Island dag 3- blandad kompott

Jag började dagen med att rida islandshäst. Jag kunde ju inte ha varit på Island utan att rida islandshäst, och eftersom Andreas och jag hade inte planerat in någon ridning, vilket jag tror att Andreas var ganska glad över, tog jag ledigt en morgon från konferensen och gav mig ut på Lavaridning. Jag stötte på ett gäng svenskar från Göteborg. Det var lite pinsamt till en början, för jag kom dit, hörde dem prata svenska, men eftersom de var så involverade i sitt samtal att jag inte vågade gå fram, men när jag sedan hamnade bredvid en av dem på bussen så gick det liksom inte att inte prata längre. Ridningen var helt fantastisk, även om det är lite trist att liksom bara rida på rad... När jag kom tillbaka hade Maria fortfarande inte gått till uni, utan hade shoppat och sedan bara varit på hotellet. Jag hade bråttom för jag ville till en panel på eftermiddagen och hoppade in i duschen. Hon var värsta deppig och klagig. Hon har varit det hela tiden. Hon är svår som sjutton. Hon kräver konstant uppmärksamhet även när jag berättar om något, eller om det handlar om mig. Som typ att när jag berättar för Cri att min presentation gick jättebra så ger hon sig in och säger att min opponent ÄLSKADE mitt papper. Visst att det är en positiv inflikning, men hon avbryter ändå för att sätta sig i mitten av uppmärksamheten. Jobbigt helt enkelt. Panelerna var okej, jag var ganska trött. Gatekrashade en reception, träffade lite mer svenskar, pratade med ett gäng kul foll. Däribland vår HoD. Han är så fantastiskt rolig. Irländaren är också en rolig filur. Han har faktiskt varit väldigt sjysst här, inte för att vi har setts så mycket, men då vi har setts har han varit mycket trevlig. Maria kom till middagen och bad om ursäkt till bona för att hon betett sig illa dagen innan. VI hade tillslut en väldigt trevlig middag. Drack mycket vin. Jag och Cri hade sedan en lång diskussion om de andra två i vårt team. För Maria stack iväg med Marco. Om jag hade gjort något liknande hade hon totalfreakat. Men hon ser inte att hon gör detsamma. Cri och jag pratade mycket om samarbetet och att det är så mycket tjafs. Maria kom hem jättesent. Jag undrar verkligen hur presentationen kommer att gå imorgon...

Island dag 2- Emilous post Island-edit

Faktumet att det är den isländska flirten är det jag skrivit om i min anteckningsbok efter andra dagen på Island som också var första dagen på konferensen då jag presenterade mitt papper som fick ASABRA feedback av opponenten säger kanske något om hur ovanligt och viktigt detta var för mig. Presentationen gick i alla fall väldigt bra, jag var beredd på att bli slaktad men blev hyllad. Jag hade ingen aning om hur konferenspresentationer fungerade, men var ändå inte så himla nervös. Maria hängde med mig och satt längst bak.
Så fort opponenten fick reda på att jag var jag sa han: I really liked your paper.
Jag sa: Thanks, it is a rather different paper to the others on the panel. I was a bit worried when I saw them, cause my paper is not empirical at all.
Han: Well I think that is what is interesting about it, and I will tell you more about it later

Det är ju som att ge någon en present som de inte får öppna förens en halvtimme senare!! Men jag tog det mest som att det är något som opponenten säger till den som ska presentera. Jag var ju clueless när det kom till konferensetikett.

När jag sedan skulle presentera (näst sist!) introducerade han mig och mitt papper med att säga: We now move on to a rather different paper, but a paper that I really like a lot.

Jag presenterar och det går bra. Missar bara en knapptryckning som skulle få fram ett frågetecken. Jag fick till och med publiken att skratta när jag sa att det var både synd och skönt att den person som utvärderat det program som jag kritiserar i mitt papper inte är där.
När det blir dags för opponentens kommentarer börjar han med att säga: We have a collection of rather different papers here, which all bring interesting points to the discussion. I am particularly thinking about the paper presented by E, but I will go in to more details about this later.
ÄNNU EN GÅNG håller han mig på halster. Men när han väl kommer fram till att kommentera mitt papper säger han:
I think you have put forward a very strong argument for seeing young people in a different way than we currently do. We need to see young people as citizens when we do these surveys about their civic engagement.
Jag har alltså övertygande argumenterat för en fundamental förändring i hur en hel disciplin utför sin forskning. Visst att jag inte övertygade de gamla stofilerna, och egentligen vet jag inte riktigt vem opponenten är, om han har någon vikt överhuvudtaget och det är ju inte så sannolikt att denna disciplin kommer att ändra sin forskning. MEN jag blev inte slaktad. Det är det absolut viktigaste.
Andra dagen på Island var helt enkelt en succé all round.

Island Dag 2- Emilous isländska flirt

Laundromat, Paradiset på Island

Igår när jag och Maria satt på Laundromat och jobbade hela dagen så kom vid ett tillfälle en av killarna som jobbade där till vårt bord och frågade om vi ville ha något. Hur mycket jag än älskar Laundromat så är detta något störigt, alltså inte att de kommer fram och tar beställningar, men för att det inte är uppenbart att det är bordsservering. Det är liksom en bar i mitten som gör att det verkar som om man ska gå upp dit och beställa och betala, och det är kanske okej, men det är förvirrande när de har båda systemen! Eller så är jag bara så indoktrinerad i det Engelska att beställa i baren att det är därför jag blir förvirrad.
Hur som helst så var vi precis på väg att gå (trodde jag!) när han kom och frågade om vi ville ha något mer, så sa jag nej tack och att vi precis var på väg att gå. Men jag hade lite dåligt samvete för att vi hade suttit där hela dagen och ockuperat bordet (även om vi köpt saker hela dagen) så jag lade också till något om detta och att vi jobbat på en presentation. Det visade sig sedan att han skulle börja plugga statsvetenskap på universitetet och var chockad över att jag bara var 24 och doktorerade. Hej åldersångest!
Han är en typiskt snygg skandinav. Intensiva ögon. Lång. Snygg frisyr och markanta kindben. Vi pratade lite om statsvet osv. men inte så mycket mer än så.
Tills ikväll. Vi hade letat i evigheter efter någonstans att äta, och eftersom ECPR ökade Reykjaviks befolkning med typ 10% så var det proppfullt på alla matinstanser i hela stan. Till och med de dåliga. Men vi hamnade tillslut på Laundromat igen. Maria var inte med oss, utan hade suttit på Laundromat hela dagen och typ surat/jobbat. När vi kom dit och jag såg henne frågade jag om hon ville äta med oss, men hon sa att hon inte kände för att socialisera. Vi väntade i evigheter på att ett bord skulle bli ledigt och tillslut fick vi två mindre bord i olika delar av lokalen, varav ett var precis bredvid Maria. Tydligen så kom en av de jag var med upp och var otrevlig, eller jag var inte där, men en av de i den grupp jag var med. Medan vi väntade stormade hon ut så vi fick bordet hon satt vid och vi fick ett bord som vi alla fick plats vid. Men jag fick ett surt sms som sökte sympati. Jag vägrade ge sympati för jag pallar inte ursäkta dåligt beteende för att någon mår dåligt. Det funkar inte så. Visst att om någon mår dåligt kanske de har kortare stubin eller inte är så sociala som vanligt, men att var oförskämd, där drar jag gränsen. Och någonstans tror jag att det handlar mer om uppmärksamhet än att hon bara mår dåligt.
Hur som helst, när vi var där och letade bord såg jag snubben jag pratat med dagen innan. Han var där med sina kompisar och såg inte mig när jag såg honom. Han har ett sådant där ansikte som står ut bland andra ansikten, ett som märks. Det är något med hudfärgen och hårfärgen tror jag. Skandinaviskt askblond. Isländskt askblond. Och guldskimrande smutsnövit hud. Det är kombinationen av det gyllene och gråvita. En kombination jag bara sett i Skandinavien (och jag är ju så himla berest att jag ju kan jämföra.... eh!) Synen av honom fick mitt hjärta att hoppa till lite. Fick mig att le inombords. Och kanske lite utombords också. Men eftersom han var med sina vänner såg han mig inte tror jag.
Men så när han var på väg ut så vänder han sig om mot där jag sitter och är involverad i en diskussion om epistemologi (ja detta var ändå en konferens för statsvetare!) och ler. Och jag kommer av mig totalt. Den där ögonkontakten med energi. Med magi. Med ett leende. Den där som vet vad den söker och stannar när den hittat den. Och ler.
Jag vet inte om jag log tillbaka. Vet inte hur länge jag behöll ögonkontakten. Tror att jag mest chockades, rodnade och sänkte blicken. Försökte återkomma till diskussionen jag hade. Jag är inte så van vid denna typ av ögonkontakt. Sist det hände så var det med golfaren i Sheffield. Men under de få sekunder som blicken varade spred sig en varm känsla (eh kanske att jag rodnade...!) spred sig från huvudet ned i bröstet och ledde till små små darrningar i händerna. Och varje gång jag tänker på honom och hans blick kommer känslan tillbaka. Han är min Isländska flirt och jag vet inte ens vad han heter.

Island dag 1

Jag skrev lite i en anteckningsbok när jag var på Island. Detta skrev jag första dagen när jag satt på favoritkafeet Laundromat och läste och väntade på att Maria skulle vakna så vi kunde jobba på vår presentation

24/8 Första dagen på Island.

Jag gillar Island. Det är så där lagom kallt och soligt. Det är något med ljuset och temperaturen som gör att det känns som hemma. Folk är snygga, och när jag gick ned för huvudgatan (som också typ är den enda 'stora' gatan) slogs jag inte bara av hur rent och snyggt det var på gatan men även av att jag ville köpa allt som fanns i skyltfönstren. Samtidigt är det väldigt avslappnat. Det är väldigt Skandinaviskt. Kanske är det därför jag gillar det. Allt som påminner om hemma gillas.
Men ibland vet jag inte vilket språk jag ska prata. Isländska är inte riktigt nog likt svenska för att man ska förstå allt, men man förstår vissa ord.
Kördes till hotellet av jordens stoltaste taxichaffis igår. Han var verkligen stolt över sitt land, skröt om allt som Island har att erbjuda. Men dissade också studenter som får studiebidrag från staten. Bra idé att göra det med två akademiker i bilen!
Samtidigt som det är väldigt roligt att resa med Maria är jag nu orolig för hur det ska gå med vår presentation. Vi lever liksom väldigt olika sorts liv. Och det gör det jobbigt att resa med henne men också att vara så beroende av henne som jag är nu. Och det är frustrerande att hon genom att sova halva dagen liksom kontrollerar situationen. Jag är nämligen rädd att vi kommer sitta uppe till kl 2 i natt och jobba, och jag kommer vara död imorgon på min presentation. Visst att jag förväntar mig att bli slaktad, men jag vill inte vara dödstrött när det sker. Det skulle ju göra allt mycket värre. Idag var det i och för sig helt okej att hon sov, för jag har att läsa och förbereda. Och imorgon är det min presentation så då skiter jag faktiskt i vad hon gör, och på fredag ska jag rida så då är jag också oberoende av henne.
Det kanske blir bra ändå. Det är bara så frustrerande att vara under någon annans kontroll, när man måste jobba ihop.
Det slår mig också lite hur Matt är. Om jag hade varit säg Emma hade han lätt velat boka tillsammans etc. men nu är jag jag och han nästan distanserar sig. Eller kanske inte, han föreslog ju att äta middag ihop, och kollade om jag ville med till Golden cricle.
Men det känns som om jag har kommit utanför gemenskapen på kontoret. Egentligen är det inte så konstigt, för det var ju faktiskt det jag lite ville. Få lite distans. Så det är ju lite självförvållat.
Föresten sa taxichaffisen också att det 'bara' var fem timmars körning till Höfn från Reykjavik. Gillar relativiteten i distans.