absolut svåraste i hela världen att hantera. Inkonsekvens.
Men de andra bollarna, typ doktorerandet, undervisningen, intervjuerna, protesterna, typ livet har snurrat på samtidigt som citizenship day. Nu börjar jag ta tag i dem igen. Men jag är ändå rastlös. Vet liksom inte var jag ska börja. Jag försökte läsa boken som vi ska läsa för vår bokklubb, men kunde inte koncentrera mig, eller snarare så höll jag på att somna. Jag har varit så förbaskat trött på senaste. Men lite var det nog också att jag blev helt rastlös. Kan inte koncentrera mig på en sak. Jag måste jobba upp mitt fokus igen. Jag hoppas att Sverige kan göra detta för mig. Ge mig lite paus och fokus. För tillfället spenderar jag mestadels av dagarna med att svara på eller skicka emails. Jag har inte läst en artikel på jag vet inte hur länge. Inte tagit anteckningar. Inte jobbat på det som jag får betalt att göra. Fast nu när jag kommer hem så ska jag göra en enkätundersökning, så det är ju jobb, och jag har jobbat mycket på den de senaste veckorna. Känns som om jag rusar in i datainsamling utan att egentligen veta vad det är jag gör eller vill göra.
Jag har inte varit hemma mycket på senaste. Kanske är det det. Jag är hemma själv en vanlig tisdagskväll. Jen har ju varit här på besök ett par dagar, och kommer tillbaka imorgon. Jag längtar. Det är skönt att ha henne här. Och hon ska kanske vara i Paris i vår, jag vill så hemskt gärna till Paris. Men här om dagen möblerade vi om, det blev så himla bra. Nu ska jag bara måla. Måste fortfarande måla.
Sunday, March 20, 2011
Jag hjärtar Sheffield
Har för tillfället lite semester i Sheffield. Var hos moster igår och blev matad och omhändertagen hela dagen. Och har sedan i fredags bara hängt med sjysst folk. Jag saknar det, men är otroligt glad att detta inte är min vardag. Nu ska vi laga en avancerad middag och dricka öl. Hej härliga söndagskväll!
Tuesday, March 08, 2011
Dagens insikt 12: Everybody hurts sometimes.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/anna-nicole-far-mig-att-undra-vem-jag-ar_5971371.svd
Monday, March 07, 2011
Sunday, March 06, 2011
dagens undran 12: vad hände egentligen?
Jo jag skulle ju blogga mer. Det var så lätt förut. Då. Då när jag delade med mig av mina känslor hit och dit.
Eller kanske så var det så att det var då som jag inte delade med mig av mina känslor, och därför blev bloggen liksom min ventil.
Hur som helst är något annorlunda nu. Det blir helt enkelt inte lika många inlägg. Livet som doktorand tar över. Dock är det inte som om jag jobbar hela tiden (tro mig, så är det inte!), men det blir inte så mycket bloggande ändå.
Mycket handlar nog om att jag faktiskt inte vet hur många som läser, om någon alls. Så det känns liksom lite värdelöst. Och jag har inte orken att jobba på att få en jävla läsarbas. Men nu bloggar jag ändå.
hursomhelst, så har jag jetsettat (om man kan kall bussresor jetsetta) till london i dagarna. Jag åkte dit i torsdags morse för att jag och norskan skulle gå på Robyn. Det var helt sjukt bra. Jag älskar älskar älskar Robyn. Det var lite av en absurd upplevelse dock av två anledningar. Först och främst så handlade det om publiken. Praktiskt taget en tredjedel var skandinaver, främst svenskar och norrmän. När norskan var i baren så hade hon bara norrmän runt sig. Galet. Vi såg även en snubbe i toppluva och ryggsäck som såg ut som den typiske hipster norrmanen. Vi lyckades dock inte utreda hans nationalitet. Kan hända att han var en wannabe.En annan tredjedel var bögar, jag märkte inte av detta så mycket men peoplewatcher norskan lade märke till detta, och på tuben hem så såg vi ett sjukt snyggt par. Alltså jag har nog aldrig sett ett så "snyggt"par ever! Båda snubbarna var liksom jättesnygga, väldigt lika också, vilket var lite skrämmande i sig. Den sista tredjedelen var heterosexuella britter av alla dess former. Förvånansvärt många medelålders män i skinjackor, verkligen motsatsen till den 15 åriga fanbasen som T trodde skulle vara där.
Den andra grejen var giget i sig. Det var ganska så intimt för det var en ganska så liten lokal, och eftersom Robyn hade en halsinfektion av något slag så var det ganska mycket bakgrundslinga med stämmor och så. Men hon kompenserade med sjukt mycket dans. Galen dans. Skitbra dans. Min armbågsdans aka lykke li har nu blivit ersatt av Robyns kombo av zumba och 90tals moves. Någon beskrev det som kampsportsmoves, men jag håller inte med. Det var alldels för mjukt och varierat. Men fokuset på musiken och hennes dans gjorde att det kändes mindre som ett gig och mer som en klubb. Vi var på klubb med robyn, men hon dansade på scenen och sjöng lite.Jag tror att detta kommer vara ett sådant gig som liksom växer med tiden. På så sätt att jag kommer att uppskatta det under en längre tid.
På fredagen åkte jag tillbaka till soton för att undervisa. Tog ett seminarium som jag inte vanligtvis tar, och det visade sig att en kille jag träffade i början av förra året var i den gruppen. Jag måste verkligen börja tänka på vad jag säger och vad jag gör. För nu undervisar jag ju en massa studenter, det går kanske inte att vara kompis med dem då. Detta upplevde jag verkligen i lördags då vi var på million women rise demonstrationen och de flesta av mina kvinnliga elever hjälpte till. Några känner jag sedan innan för att de har hjälpt till på demonstrationer tidigare, men andra känner jag bara i egenskap av att jag är deras lärare. Men det blir liksom konstigt när jag känner några av dem sedan tidigare och då ju är kanske trevligare mot dem, och detta kan ju eventuellt tolkas av några som att jag favoriserar de jag känner. Det som gjorde det ännu svårare var att de jag känner sedan innan bitchade lite om några av mina elever, de som jag inte känner lika väl. De sökte stöd i mig, men jag försökte hålla mig neutral. Det blir också svårt eftersom jag har en helt annan relation till föreläsare osv. än de har. Vi skämtar om att jag har varit på pubben med hottie, och att han bjudit på öl, men om fel person hör det så kan fel saker spridas. I och för sig så var det han som började eftersom han påstod att jag fått honom full på julfesten och 'utnyttjat' honom och hans fylla för att rekrytera honom till vårt Projekt! For the record så var det faktiskt han som öppnade champagnen!
Efter demon så träffade jag norskan igen, det är verkligen så himla skönt att hänga med henne och jag bävar för den dagen hon bestämmer sig för att flytta tillbaka till Norge. Vi köpte middag och bara hängde hos henne, och idag gick vi ut och åt lunch och sedan köpte jag nya glasögon. Sketasnygga raybans, och jag fick ett par solglasögon med styrka för 100 pund. Väldigt praktiskt. Och nu sitter jag här i min kalla lägenhet och ska läsa 10 sidor till som förberedelse för den kurs som jag tar för tillfället. Och jag måste gå upp supertidigt imorgon för vi ska förbereda lite undervisning klockan 9. Tror kanske att det är alla dessa saker som gör att jag liksom inte har något att blogga om. Och när jag har det så har jag inte tid. Eller så passar det inte för det är liksom för privat eller känsligt. Men här är ändå ett litet inlägg om det som skett de senaste dagarna. Föresten så kommer jag hem typ hela april. Ska jobba på SU. Måste ta tag i det. typ boka biljett och fixa student kort. Imorgon. Imorgon sk mycket ske.
Eller kanske så var det så att det var då som jag inte delade med mig av mina känslor, och därför blev bloggen liksom min ventil.
Hur som helst är något annorlunda nu. Det blir helt enkelt inte lika många inlägg. Livet som doktorand tar över. Dock är det inte som om jag jobbar hela tiden (tro mig, så är det inte!), men det blir inte så mycket bloggande ändå.
Mycket handlar nog om att jag faktiskt inte vet hur många som läser, om någon alls. Så det känns liksom lite värdelöst. Och jag har inte orken att jobba på att få en jävla läsarbas. Men nu bloggar jag ändå.
hursomhelst, så har jag jetsettat (om man kan kall bussresor jetsetta) till london i dagarna. Jag åkte dit i torsdags morse för att jag och norskan skulle gå på Robyn. Det var helt sjukt bra. Jag älskar älskar älskar Robyn. Det var lite av en absurd upplevelse dock av två anledningar. Först och främst så handlade det om publiken. Praktiskt taget en tredjedel var skandinaver, främst svenskar och norrmän. När norskan var i baren så hade hon bara norrmän runt sig. Galet. Vi såg även en snubbe i toppluva och ryggsäck som såg ut som den typiske hipster norrmanen. Vi lyckades dock inte utreda hans nationalitet. Kan hända att han var en wannabe.En annan tredjedel var bögar, jag märkte inte av detta så mycket men peoplewatcher norskan lade märke till detta, och på tuben hem så såg vi ett sjukt snyggt par. Alltså jag har nog aldrig sett ett så "snyggt"par ever! Båda snubbarna var liksom jättesnygga, väldigt lika också, vilket var lite skrämmande i sig. Den sista tredjedelen var heterosexuella britter av alla dess former. Förvånansvärt många medelålders män i skinjackor, verkligen motsatsen till den 15 åriga fanbasen som T trodde skulle vara där.
Den andra grejen var giget i sig. Det var ganska så intimt för det var en ganska så liten lokal, och eftersom Robyn hade en halsinfektion av något slag så var det ganska mycket bakgrundslinga med stämmor och så. Men hon kompenserade med sjukt mycket dans. Galen dans. Skitbra dans. Min armbågsdans aka lykke li har nu blivit ersatt av Robyns kombo av zumba och 90tals moves. Någon beskrev det som kampsportsmoves, men jag håller inte med. Det var alldels för mjukt och varierat. Men fokuset på musiken och hennes dans gjorde att det kändes mindre som ett gig och mer som en klubb. Vi var på klubb med robyn, men hon dansade på scenen och sjöng lite.Jag tror att detta kommer vara ett sådant gig som liksom växer med tiden. På så sätt att jag kommer att uppskatta det under en längre tid.
På fredagen åkte jag tillbaka till soton för att undervisa. Tog ett seminarium som jag inte vanligtvis tar, och det visade sig att en kille jag träffade i början av förra året var i den gruppen. Jag måste verkligen börja tänka på vad jag säger och vad jag gör. För nu undervisar jag ju en massa studenter, det går kanske inte att vara kompis med dem då. Detta upplevde jag verkligen i lördags då vi var på million women rise demonstrationen och de flesta av mina kvinnliga elever hjälpte till. Några känner jag sedan innan för att de har hjälpt till på demonstrationer tidigare, men andra känner jag bara i egenskap av att jag är deras lärare. Men det blir liksom konstigt när jag känner några av dem sedan tidigare och då ju är kanske trevligare mot dem, och detta kan ju eventuellt tolkas av några som att jag favoriserar de jag känner. Det som gjorde det ännu svårare var att de jag känner sedan innan bitchade lite om några av mina elever, de som jag inte känner lika väl. De sökte stöd i mig, men jag försökte hålla mig neutral. Det blir också svårt eftersom jag har en helt annan relation till föreläsare osv. än de har. Vi skämtar om att jag har varit på pubben med hottie, och att han bjudit på öl, men om fel person hör det så kan fel saker spridas. I och för sig så var det han som började eftersom han påstod att jag fått honom full på julfesten och 'utnyttjat' honom och hans fylla för att rekrytera honom till vårt Projekt! For the record så var det faktiskt han som öppnade champagnen!
Efter demon så träffade jag norskan igen, det är verkligen så himla skönt att hänga med henne och jag bävar för den dagen hon bestämmer sig för att flytta tillbaka till Norge. Vi köpte middag och bara hängde hos henne, och idag gick vi ut och åt lunch och sedan köpte jag nya glasögon. Sketasnygga raybans, och jag fick ett par solglasögon med styrka för 100 pund. Väldigt praktiskt. Och nu sitter jag här i min kalla lägenhet och ska läsa 10 sidor till som förberedelse för den kurs som jag tar för tillfället. Och jag måste gå upp supertidigt imorgon för vi ska förbereda lite undervisning klockan 9. Tror kanske att det är alla dessa saker som gör att jag liksom inte har något att blogga om. Och när jag har det så har jag inte tid. Eller så passar det inte för det är liksom för privat eller känsligt. Men här är ändå ett litet inlägg om det som skett de senaste dagarna. Föresten så kommer jag hem typ hela april. Ska jobba på SU. Måste ta tag i det. typ boka biljett och fixa student kort. Imorgon. Imorgon sk mycket ske.
Subscribe to:
Posts (Atom)