Det verkar mindre och mindre troligt att jag faktiskt får stanna längre.
Det känns också mer och mer som att de inte vill ha mig kvar. Jag är antagligen bara paranoid, men jag får dåliga vibbar av vår chef. Som i måndags då hon under vår genomgång av veckan inte frågade mig vad jag skulle göra i veckan. Och igår när vi båda jobbade sent så pratade hon knappt med mig.
Personliga vendetta ska väl egentligen inte spela roll när det kommer till jobba, men detta kombinerat med att jag tabbar mig och inte jobbar särskilt självständigt ger mig känslan av att de känner att de lika gärna kan vara utan mig. Jag känner ju inte heller egentligen att jag presterar mitt allra bästa, eller vid min fulla kapacitet. Så jag förstår dem egentligen om de inte vill ha kvar mig. Det känns som om jag började starkt med att komma på smarta saker och ta initiativ, men att jag på något sätt gjorde fel i de situationerna så att de inte litar på mig längre. Och jag vet inte vad jag ska göra för att ställa saker till rätta. Vet inte vad jag ska göra för att få vår chef att gilla mig.
Allt detta gör även att det är jobbigt att gå till jobbet numera, så egentligen gör det inte mig något om de inte vill ha kvar mig. Jag saknar min lägenhet. Saknar att ha en egen plats. Saknar att veta vad jag gör, kunna det jag gör. Jag skulle vara redo att åka tillbaka till Soton.
Men jag vill bara veta.
En av mina vänner sa, när vi 2005 pratade om vad vi kommer att göra om 10 år, att jag aldrig kommer att sluta plugga. Det är nog sant. Jag är, och kommer alltid att vara, fast i akademikerträsket. Bloggen handlar mindre om min forskning och mer om livet som ung doktorand och nu som ung forskare på heltid. Min vän hade rätt.
Wednesday, April 25, 2012
Tuesday, April 24, 2012
Wednesday, April 11, 2012
Emilou och horoskopet som kan fuck off.
Tuff dag på jobbet och dags att ta semester. tack för det stjärnorna, jag uppskattar det verkligen.
Idag bestäms mitt framtida öde i London.
Tur är väl då att min tro på horoskop är selektiv.
Idag bestäms mitt framtida öde i London.
Tur är väl då att min tro på horoskop är selektiv.
Monday, April 09, 2012
Emilou och boken
Jag tog mod till mig och skickade ett meddelande. Jag tog tag i det där som jag tänkt på så länge. Varje gång jag öppnat den där boken har jag tänkt att det var öppningen, hooken, till det som jag visste kanske inte skulle leda någon vart, som jag kanske inte ville skulle leda någon vart, men som ändå var en viktig hook. Det var en viktig grej att göra. Mest för att det är något jag ju gått och tänkt på sedan i januari. och det var början på en bra tid. Så den där tanken och känslan som kom med boken var bra. Boken var väl sådär, men känslan var bra.
Och så föll det platt. Inget svar. Inte ens ett 'behåll boken'. Jag väntade mig nog inte så mycket. Men jag hoppades lite.
Istället åker jag nu tillbaka till london och gör karriär. Jobbar, tränar, sover äter. Lever för något annat.
Och så föll det platt. Inget svar. Inte ens ett 'behåll boken'. Jag väntade mig nog inte så mycket. Men jag hoppades lite.
Istället åker jag nu tillbaka till london och gör karriär. Jobbar, tränar, sover äter. Lever för något annat.
Subscribe to:
Posts (Atom)

