Tänka sig

Alltså, ibland blir jag knäpp på Martin. Detta är väl kanske inte en nyhet. Vi pratade just om frihet, och han beskrev väldigt engagerat om att frihet inte kan vara kvantitativt, utan det måste vara kvalitativt. Vi kan inte mäta frihet, jämföra på det mer eller mindre sättet.Om vi ser på det kvantitativt så är vi mindre fira ju fler hinder till vår frihet det finns, typ väggar och trafikljus, än i en totalitär stat, där det är förbjudet att göra det som staten säger är förbjudet. En regel mot många hinder. Jag lyssnade och lärde, blev imponerad av hans analytiska förmåga. Men så läser jag två sidor till i boken som han läste igår, och jag läser idag, så kommer precis det exemplet! alltså han hävdade ju inte att det var hans exempel, men det lät ju så. Och jag satt där och kände mig mindre värd. Galet. Galet. Han är ju smart, och tillämpade ju exemplet lite annorlunda. Men jag måste sluta känna dessa mindervärdeskomplex. 

Nästa galengrej med Martin är hans diplomatiska attityd. Han säger inte när han tycker att du beter dig på ett osjysst sätt. Han håller bara tyst och struntar i det beteendet. Han gömmer liksom ett förakt. Nej, detta behöver konceptualiseras lite bättre. Det kommer en annan gång. Nu tillbaka till friheten.

Here we go again, Ah I love it!

Alla de där männen som var på tapeten förut(när det nu var), försvann ju alla förra veckan(eller när det nu var, jag kommer inte riktigt ihåg). Torsdagen bjöd på dubbel no-no-sluta-fantisera då Hollie raggade upp cafémannen, och Massagemannen hånglade ju upp sin lilla tidsfördrivs brutta. Nu var det ju så att jag egentligen inte ansåg dessa två som verkliga kandidater till något som var på riktigt. Alltså riktiga känslor. De var ju egentligen bara småsaker som var spännande att ha i huvudet. Sådant som kryddar till vardagslivet lite.  Ja ja, nog om det. Herr Ben betedde sig ju som en skitstövel som vanligt, och jag sorterade därför in honom i mitt hatfack igen. Boxaren åkte hem till hemstaden för att det var half term i skolan. Så det blev rätt tomt på manfronten efter ett tag av spännande spänningar och fantasier och jag lämnades med Martin, Tom, och en tenta. 

Jag kom in i en tomfas, och jag och Tom har hängt en massa(alltså tom menas inte Tom). Det har varit jättemysigt, men vi har båda varit lite nere. Kontrasten mellan alla spänningar och inga gjorde att jag kände mig alldeles ensam i hela världen. Det hjälpte ju inte direkt att spänningarna försvann till stor del för att den andra hittade någon lite fastare att hångla med på riktigt. Plus att Alix skaffade sig kille nu i veckan. Så alla runt omkring mig materialiserade de där spänningarna som de också känt. Men jag lyckades inte med den bedriften. Jag satt ensam igen. Utan pojkvän, och numera också utan de där roliga spänningarna. 

Tom stressar för tentor och blir alltid lite deprimerad och ifrågasätter meningen med allt, måste dricka vodka för att sova och sluta tänka. Så vi har varit ett underbart par denna tid. Klagat på de som har förhållanden, funderat på vad som är fel med oss, och njutit av att vara singlar. 

Till råga på allt blev jag förkyld i måndags, och jag hade den där förskräckliga politisk analys tentan i torsdags. Definiera koncept är okej, men alltså försöka hitta bästa metoden för att få ett representative sample. Jag pallar liksom inte.

Nu kommer vi ändå till det som inlägget skulle ha handlat om. Boxaren har kommit tillbaka till Sheffield. Och därmed har de inappropriate smsen börjat komma igen. Jag vet att jag inte borde svara roligt. Jag vet att jag lead him on. Men alltså jag tycker att det är så himla kul. 

Han frågade varför jag inte varit på träningen idag. Jag sa att han hade rätt i den observationen, och att det var för att jag varit sjuk osv. Frågade om han saknat mig och hur han haft det hemma, han frågade varför han skulle saknat mig, och hur jag visste att han varit hemma. Jag sa att han skulle sakna mig because I englighten your day and you text me about my absence och att han sagt att han skulle hem. Han fair enough och att han trodde jag inte skulle komma ihåg att han skulle bort. Jag svarade att min hjärna antagligen samlar på sig massa onödig information för att slippa deal wiht important uni stuff. (jag ville säga att min hjärna var som en svamp och sög åt sig all information den kunde, men kom för en gångs skull inte på de engelska orden som inte skulle låtit pervigt) Han frågade då om han inte var important. Jag svarade att han fick tolka det hur han ville, men jag menade the level of importance of his whereabouts. han svarade bara fair enough. tycker att det var lite lamt. 

Oh jag vet att jag inte borde. Och det finns ju risk att det feltolkas. Men jag älskar den skämtsamma tonen. Att jag kan vara rå och skämta. Leka med den där spänningen. Att det kan betyda något, och det kan vara inget. Jag vet ju precis var jag står. Och det är ju det som är så skönt. Jag har kontroll. 

Och allt detta skrevs istället för att läsa om problem med demokratisering. 

oh annu mera plugg!!

jag hade tankt att bara lasa sex stycken forfattare till tentan pa tisdag, men sa fick jag ett mail av min seminarieledare och hon sa att man Minst skulle ha last sex forfattare for att fa godkant. Sa jag hade missuppfattat hela budskapet.
Men jag ar ju sa less pa att plugga! Jag vill inte veta mer nu. Men jag maste antagligen lasa minst tva till. Det ar nog det enda jag egentligen hinner med att gora noggrant.... Jag som hade tankt att ta lite ledigt imorgon. men nu blir det nog inte sa. Jag hade ocksa tankt att diskutera med Martin ikvall, men jag orkar nog inte. Jag ar liksom mittemellan att jag inte orkar plugga, samtidigt som jag tycker att det ar intressant, och jag Vet att jag maste lasa ett par till tankare. fan,jag orkar inte! jag vill att det bara ska vara over nu.

Alla mina vaner, boka in fredagen den 2:a februari. Da far ni inte gora nagot annat an att komma hem till mig. En mer officiel inbjudan kommer att komma nar jag kan skriva pa min egen dator.

Det ar det jag langtar till hela tiden. Nar jag kommer hem.