Eller så kan man ge mig momentum!

Mitt käraste hjärtebarn, vår citizenship day, verkar nu ha nått ett typ av momentum. VI har en lokal parlamentsledamot som har sagt att han vill komma, en högt uppsatt person på universitetet som stöttar och vill komma, fått extra pengar och för att inte tala om att vi har fyra skolor, nio föreläsare, tio doktorander och tjugo volontärer som är villiga att ställa upp på ett evengemang som JAG har initierat! Det skulle ju inte vara där det är utan Anj och vår kära finansiär, men att vi nu börjat få extern bekräftelse på att det vi vill göra faktiskt är något som andra tycker är bra och vill lägga ned tid och pengar på, alltså folk som inte känner eller har pratat med mig (och jag därför praktiskt taget har tvingat) är det bästa någon någonsin skulle kunna ge mig.
Nu måste vi bara genomföra detta också, med bravur.
Men jag tror att det blir lättare att motivera folk som ska vara med på dagen att faktiskt leverera när vi har dessa stora namn bakom oss.
Det rör på sig.
Det är kanske som min kollega sa: ett projekt når sitt momentum vid en viss tidpunkt och då går det typ inte att stoppa. Det rör på sig.


För ett år sedan hade jag inte velat skriva detta. För jag hade varit rädd att jinxa det. Att om jag skrev om de bra, eller pratade om det bra, eller njöt av det bra, så skulle det försvinna. Men jag väkjer nu att skriva, prata och njuta, för detta är helt fucking jävla fucking awresome!
För även om det blir så att de stora namnen inte i sista minuten kan komma så VET vi att de tycker att det är en BRA sak som de är villiga att lägga ned tid på. Och det räcker egentligen. Sen om de kommer är det ju ännu bättre, men jag tänker njuta av att det är som det är nu. OM det blir så att dessa saker inte går i uppfyllelse så får jag hantera de motgångarna då. Det vore värre om vår citizenship day blev ett totalt misslyckande för att vi inte lyckades leverera. Nu har alla en extra anledning/press på sig att leverera och det gör mitt jobb väldigt mycket lättare, och sannolikheten att vi lyckas bra lite större.
Jag hoppas nu bara att vi lyckas leva upp till förväntningarna. Och det ska vi fanemig göra!

Eller så...

...kan man ge mig denna eftersom dragkedjan på min trotjänare gick sönder idag

födelsedagstips

Ja trots att julen knappt är slut så fyller jag ju år snart och om det finns någon vänlig själ som har lust att göra mig väldigt glad på min födelsedag så kan jag tipsa om en present som denna:

Hej 2011!

Jag har varit förskräcklig på att uppdatera på senaste. Det verkar ju kanske till och med som om jag slutat med detta. Produktionsmässigt så var det väl så, men mentalt så har jag inte slutat. Bara det att jag inte skrev så mycket. Och inte kom på så mycket att skriva om. Eller inte hade tid att skriva så mycket. Och så helt plötsligt blev det 2011.
Nu på senaste har tiden och tankarna kommit tillbaka, så jag ska försöka bli bättre. Det kan kanske bli ett sent nyårslöfte:
Kom igång med bloggen igen.

Jag skulle ju kunna börja med ett sedvanligt (sen-vanligt?) bokslut av 2010.
2010 var året som jag bestämde mig för att jag inte fick låta bli att göra något för att jag var rädd. Våga mera blev mitt motto.
2010 var året som jag fick ett helt gäng med nya goda vänner, allt från en tillfällighet.
2010 var året som jag fann något jag brann för och startade upp ett nytt projekt.
2010 var året jag skaffade tvättmaskin och flyttade in i min egen lägenhet.
2010 var året som jag inte lyckades måla väggarna i drömfärgen.

2011 blir året som jag:
Målar väggarna
Genomför Citizenship day
Kommer igång med avhandlingen
Inte flyttar
Pysslar mer (kräver även införskaffande av symaskin...)