Jag ser rött!

Just nu är jag väldigt lättretlig. Och det som retar mig är något så klyschigt som orättvisor. Eller orättvis behandling. Självklart är det feminismen som spökar, men gårdagens inlägg om hur jag blivit behandlad av Martin handlade i mångt och mycket om att jag tycker att jag blev orättvist behandlad(inte för att jag är kvinna eller så, men orättvisa).

Dagens orättvisa utspelar sig i biblioteket. Vi har två tysta läsesalar. En stor på den orangea våningen, och en lite mindre på gröna våningen. I orangea läsesalen får man inte använda datorer, utan där får man bara läsa. Man blir utkastad därifrån om man har sin dator där. I gröna läsesalen får man ha datorer, men den är mycket mindre. 

Orättvisan är denna: Man blir inte utkastad från gröna salen om man inte använder dator där. Och det är rätt många som sitter där utan datorer. Jag tycker att det är så himla fel. för om det är fullt i gröna salen, och man behöver använda sin dator, så blir man tvungen att sitta där det inte är tyst. Det stör mig verkligen, för liksom varför kan inte de som sitter här uppe lika gärna sitta där nere där det finns mer plats? 

själkvklart behöver inte saker definieras i kontrast till varandra. men lite logik och rättvisa måste det väl finnas plats för!

My girlfriend is sick...

...that means that she will not stay here tonight...

jag tänker:

My boyfriend is not existing, that means that he will not be staying here tonight. And will not do so. Ever.

Jag har blivit den bittra buttra singeln. 

Jag har klarat mig helt perfekt som singel, eller något-småförälskad-i-tron-om-att-det-kommer-hända-snart- singel, ganska länge nu. Jag har trivts med att klara mig själv, sova själv, inte ha någon som jag 'måste' umgås med (jag vet man Vill umgås med den man är tillsammans med...men det är minsann ett litet måste där också). Jag har liksom inte starkt önskat en tvåsamhet. Inte saknat den, jag är nog med mig själv. 

Jag har även klarat av att hantera när vänner skaffar en andra part, av varierande resultat dock. Men de flesta har jag lyckats hantera på något sätt. I alla fall utan att bli bitter butter. Självklart finns det elemet av irritation och frustration. Men ingen butterhet. 

Förens nu. 

Martin är en hemsk pojkvän. Jag är hemskt ledsen att säga det. Men han är fruktansvärd. Han är säkerligen alldeles underbar mot sin flickvän, eller snarare: han är alldeles underbar mot henne. Men han klarar inte av att vara en sjysst kompis samtidigt. 

När han inte är med henne, pratar han om henne.

När han inte pratar om henne, märker man att han tänker på henne.

När han är med henne är hon allt han tänker på, pratar med, tittar på, och lägger märke till. 

I lördags kväll var vi tre i vardagsrummet. Vi började prata om katterna på mina raggsockor. Så började vi prata om katter, våra katter, sen Kafs katt. Eller snarare de började prata om hennes katt. Och jag var helt plötsligt utfasad ur samtalet. När jag försökte komma in med en liten kommentar togs det ingen notis om det. De förde uppenbarligen en konversation med varandra. Jag vet att det låter som om jag bara är bitter för att jag inte fick uppmärksamhet. Och till viss del är det väl sant, MEN, jag tycker att det ligger mer under det. Jag tycker att de visade väldigt lite respekt för att vi faktiskt var tre som började prata, jag är deras kompis, och de exkluderade mig helt plötsligt från att delta i konversationen. Ok, detta var en lite händelse. Lägg sedan på det följande.

Jag blev övertalad att följa med dem till en klubb. Jag var i och för sig sugen på att gå ut, så jag var väl inte särskillt svårflirtad. Men argument som: "It was ages ago we went out toghether, it will be a laugh!" förekom. Så jag kände att de ville att jag skulle hänga med ut. Väl på klubben mötte vi upp ett till par och en till kompis. Det andra paret sprang iväg och dansade, snubben köpte öl i en annan bar, jag martin och Kaf ställde oss i baren, och de skulle köpa något att dricka, men medans de väntade bestämde de sig för att råhångla upp varandra. Detta hände inte bara en gång, utan kunde ske lite när som helst lite var som helst, men väldigt ofta väldigt nära mig och mitt öra. 

Jag tycker inte att det är okej. Jag är jätteglad för att de är så kära att de bara vill hångla hela tiden, verkligen(absolut ingen ironi där!). Det är helt fantastiskt att de är så kära. Men jag tycker att de kan bete sig som folk. Speciellt när det är vi tre. En annan femma om vi var flera, men inte när jag verkligen inte har någon annan stans  att ta vägen. Det blir väldigt väldigt underligt. 

Ta nu inte detta som att jag inte klarar av att se offentligt hångel, det är helt okej, hångla på! Men vad jag menar är att det gäller att välja sin situation. Och jag trodde att vi växt upp från sandlådan, och kunde tänka på vilken social situation vi är i innan vi agerar. Jag trodde också att vi kunde hantera våra lustar, till någon grad i alla fall. Om de bara ville hångla och inte klarar av att inte hångla stup i kvarten, skulle de stannat hemma, men nu valde de att gå ut med sina kompisar. Då får man fanemig bete sig som folk!

So, there you go.  Jag har gett upp och blivit en butter bitter singel. För uppenbarligen har ju detta att göra med att jag är avundsjuk på deras förhållande, och speciellt i denna känslomässiga situation jag är i nu. Det har inget att göra med att de handlade respektlöst och oigenomtänkt. 

visst starka ord. starka. so?

Jag ser det snöar...

Jag trodde att det snöade idag. Jag kom ut ifrån silent reading area i biblioteket och ser ut genom ett av de stora fönstren och det ser ut som att det är vita små snöflingor i luften. Men det visade sig bara vara regndroppar på fönstret som sipprade ned för fönstret och när ljuset från gatulyktan sken på dem fick de ett vitaktigt sken. Så det såg ut som dalande snö. Men det var störtande regn. 

jag har typ 8 artiklar om feminism att läsa. och några kapitel i några böcker. Jag är lite förvirrad över vad de verkligen säger. Men det är kanske okej. Om jag bara kan strukturera min förvirring, som Marta sa.

Marta och Alix frågade mig om jag ville bo med dem nästa år. Jag vet inte. Det skulle ju få stopp på hela städissuen. Men samtidigt vet jag inte om jag klarar av att bo med dem. Det skulle bli så himla tjejigt. Pratade med Ben om deras planer. De ska upp mot Crookes. Det skulle vara sjysst att bo med dem, jag vill ju bo med dem, men samtidigt vet jag inte om jag klarar av det. Jag har ett ordentligt dilemma. Jag trivs med att umgås med Ben och Alasdair, och det händer alltid något i vårt hus. Men nästa år när skolan verkligen räknas, kanske man inte ska bo med sånt folk, utan med folk som Marta och Alix. Men samtidigt känner jag att jag antagligen kommer att sluta umgås med dem om jag inte bor med dem, för nu hänger man liksom alltid med på upptågen, de är inte så himla planerade. 

ja jag vet inte. det är jättesvårt.

varför är det alltid så?

jag har haft ont i huvudet hela dagen och varit allmänt trött och okoncentrerad. 

Så jag spenderade eftermiddagen med att kolla på Bridget Jones. Sen försökte jag läsa lite. det gick inte bra, så jag lagade lite mat, tvättade osv. bakade till och med bröd. 

jag mådde allmänt skit, och hade ont i nacken. 

Men nu när jag bestämt mig för att sova, så är ju självklart huvudvärken och nackverken borta! och jag är inte så där dödstrött som jag varit hela dagen. Visst, jag är trött, pga klockan är 12, men inte lelös som jag varit idag. 

jag fick till och med en plan till min feminismuppsats skriven!

Det är så himla typiskt, jag har inte kunnat göra något produktivt på hela dagen förens när jag ska sova!

Imorgon måste jag läsa IR theory. Massor, både för seminariet och för uppsatsen, men det borde nog gå bra. 

nu ska jag sova.

24 timmar

jag har varit hos min moster från igår mitt på dagen. När jag lämnade huset såg det ok ut. men nu när jag kom hem är det jättestökigt i köket. Ingen har ens plockat ur diskmaskinen helt, utan bara det de har behövt. Överallt står det disk och spisen är inte rengjord. Det här funkar inte längre. Jag 'förstår' att de har mycket att göra, men det har jag också, och när de inte hjälper till blir det ju jag som gör allt, och det har inte jag tid med, men om  vi alla hjälper till går allt ju snabbare. Det är liksom som ett slag i ansiktet just nu. De kanske inte bryr sig, men jag måste leva i det och jag bryr mig. 

jag vet bara inte hur jag ska säga det.

uppdatering:

ok, så jag pratade med Ben. Det började bra. Men sen gick han tillbaka till sina undanflykter. Men nu när jag kom hem var det lite bättre och städat. Nu ska jag organisera lite. Och läsa om retribitivism. 

Roller Disco

I onsdags gick jag på en föreläsning av Carole Pateman. Mycket intressant om original kontrakt, legitimitet och demokrati. Hon såg på hur territori nullius (eller hur det nu stavades) ansågs annorlunda när kolonisatörer kom till Australien och Nord Amerika. Och hur detta påverkade det kontrakt som ingicks, som bas för legitimiteten i det nya systemet. Hon har även skrivit mycket om feminism och demokrati. Hon är en cool proffessor. 

Efter det var det wine reception= gratis vin. Vi blev 'targeted' av vinserverarna som frågade oss tre gånger på raken om vi ville ha mer vin. Jag drack två glas vin, utan middag i magen. Det slutade med att Alix lyckades övertyga mig om att följa med på Roller Disco social. Trots att jag hade en presentation om Feminism att göra till dagen efter. Vi åkte spårvagn  någonstans som vi trodde var långt åt helvete, men sen när vi tog taxi hem visade sig vara ganska nära hemma. det var en helt absurd grej; en ishockey rink, utan is. Bara golv, och man åkte runt runt. Det var lite blinkande färgade lampor i taket och musik. Men det var verkligen inte coot roller disco. Hur som helst ramlade jag två gånger. Väldigt pinsamt. Och när jag inte ramlade så åkte jag sjukt långsamt. Från mitt ramlande har jag nu jätte ont i min högerhand, precis nedanför tummen. Det gör liksom ont när jag sträcker ut handen. Jobbigt som fan. 

Men presentationen gick bra, och min seminarieledare tyckte jag tog ett väldigt bra exempel. Dock kändes det som om jag verkligen svamlade! 

Nu måste jag dra mig till biblioteket!

jag älskar internet

jag är även beroende av internet. 

Jag vet inte riktigt vad det är, men internet gör mig glad. 

Antagligen för att jag kan hålla kontakt med vänner, och för att det går att göra så mycket på internet. 

kanske är det även så att jag gillar det mer nu när jag har det så lättillgängligt med trådlöst.

oh well. en udda tanke. 

Who is she?

Jag sitter nu ännu en gång i bibliotekets tysta läsesal där man får ha datorer och var just med om en intressant situation.

Batteriet på min dator började ta slut, så jag var tvungen att ladda den. Men eluttaget där jag satt fungerade inte, så jag frågade tjejen bredvid mig om jag kunde koppla in mig i hennes uttag. Hon skulle precis gå, så jag kunde ta hennes plats istället. Men det uttaget fungerade inte heller. Då får jag ögonkontakt med en tjej som sitter några bord bort som också har en Mac. Hon pekar på bordet på andra sidan om mig, där en annan tjej sitter. Jag blev förvånad över att hon märkte att jag letade och var så sjysst att hon 'ögon'pekade var det funkade. Jag gillar när folk gör sådana saker. Jag känner igen hennes utseende, men tror att hon är lik någon hemma. 

Sen räckte inte min sladd till det andra eluttaget, så jag fick fråga tjejen som satt vid det bordet om hon ville byta plats med mig. Det gjorde hon, det var också värsta sjysst.

uppdatering:

Något har skett. Jag vet inte riktigt vad, men jag får vibbar att allt inte är som förut. Det känns inte likadant och verkar inte vara likadant. Jag vet inte om det är jag som ändrats, eller någon annan. Jag hoppas bara att det inte är jag som orsakat förändringen. Jag är rädd att jag och mitt introverta beteende de senaste dagarna har orsakat rubbningar i balanser. 

uppsatsen går helt okej nu. men denna uppsats kommer jag nog inte att behöva skära ned på ord i alla fall. 

Det rör på sig.

Den ena uppsatsen är någolunda klar nu. Jag är i alla fall inte 300 ord över gränsen, och jag har fått med en del saker som jag inte hade fått tidigare. Den känns fortfarande lite splittrad. Men nu får den vila till i morgon.

Det är ändå skönt att ha något som skulle gå att lämna in. 

Den andra måste jobbas mer på. mycket mer.

men jag har inte lika stark orokänsla i magen nu.

uppdatering

Jag önskar att jag bara kunde vara nöjd. Trots att jag skrivit hela uppsatsen känns den inte klar. 

Jag är liksom inte nöjd med argumentet. Och jag kan inte sluta tänka på att den inte är klar, men vet inte vad jag ska göra åt den. 

Och den andra är just nu bara återgivande av argument. Ingen analys alls. 

Jag fick just mat lagad åt mig av Martin. Det är fantastiskt att bo tillsammans ibland. 

Ännu en gång Raynor Lounge

Denna gång var det Article Magazine launch party. 

Det var lite mer folk, och lite mer folk som jag inte kännde. 

Dock kände jag mig likadan. 

Jag satt mest och stirrade rätt ut i luften. Jag var i och för sig väldigt trött efter 12 timmar i biblioteket. Men många undrade hur det var, om jag var okej. Jag sa att jag var okej. Jag är bara stressad och trött. Och lider av post-home-stress. 

Det är underligt hur det blir. När jag är introvert, som jag är nu, behöver jag ju bara få vara själv. Och är därför inte lika sprudlande som vanligt, för att jag behöver vara utanför ett tag. Men det fick liksom motsatt effekt, eftersom alla trodde att jag mådde jättedåligt, och därför var med mig hela tiden och gav mig en massa uppmärksamhet. Det var jättefint av dem, men blev bara fel. Det kändes som om jag sökte uppmärksamhet för att jag mådde dåligt, genom att dra mig undan. Men så var det ju inte. Jag behövde bara vara själv. Men gick dit för att vara lojal, det var ju mina vänner som organiserade det hela. Och för att träffa T. 

Det kändes som om jag skulle känna så himla mycket grejer, men hade inga känslor alls. Jag var alldeles tom. Det känns samma sak nu. Kanske har jag för mycket känslor och därför inte kan känna alla. Eller att jag har viktigare saker att koncentrera mig på, som mina uppsatser, grupprojektet och presentationen. 

Just nu känns det som om det kanske går att få ihop det. Jag har precis skrivit den svåraste delen av min andra uppsats. Eller vad jag tror är den svåraste. Den var jävligt komplex i alla fall. Men nu känns det som om jag fått en någolunda analys av Kripkes argument. Jag tror i och för sig att det är alldeles för deskriptivt. Men det skiter jag i just nu.

När jag diskuterar min Ethics uppsats med Tyler blir jag rädd. Jag får en känsla av att jag inte fattat något alls. Men kanske har jag det. Men måste bara formulera det bättre. 

Jag börjar bli osäker på hans handlingar nu. Och på mina egna. Det känns som om han inte riktigt vill längre, men inte vet hur han ska avsluta det hela. Det gör mig osäker på mina egna känslor för honom. 

Oh, om det inte är tydligt så är jag introvert pga. oherhörd arbetsbörda. Jag klarar inte av att vara ambitiös och social samtidigt. 

Klockan är snart 23, och biblioteket börjar tömmas på folk. Men jag har ingen lust att gå hem. 

Jag vet att det ännu en gång handlar en massa om känslor. Men något annat händer inte i mitt liv just nu. om ni inte vill ha en analys av hur vi använder definitiva beskrivningar och bestämda former. 

Bryta drömmen

Efter att ha kommit tillbaka till Sheffield inser jag vilken drömvärld vi lever i här. Det är ett riktigt microkosmos. En mini värld där alla känner alla, eller någon som bor med dem som man känner eller är en som bor med en man känner. Man går till samma ställen. Ser sammma människor. Dricker samma öl. Tetley's Smooth.

Raynoor lounge. Rave Soc. 

Folk stod framför DJ båset och dansade på ett avgudande vis mot DJn. Jag undrade vad som var så bra. Det var inte många där. Det var ännu en sisådär kväll för Rave Soc. Stammisarna var där. De som gick dit för att vara lojala. Dansade till rytmer som liksom inte går att dansa till. Om man inte är galen. Jag kände inte för att vara galen i kväll. 

Sverige skapar distans. Distans var det jag kände i kväll. 

Jag har precis varit någon annan stans. Ett annat liv. Det blir distanserat. 

Det är jobbigt att vilja ha saker hela tiden. Vilja ha saker man skulle kunna få, men ändå inte kan. Tolka. Spela. Jag orkar inte spela spel. Jag vill vara rättfram. Men rättframhet skrämmer. 

Det var bra att vara hemma. Och bra att vara tillbaka. Men det är inte bra att bryta drömmen. Ingen av dem.

Lisa, bli inte orolig. Det är ingen fara, även om jag delar med mig av för mycket. Det är ju till er 

Susanna, sjävklart är det bra att analysera drömmarna. och få distans. 

Jag är så trött

Men har ändå börjat skriva ned min uppsats. Den är redan typ 1000 ord. Men det ska nog gå att få till den på något vis så att den blir mer koncis. Jag har ju en massa exempel som jag vill få med. Just nu är jag lite osäker på strukturen, jag funderar på om jag ska använda mig av två ganska lika förståelser av  vänskap eller om jag ska ha en som är lite vagare. just nu har jag skrivit ett helt stycke om vad vänskap är. Kanske ska jag lämna det vagt i början för att sen specificera det närmare med exempel? för att visa på att vänskap är ett komplext koncept. kanske ska jag använda filosofers definitioner. 

nej nu måste jag sova. men det är skönt att ha något att arbeta med.

Jag och min nya dator!

Första dagen hemma. Jag har träffat min Lisa och promenerat. När jag kom hem hade vi strömavbrott, men jag satte mig och lekte med min nya dator. Sen när strömmen kom tillbaka har jag bara suttit och flyttat över filer mellan mina datorer. För jag har ju en ny dator. En jättefin Mac Book. Igår när jag kom hem försökte jag komma ut på internet, men det funkade inte. Jag försökte fixa och trixa med inställningar och uppkopplingar. Men inget funkade. Jag kände mig mycket uppgiven, och blev irriterad, speciellt eftersom mamma och pappa var lika spända som jag på min nya dator, så därför satt de bakom mig och sa vad de trodde att jag skulle klicka på eller göra. Jag blev alldeles fräsig och bad dem att sluta. Det kändes extra taskigt eftersom det faktiskt är de som betalat för datorn. 

Snart har jag överfört all musik, jag har redan överfört alla bilder. Så sen är det bara word dokumenten kvar, och dem kan jag inte överföra utan att ha office paketet, som jag får när pappa kommer hem. 

Jag håller fortfarande på och lär mig hur den fungerar. Jag har en massa program och grejer som jag inte har haft förut, typ som uppslagsbok och göra-musik-program. Jättecoolt.

Sen när jag har office paketet så kan jag fortsätta på min uppsats. det kommer nog bli bra.

Snart är jag hemma

Jag kommer hem på torsdag. Torsdag. Det är snart. Det är dagen efter imorgon. Underligt. Jag undrar vad jag ska packa. Jag kom underfund med att jag måste gå direkt från skolan till tåget till flygplatsen. Det är ganska irriterande eftersom det betyder att jag måste ha med mig resväskan till skolan. Och jag måste gå till skolan.

Uppsatsen har fått sig en liten skjuts kanske. Jag har börjat läsa en bra artikel. Som faktiskt verkar argumentera som jag, men med en lite mer deontologisk synvinkel. Jag behöver även börja på min andra filosofi uppsats. Speciellt eftersom jag har en massa andra saker som ska in efter reading week också.

Jag är fruktansvärt trött. Jag och Josephine bestämde oss för att ta en shopping eftermiddag idag eftersom H&M har en enorm rea där inget kostade mer än £5! så jag köpte 4 klännigar på rean, och lite annat som jag behövde, som tyvärr inte var på rea, men som sagt var av behov.
Igår firade vi Bonfire night hos Kate och Josephine, det var typ som Valborg, fast nu i november. Det var trevligt.

Det är underligt hur man blir ihopparad med folk som man bor med. Eller liksom i alla sociala samanhang så går man med de som man bor med. Man blir liksom en enhet och man definieras utifrån den enheten. Det jag menar är typ att Oscar och Tyler liksom blivit en enhet, på samma sätt som Jag, Ben och Alasdair är en i vissa kretsar, eller jag och Martin i andra. Jag undrar vilken betydelse det har egentligen. Eller liksom vad implikationerna är. Om det är några.

Nu ska jag och Alasdair dricka te. Och sen ska jag försöka läsa vidare, eller sova.

jag har en idé

Min filosofi uppsats ligger i mitt huvud. den är på väg. jag behöver bara hitta filosofer att hålla med eller argumentera emot. allra helst det senare alternativet.
den handlar om vänskap. och om en utilitarist kan vara en bra vän.
vänskap är en sådan sak som vi alla vet vad det är, men är väldigt svårt att definiera. jag har försökt komma upp med två definitioner, men egentligen så exkluderar ingen den andra. vänskap är väldigt brett för det finns olika nivåer och intensitet.och i olika situationer passar olika definitioner. men det verkar som om de flesta filosofer likställer vänskap och andra personliga relationer, som tillexempel en fru eller förälder. men det är skillnad på föräldrar och vänner. det är svårt att peka ut denna skillnad, men tänk tillexempel hur vi reagerar på när en förälder behandlar sitt barn illa eller inte tar hand om det ordentligt. vi fördömmer den föräldern och tycker att den inte borde få vara förälder längre. kontrastera detta till hur vi reagerar när någon vän behandlar en annan vän illa. vi fördömmer det också, men inte lika starkt. så det verkar som om det finns något där som är ett starkare band mellan föräldrar och barn än mellan vänner. vidare så är vänner vagare realtion än föräldrar, det skulle kunna vara vem som helst på gatan som kan bli din vän, medans föräldrar är begränsade. det är lättare att vinna och förlora vännen än föräldrar. Därför är vänskaps relationer och föräldra relationer inte de samma och vi måste ha olika moraliska argument för varför vi kan bry oss mer om de som är våra vänner än hemlösa som behöver mat.
detta är bara början. sen måste jag argumentera varför eller varför inte en utilitarist kan vara en bra vän. Det handlar ju liksom om att maximera lycka och allas lycka betyder lika mycket. hur är det då möjligt att ha några som man bryr sig lite mer om och vars lycko behov vi väljer att tilfredställa först, även när det inte handlar om triviala saker som mat eller husrum. detta är ett dilemma, för vi anser ju oss inte agera omoraliskt för att vi har vänner, utan vi anser snarare att vi förlorar en del lycka när vi inte har vänner, så hur ska den egalitariska prinicpen som är i botten av utilitarismen kombineras med den lycka vi får från vänskap.
det finns många lösningar till detta problem. men jag tänker inte låta er läsa om dessa lösnignar. det blir nog alldeles för trist för er mina kära vänner.

hur som helst. jag ska snart gå upp och läsa för denna trevliga uppsats. jag är alldeles för splittrad för att skriva.

i onsdags hade vi lite folk här. det var trevligt. sociologen var här. han är i wales nu. kommer tillbaka till sheffield idag. det känns bättre och bättre för var dag. men jag är fortfarande osäker.