Emilou och jag hade aldrig gjort det själv

Det var verkligen en gruppaktivitet det där med att ge vantar och köpa mat. Jag hade aldrig tagit mig för att göra det själv om inte han jag var med hade gått fram till killen på marken och väckt honom. Men sen löste ena handlingen av den andra och jag satt och försvarade en hemlös rätt att sitta på McDonalds.

Emilou och att vara ett par vantar fattigare

I fredagskväll mitt i en trevlig kväll ute i Newcastle natten så gav jag bort ett par vantar till en hemlös kille.
Jag och en i gänget skulle ta ut pengar och mitt i gågatan ligger en kille helt utslagen på marken. Hans väska ligger slängd en bit ifrån honom. Vi går fram till honom och väcker honom, märker att han är iskall, frågar vart han ska och vad han heter. Vi bestämmer då ganska snabbt att vi går till McDonalds och köper mat och en kopp te till honom. Medan vi går dit frågar han om vi har ett par vantar, och jag ger honom mina ett punds fleece vantar som jag haft i ett par år. Hans händer är så svullna av kyla och utsatthet att jag vet inte om de egentligen passar.
Vi kommer in på McDonalds och det är såklart kö till fyllekäket. Min kompis ställer sig i kön och jag sätter mig med vår hemlöse kille, och han somnar nästan direkt. Han var nog ganska drogad.
Men så kommer en säkerhets vakt och säger att han inte får sova. Jag försöker förklara situationen och att vi bara väntar på mat. Om jag inte varit där hade han blivit utslängd. Jag försöker hålla honom vaken men han är rätt borta i skallen.
Sen kommer managern och säger att han inte ens får vänta på maten inne, utan att vi måste gå ut och vänta. Killen är så borta att han bara följer med, blir lite irriterad på säkerhets vakten.
Tillslut kommer min kompis med mat och te, och vi promenerar ned för gatan och lämnar honom på en bänk med sin mat och te.
Han skulle på en lägenhets visning nästa dag, jag hoppas verklien att han lyckades gå dit. Jag hoppas också att vantarna passade och att han har kvar dem.

Emilou och plötsligt händer det?

Jag har gått en hel dag utan att ha fått ont i bihålorna på eftermiddagen! jag har faktiskt hållit mig ganska så full av energi hela dagen och typ nästan fått gjort allt jag ville få gjort. Det går minsann framåt ibland!

Emilou och uppdatera mailen

Jag kollar konstant mailen för att se om jag fått något svar. Men trots att det gått två veckor nu så har jag inte hört något. Vet inte alls hur jag ska tolka det. Men häromdagen så vaknade jag med en himla stark förnimmelse att jag inte gått vidare, och det kändes ändå skönt. Mest att 'veta', men jag vet nu också att jag ju inte skulle bli så himla besviken om det var så att jag inte gick vidare. Och det är ju bra att veta.

Emilou och det här med att ställa höga krav på sig själv och högre på andra

Jag sitter och stör mig på att pappa slösar bort massa tid framför datorn. Kommer sig liksom aldrig för att göra det han säger att han ska göra.
Men så sitter ju jag och refreshar facebook, kollar jobbmailen, personliga mailen och nu alltså bloggar istället för att jobba. Jag sitter ju och slösar bort massa tid framför datorn. Kommer mig aldrig för att göra det jag ju faktiskt borde göra.
Det är lätt att ställa högre krav på andra än sig själv ibland.

Emilou och det dubbla livet

Jag kollar på lite inlägg här på bloggen om mitt liv i England. Och av någon anledning känns det så himla främmande. Inte bara att jag här hemma ju mest har semester, men också för att mitt liv här liksom har ett sammanhang. Jag har familj och vänner där allt är etablerat. I England snurrar jag mellan nya sammanhang, kämpar hela tiden med att etablera en struktur, ett kontaktnät, hobbies. I Sverige känns allt redan familjärt.
England känns också väldigt långt borta just nu, alla konferens debatter, mina kompisar och min lägenhet. Men snart ska jag tillbaka dit, och då känns ju Sverige långt bort.
Äsch jag tappade bort det smarta jag skulle säga.