Open Day

Det ar oppet hus pa uni idag. Massa sma 16 aringar som kollar pa universitetet for att se om det ar vart att lagga typ £10000 pa. Nyfinka gar de runt i klungor och tittar pa allt som ar viktigt, biblioteket, fakulteten, datarummen och inte minst studenterna. For studentlivet ar ju valkant for sina fordelar med mycket festande, allnighters och sovmornar. Ar studenterna har glada? Verkar de coola?
Det far mig att kanna mig som en apa pa zoo. Helt plotsligt ar jag en del av sevardigheterna. Jag ar en del av konceptet. De som ser mig ga och kopa kaffe, sitta i biblans cafe skrivandes, lasandes och drickandes mitt kaffe ser det som en vardag i en students liv. Det ar sa de kommer att leva om ett ar. Och jag sitter dar och lever det livet som i ett skyltfonster. Jag blir liksom del av kulissen. Jag ar en del av universitetet. De tittar pa mig och ser nagot som for dem ar exotiskt, men som for mig ar min vardag. Jag har ju liksom varit student i fyra ar och vet inte mycket annat en detta liv. Sa pa samma satt som jag ar del av och definierar universitetet sa definierar ju universitetet mig. Sedan att de studenterna de ser har under sommaren ju inte direkt ar representativa for universitetet i allmanhet eftersom det mestadels ar internationella studenter och postgrads, ar val en mindre viktig detalj. Vi ar ju anda studenter...

Fokus fokus fucking jävla fuckos

Det första utkastet var ju typ 8000 ord, och vid mötet med min handledare gick jag med på att slänga ut Bordo för att få plats med utvecklingen av det andra. Och eftersom jag läst in för mycket och missuppfattat ett par argument så kapades en del poänger bara på att ta bort det som var fel. Men så även nu då, när jag begränsat mig till endast två huvudargument och uvecklat dem (i outgrundlig detalj) ja då så är det ändå typ 3000 ord. alltså HALVA uppsatsen. Det betyder att jag måste skära något för att ens få möjlighet till att skriva en introduktion och slutsats. Eller så kanske nästa bit kan få vara bara 2000 ord. Men det blir ju sådan obalans, och I bet you att jag kommer kunna skriva 3000 ord eller mer på nästa bit, för det är ju där som mitt argument (som jag förövrigt tappat bort) är meningen att komma fram.
Men istället för att faktiskt skriva klart denna del, för att kunna börja på nästa så sitter jag och kollar facebook varannan minut, jag vet inte vad jag tror ska hända i facebook världen under den tiden som jag skriver en mening, men uppenbarligen tycker min hjärna att två minuters(!) fokus är nog. Mycket mer än nog. Det är nästan som ett sötsug. Måste måste måste Ha ha haaaa. Och nu så skriver jag ju här också. Jag tror att det ger uttryck för något sjukt kommunikationsbehov som egentligen bara döljer ett bekräftelsebehov. Ser jag vad andra gör, syns jag på nätet, ja då finns jag. Nu ska jag försöka återgå till icke-existens ett litet tag.


Ska bara kolla facebook först...

Långsam långsam

Jag hade säkerligen, om jag hade koncentrerat mig, kunnat vara klar med uppsatsen vid det här laget. Men istället har jag läst alla bloggar jag har bookmarkat, frenetiskt kollat FB och min mail och till och med börjat kolla på biljetter hem till Sverige i sommar. Det är ju bara typ en månad kvar nu. Det fanns en ganska billig biljett den 18e juni.

Jag springer alltså iväg från mitt arbete igen. Pallar inte skriva om USAs external interventions for democracy. svarar säkert inte ens på frågan. 

Fuck.

För en timme sedan började jag känna panikpirret i kroppen. Men så satte jag mig och skrev lite(och då betonar jag verkligen Lite). Och så försvann det för att ersättas av slackerlugnet. 

Nu ska jag ta mig an de mjuka krafterna. 

Och här sitter jag då igen.

Ännu en gång sitter jag dagen innan och har alldeles för mycket ord och ingen mening. 

Har ännu en gång ingen förmåga alls att koncentrera mig, och skriver därför lite om mina problem här på bloggen.

Trodde att förra uppsatsens obehag skulle skrämma mig, så som första uppsatsens panik förra året skrämde mig och fick mig att jobba i förväg, inte sitta dagen innan och försöka skriva ihop 2000 ord som liknar ett argument, men Icke! Idag känner jag mig inte ens särskilt stressad. Vet att det går att sitta uppe hela natten om det så behövs. Och det kommer det nog att behövas. Har varit här sedan klockan 9 i morse, men bara fått ihop en del av uppsatsen. Är lite orolig att jag kommer att upprepa mig en massa nu när jag kommer till den andra delen.  Men nu så måste jag ju ta och börja skriva!!

Ja, klockan är halv fem på morgonen(och jag är kvar i IC)

Det finns en viss lugnhet som infinner sig när man anser sig ha hela natten på sig. Tidigare idag stirrade jag på skärmen och visste inte vad jag skulle skriva. Hade hela tiden oroskänslan i magen, mådde illa så jag inte kunde äta. Ville bara bli av med skiten, men visste att det krävdes en jävla massa jobb innan jag kunde anse mig ha något som var dugligt att lämna in. 

Sedan kom Martin ner till IC och var lite moraliskt support. Det spelar verkligen roll att ha någon som också sitter och skriver på samma sak. Man sitter liksom i samma båt. Kan ta småpauser tillsammans, gå runt biblioteket och kämpa genom natten. Igår trodde jag att jag skulle bli stressad av att ha honom i min arbetsmiljö, men idag har det visat sig fungera. Kanske för att han inte heller var särskilt klar med sin uppsats, utan också behövde jobba hela natten. När jag är själv i min desperation så känner jag mig så ensam. Kan inte bestämma mig för om jag vill hem eller inte.  Det slutar ofta med att jag går hem, för att jag är hungrig eller behöver lite 'familiar faces'. När Martin visade sig också behöva vara här länge, så lugnade sig min oro. Jag insåg att jag inte skulle behöva sitta här alldeles själv, inte vara ensam i min desperation, för vi hade ju hela natten på oss. Vi gjorde liksom en grej av att vara uppe hela natten nu, en social tillställning. Med alla andra som panikskriver på denna uppsats i IC nu. vid tretiden ansåg jag att det inte var värt för mig att gå och lägga mig eftersom jag ska prata med mamma klockan 7 och hon ska hjälpa mig med finslip på uppsatsen. Jag undrar hur jag kommer klara att hålla mig vaken tills dess. 

Idag har jag skrivit ihop uppsatsen så att den blev 5000 ord och nu skurit ned den igen så att den för tillfället är 3603. 103 ord över ordgränsen. 

Natten i IC

Nu ska jag bara skära ned typ 900 ord. kanske lite mer så att jag kan skriva lite mer sammanhängande i slutsatsen.

ville egentligen skriva lite mer utförligt och längre om Jessica och Lisas besök och vårt valborgsfirande samt london. 

Men det enda jag kan tänka på nu är att jag har ätit en och en halv smörgås och en croissant idag.Att jag måste få bort de där orden. Att jag vill sova. Har lite ont i ryggen. hur mycket folk det egentligen är här så här sent på natten. Funderar på att se soluppgången. Saknar att ha dem här. Saknar att ha dem hos mig, dela säng med dem. bara vara. 

Att jag ska prata med mamma klockan 7 imorgonbitti. Hon kommer säkert inte vara på jobbet då, och kommer säkert inte ha läst. Så jag kan inte förlita mig på henne. 

ALLTSÅ JAG DÖÖÖÖR

Fattar inte hur jag hamnade i denna situation. Jag började ju med denna uppsats för evigheter sedan. Ändå så sitter jag här idag klockan 22 och försöker skära ned den till 3500 ord. Jag har 5000. Och vet inte vad jag snackar om. Har suttit i flera timmar och bara stirrat på skärmen. 

Jag har ont i huvudet och vill sova. Men måste få ned den lite till. Vill inte lämna det till imorgon. Ska prata med mamma klockan 7. 

det kommer att bli en lååååång natt.

Jag är verkligen förvånad föresten över hur mycket folk det är i biblioteket så här sent. Nästan lika fullt som på dagen. Och folk kommer fortfarande in och börjar jobba. Underligt. Själv har jag suttit här hela hela dagen.

Ja men se har, nu skriver jag!I'm a flow-writer

Jag har fatt ett ganska bra flow pa uppsatsen nu. Skriver om de praktiska implikationerna av medborgarskap och den patriarkala strukturen. det kan handa att det ar for att jag inte har min dator med mig till biblan idag. Av nagon anledning gar det lattare att skriva pa unidatorerna for tillfallet.
Och darfor sa skriver jag ju pa bloggen nu ocksa. Det kommer tillbaka till min vilja att springa ifran det jobbiga. Sa fort jag nar en knut i argumentet, eller maste tanka lite innan jag skriver, sa tar jag en paus. Och da blir det ju ofta att jag bloggar.
fnurran pa traden just nu ar att jag inte kan referera. jag skriver mitt eget argument, och da blir det javligt svart att fa in vad andra sagt. Jag har ju tagit/fatt det nagonstans ifran, men jag vet inte riktigt varifran. Fan att man maste referera. Jag vill bara skriva det jag vill saga, utan att behova saga vad andra sagt.

Jag har tappat flowet. Det forsvann efter typ en timme. och av att jag koncentrerade mig pa fel saker. nu maste jag satta mig in i allt igen. fa ratt pa alla distinktioner. forklara varfor de ska goras osv osv.

jag sitter i biblan och har fatt ihop lite bocker till seminariet imorgon. och lite grejer for uppsatsen.
jag ar valdigt forvirrad nar det kommer till feminismen. Det kanns ibland som om det egentligen inte ar en teori alls. eller liksom som att det inte finns nagot att saga.
well well, det kommer val.
Det kommer ta evigheter att lasa dem.
Och helt plotsligt sa sprider det sig en doft av urin. Alltsa fresh. Inte gammal och unken, utan ny och nykissad. Valdigt underligt.

Lost concentration

Det kanske märks att jag tappat koncentrationen lite. Min aktivitet på facebook samt här har ökat dramatiskt de senaste två timmarna. Jag kollar även min mail frenetiskt. 

Men det är kanske inte så förvånansvärt med tanke på att jag plöjt igenom tre artiklar om demokratisering hittils. Dock har jag inget argument. Alla argumenterar olika saker och kritiserar varandras metoder. Det råder en sjujävla oreda i argumenten. Ingen vågar säga att de hittar en orsak, men sen i argumentet så fokuserar de ändå på en. Det finns även de som står fast vid att inte hitta en orsak(för sådana förhållanden kan man inte hitta i samhälsvetenskap) inkluderar istället alldeles för många, eller alldeles för specifika. Detta innebär att det är alldeles omöjligt att jämföra processer, och det verkar även som om det inte går att starta en demokratiseringsprocess, för det handlar ju om saker som agenter inte kan kontrollera situationer. Eller så är det så att agenter styr hela processen, vare sig det är eliten eller massorna, så är det alltid agenter som kontrollerar processen. Men även detta gör det svårt att göra en teori av. 

Jag är vanligtvis skeptisk till att finna generella teorier, och föredrar att se skillnader istället för likheter. Men i detta fall så känns det som om det kanske finns faktorer som möjliggör eller underlättar eller driver utvecklingen av en demokrati. Och att dessa faktorer liksom är specifika för demokrati, som liksom ska vara slutmålet. Dock blir detta ännu en gång endast en teoretisk trevlighet, eftersom det finns väldigt många olika typer av demokratier. Även de 'etablerade' demokratierna i väst skiljer sig ju ofantligt från varandra, och har alla odemokratiska element i sig. Så där är vi tillbaka till att se olikheter istället för likheter. 

Förvirrande? Ja mycket. 

Det är inte bara frågor om vad som krävs för att en demokrati ska utvecklas, utan också vad en demokrati är. Och massa massa frågor under detta. Spelar tidigare regim roll? Ska det komma uppifrån eller underifrån? När är en regim demokratisk? Handlar det bara om val? 

nej usch jag vill inte ens börja tänka på alla frågor. 

Nytt ämne; 

Jag höll på att snubbla på ett lågt bord här i läsesalen förut. Tänk vad roligt det skulle varit. Jag hade nog asgarvat. Vilket ju är HELT fel att göra i den tysta läsesalen. Men det skulle nog ha lättat upp stämningen lite här inne. 

oh well, ska väl plöja igenom nästa artikel också, så att jag får gå hem någon gång. 

Ny Störning

Igår var det någon som nös, idag är det en snubbe med en datorfläkt som låter. Inte alls lika roande. De borde förbjuda högljudda datorfläktar. 

I en tyst läsesal så får man ju som bekant inte ha på mobiltelefonen, än mindre prata i den. Denna snubbe med datorfläkten fick dock just ett telefonsamtal, och han svarade! Han och jag sitter längst bort från dörren, och han säger i vanlig samtalston; 

Hello. Wait a sec. 

Jag tycker att detta är otroligt ohyfsat, men får äta upp min tanke när jag ser att han verkar ha något fel på benen. Vet i och för sig inte varför detta gör saken mindre anmärkningsvärd, kanske är det för att han inte kunde springa ut.(som faktiskt jag brukar göra, inte rusa, men liksom visa att man skyndar sig för att inte störa. Dock kan man ifrågasätta ickestörningsmomentet i att någon joggar sig förbi din bänk istället för att smyga sig förbi, men det är en principsak). För han hade ju ändå kunnat viska i telefonen. Det värsta är dock att han börjar prata innan han kommit ut genom dörren, typ sådär tre meter innan, som om han var i någon buffert zon där man är tillräckligt nära ute för att kunna prata i telefon. Men då skulle han vara i samma buffertzon när han sitter eftersom han är nära att vara utanför fönstret! 

Och han luktar indiskmatos. 

CV

Har varit i biblan sedan klockan 9 imorse, men har ännu inte läst ett ord. Det är nästan två timmar. Dock har jag skrivit ihop en ansökan för att få jobba på samma båt som Sue i sommar. Och satt ihop mitt CV. Det är så himla svårt att skriva ett 'covering letter'. Jag hamnar så himla lätt i floskler om att jag lärt mig si och så blabla bla. uppskattar blä blä blä, är bra på ta tata. 

Men jag vet inget annat sätt att skriva ansökningar. Man måste ju säga vad man kan och vad man vill. 

Jag har ännu inte skickat iväg detta brev. Det kanske blir ändringar under dagen. Jag vill ju jättegärna ha detta jobb, så brevet måste bli bra. 

när jag kom hit imorse var det bara jag och två aseater i gröna läsesalen. och typ kanske 4 andra personer, förutom personal, i hela biblioteket. Helt sjukt. 

Var och boxades igår. Det var skitkul. Steve var inte där, men en annan kille som heter Dave tränade oss. Det var circuit training, vilket betyder konstant träning, kombinationer, 15 sek raka slag, kombinationer, 15 sek uppercuts, kombinationer. Mellan ronderna 10 av någon styrkeövning. tre ronder sparring, och sen styrka, 10 av varje och igår, 3 45 graders magöving emellan. Detta betydde alltså Ingen Vila på en timme, konstant intensiv träning. Det var alltså inte världens bästa dag att göra comeback på. Men jag fuskade lite, och gjorde inte alla övningar, tog det lite lugnt. annars skulle jag ha spytt. 

Det som var sjysst var dock att Dave kom ihåg mig och mitt namn. Och han lät mig sparras. Och han frågade var jag hade tagit vägen nu när jag inte varit där och tränat. Så det kändes välkomnande, trots att det bara var jag som var tjej som tränade. Det allra bästa är att jag inte har sjuk träningsvärk idag, trodde att jag inte skulle komma ur sängen, men jag är bara lite öm i axlarna och baksida lår, känner självklart i kroppen att jag tränade igår, men inte så ont som jag trodde. 

nej nu har det verkligen gått två timmar. Pluggdags

I biblioteket

Det händer minsann alltid roliga saker i biblan. Nyss var det en kille som nös och sa: excuse me. I vanlig samtalston. Eller liksom som han skulle sagt om han satt med sina kompisar och fikade. Jag undrar om det var så att han bad om ursäkt till oss andra i läsesalen, eller om det bara var av vana. Att han blivit strängt uppfostrad till att alltid be om ursäkt när han nyser. 

Övriga upplysningar: 

Vi har fortfarande inget internet hemma. Jag vet inte alls vad som har hänt. 

Jag pratade med Martin igår när jag väntade på tåget, och frågade lite vad som hade hänt i england medans jag var borta; 

I got us a new vacuum cleaner, that's about how exciting it has been.

Det roliga är att han faktiskt var alldeles engagerad av denna nya dammsugare, den hade tydligen någon typ av extra sug/motor så att vi Verkligen skulle få upp skräpet ur heltäckningsmattan. Wow, tänkte jag. Helt fantastiskt. 

Lisa: jag har nu mer och mer börjat se fram emot att jobba med dig i sommar. Förlåt mig bara för att jag inte hoppar runt och är alldeles sprallig(som du hehe) över det. Men jag ser faktiskt fram emot det jättemycket!

I IC

Jg trodde att det skulle vara alldeles tomt i IC idag. med tanke pa att terminen ar slut. men icke! det sitter minasann folk har och jag anar nastan att vissa jobbar!
helt galet!
Igar hade vi julmiddag, fast vi at gulash och cholkladcheescake och lussebullar. sa det var val bara lussebullarna som var juliga. jag var sa himla trott, hade bara sovit 5 timmar efter Fuz i torsdags. Det var en sjukt bra kvall. och hela dagen igar var jag ute och handlade. gick over hela sheffield. men jag har hittat lite grejer minsann. jag ar ganska sa nojd, mest for att jag skulle vilja ha mestadels av sakerna sjalv!
jag har ocksa handlat lite grejor till mig sjalv nu nar jag varit uta och shoppat. valdigt fina halsband(som for ovrigt endast kostade 50p) och en vaska!

igar rakade jag hora ett samtal som handlade om mig. Det var obehagligt. Det var inget elakt, men valdigt obehagligt.

Uppdatering:

FAAAAN. jag hade köpt ett par fina glas till min pappa. och så precis när jag kommer hem, ska ta upp nycklarna för att låsa upp dörren så tappar jag just precis den påsen! ingen annan påse hade något ömtåligt i sig, BARA DEN! Så nu är ajg en julklapp mindre och jag orkade bara inte gå ut igen och köpa något annat. 

nu ska jag packa ihop grejer och dra till min moster.