Fuck.

ja det är allt jag säger idag. 

gårdagen var fin, arbetade på kolonilott med tysken och norskan, vi hade en ordentlig landskamp och planterade fruktträd.

men idag säger jag bara FUCK!

back to normal

Jo nu är vi tillbaka till det normala igen. 

De gick precis ut och brydde sig om att säga hej då till mig. Jag som sitter inne och känner mig förkyld och måste jobba på min statistik. 

Det är sådana småsaker som spelar roll. Som man märker. Eller som jag märker. 

Kanske är det för att han är på bättre humör också. 

Det är verkligen underligt hur saker kan dominera så mycket.

MEN ALLTSÅ VAD FAN; JOBBA JOBBA PÅ DIN JÄVLA UPPSATS!

Nu är det bestämt!

Biljetterna är bokade!  Jessica och Lisa kommer och hälsar på! Det kommer att bli den bästa valborg någonsin!

Ja just det, för vi måste ju fira valborg! kanske kan vi ha en liten brasa i vår trädgård. 

Sova eller inte

Jag har knappt gjort något alls på min uppgift idag. skrivit lite generellt som inledning. inte gjort någon speciell analys. nu är frågan om jag ska sova eller inte. jag är dödstrött, och kan inte stava längre. men jag vet att jag imorgon kommer att panika över denna förbannade uppgift. Jag måste även läsa inför mitt demokratiserings seminarium på torsdag. helst av allt 5 artiklar. som om det kommer att ske. men jag tror kanske att det är bäst att gå och lägga sig nu. det har varit en lång dag.

nummero 222

Detta är blogginlägg nummer 222, och det kommer att handla om siffror och struktur. En ganska fin sammankoppling i min mening, siffror ska ju vara rättfram, och därmed lätta att strukturera. De ger båda en känsla av något organiserat, ordentligt. Men, se, så lätt är det inte!

Ännu en gång sitter jag framför datorn och kan inte förmå mig till att få något gjort. 

Jag ska analysera hur två intresseorganisationer använder statistik. Det är väldigt intressant, och en av dem är alldeles galet ute och cyklar. Det handlar om abort. De gör löjliga tabbar som att presentera ett tårtdiagram med siffor, men sedan rapportera helt fel siffror precis under. Så här ser det ut.

Taget från Abortion Rights brochyr 'Abortion Statistics' 

Jag vet inte om det är jag som inte kan räkna; men visst är 67+22=89? Och visst står det 67, inte 57 där vid den stora mörkaste rosa? Varför göra en sådan sak? Det talar ju emot deras eget argument! Kanske ett skrivfel? Men ett väldigt oturligt sådant. De måste ha väldigt hala fingrar, för liknande skrivfel återkommer på många ställen. 

Vad som är värre, är att de inte har refererat vad dessa siffror kommer ifrån. Det kan inte vara ett skrivfel. Utan bara rent slarv. För de refererar andra bitar i samma dokument. 

Som sagt, det finns helt klart saker att säga, men frågan är hur jag ska strukturera detta. Det är alltid mitt värsta och största problem. STRUKTUREN EMILY;STRUKTUREN! Jag hatar struktur. Eller kanske snarare när jag måste strukturera(s). Att ha något strukturerat är alldeles fantastiskt. Det ger ordning och reda. Lättsamhet, rättframhet. Men att komma dit är ett helvete. 

Jag sitter som sagt ännu en gång, med huvudvärk som är kall, och kan inte förmå mig att strukturera. 

Jo men det löser sig

Allra först: Tack Jessica. Det förgyllde min dag. 

Jag har nu bestämt mig för att vara glad. 

Jag hade bestämt mig för att hålla mig borta från bloggen ett tag, för jag har idag gått runt och mått skit. Och det enda jag lyckats producera är skit tankar. Att jag känner mig sjuk kan ha påverkat, eller så kände jag mig sjuk för att allt var så jävlans skit.  

Men tänka sig, så ringer Jessica och föreslår ett besök från henne och Lisa. 

Det vände min värld. Och Hepp, så är jag glad. 

Jag har nu skapat en GLAD låtlista på itunes. Och har bestämt mig för att vara glad. Jag har saker att se fram emot. Så även om det är komplicerat nu med alla praktiska saker och uppgifter som ska in, läsa till seminarier, köpa mat, städa, förhållanden(alltså med meningen; att förhålla sig till saker och ting), så får jag inte låta dem dra ned mig. Och nu ska de inte få göra det heller. 

Kanske tar jag detta ur sina proportioner, de kanske inte kommer, det är ju en ekonomisk fråga och praktisk; flyga till london eller Liverpool, buss eller tåg, hur många dagar? 

Men, implikationerna av initiativet kan inte hjälpas. Det gjorde mig glad. Och så får det vara. Precis som jag låter(eller har låtit) småsaker dra ned mig, så låter jag småsaker dra upp mig. Eller kanske snarare; precis som jag tar negativa saker ur proportion så tar jag positiva saker ur proportioner. Jag är i alla fall konsekvent. 

Nu ska jag fortsätta på denna hype. Och läsa om republikansk frihet. 

Inbox (1) 

igen.

oh how I now wish I hadn't read that last message. 

det blev helt fel fokus. eller det behövdes också. men kanske inte nu. det är nästa steg i att lösa alla världsproblem. jag hade faktiskt sett fram emot att få grunden ordnad, för att sedan arbeta på implikationerna. 

En söndagseftermiddag i biblan

Jag undrar hur det kommer sig att vissa personer är fina i profil, men inte alls framifrån. Hur han kan ha en snygg cardigan, men extremt fula skor och byxor. Hur kunde det gå så fel?

Jag tror att jag vet vad han heter, endast för att jag kan se det på de delade platserna på min dator. 

Naptime. Det sitter, eller kanske snarare halvligger en aseat på bänken bredvid mig. De där aseaterna är så himla roliga. De jobbar skithårt och så sover de i biblan. De är über ambitiösa och superlata på samma gång. 

Jag är förvånad över hur många människor, eller ska man kanske säga studenter, som det finns här i biblan idag. när jag kom hit var det inte så många, men nu har det fyllts upp. En söndag. Och det är ju inte ens tentaperiod. 

Jag måste verkligen koncentrera mig. har försökt skriva på den där rapporten som ska in på torsdag, men det går inte så bra. jag har den nästan skriven, men det är liksom inte sammanhängande ännu. det känns som om det är under kontroll, men samtidigt vet jag att det är en jävla massa mer att göra. 

So Get To It!

Inbox (1) 

orden slog mig. de borrades in i mina ögon och sände en våg genom mig. jag skakar. hela min kropp är redo. sitter som på nålar. eller nej, det är verkligen inte den typen av förväntansfull känsla. snarare en jävligt uppmärksam. och känner allt. 

jag vet inte vad det betyder. men jag är glad att initiativet är taget. kanske löses något nu.

i cant ride on your emotional rollercoaster.

jag skrev det. 

hur klychigt det än är. Så är det så jag känner. jag ställer nu krav. jag måste ställa krav. 

han är den som gör det konstigt. Genom att bete sig som en idiot. han vill inte ge en förklaring till det, för att det inte skulle vara passande. Jag vet inte vad han menar med det. egentligen skiter jag i det. För det jag vill är att om det har med mig att göra så måste han prata med mig om det,om det inte har med mig att göra så kan han inte låta det gå ut över mig. 

jag bryr mig inte om måndagen längre. Jag bryr mig bara om hur han har betett sig i veckan. och speciellt igår.

Basta!

Lite Tankar från igår.

Igår gick vi ut. Först till union, där Ben mötte upp med Hanna, tjejen han tog hem från Fuz i Torsdags. Det som stör mig var att han inte sa det till oss, utan fick det att framstå som om vi skulle dit. Men egentligen skulle han dit för att träffa henne. Vi blev liksom förkläden. I och för sig så mötte ju folk upp med oss, så vi skulle ju gått dit ändå, men jag tycker att han är otroligt feg som inte vågar träffa henne 'själv' så att säga. 

Hur som helst kom även sociologen dit, och det var snack om att J skulle komma också, och jag började känna av en väldigt obekväm situation. Jag menar han vaknade ju i min säng i går morse. 

Både Martin och Alix har vetoat honom (om man nu kan säga så), för jag blir inte glad av honom, och det är en alldeles för komplicerad situation för att bara ha ett säkert-hångel. And to be fair, he is not worth it in any sense. 

Jag Ben och Alasdair gick sedan vidare till en pub där det skulle vara ett gig med DJs. Den låg på andra sidan av Sheffield, och vi gick dit i spöregn och storm. Väl där var vi genomsura, och puben var jättekall och det var ganska så tomt. Dock så var den helt fantastiskt inredd. Nedervåningen hade skinnsoffor, av de mer sofistikerade slaget, blå skinstolar, och  en öppenspis. Övervåningen var ett stort typ avlångt öppet rum och i ena ändan stod DJsetet. Det var ascoolt. Jag var även fascinerad av golvet inne på damtoaletten. Kaklet var liksom format i blommor. Det enda som var fel med den var att den låg långt ut i helvete. 

Sen åkte vi hem till Kate och Josephine. Sociologen var där, men som tur var inte J. 

Det var dock en bra kväll summa sumarium. Dock jävligt tung. Och jag har sovit tills klockan två, och nu klockan tre sitter jag fortfarande i min pyjamas. 

Här kommer lite live tankar från igår, det var många bra tankar som kom fram i fyllans dimma. Men de är lite osammanhängande. Dock var de direkta reaktioner på något stimuli, så jag tror att det kanske ligger något i dem.

Här är dem; helt ocensurerade: 

Att dricka bort det hela funkar verkligen. Jag insåg just att det faktiskt är lättare att hantera situationen om han har en flickvän. För då kan vi komma tillbaka till den relation vi hade förr där jag ger honom råd om hur han ska bete sig mot tjejer. Det är också lättare då att låtsas om att ingenting har hänt. Det är nog så det får bli. Dock mår jag fortfarande dåligt över Sociolog situationen.

Jag  kom just underfund med att: om det nu är så att jag gillar honom, så vore det lättare om han hade en tjej, för då behöver jag inte oroa mig för hans känslor för mig, vilket gör det lättare för mig att hantera mina känslor för honom. 

(jag vet, repetitivt, men tanken behövde nog spetsas lite, denna fick ju en konsekvens)

Det kommer antagligen ta ett tag innan spänningen är över. Men vi är på väg ditåt ändå. Det känns skönt. Förr eller senare kommer vi komma dit. Han skulle ha gjort som han gjorde, jag skulle gjort som jag gjorde, oavsett.  Men innerst inne känner jag att det på något sätt var rätt. Vilket i sig är riktigt dumt. För när du låg där visste du att det var fel.

Ibland undrar jag varför jag inte blir en självklarhet Jag blir en säkerhet. Men inte en självklarhet.

Jag ser folk som jag säkerligen hade hångat med för 5 år sedan. Innerst inne känns det som om måndagen var det jag velat hela tiden. Men när jag låg där visste jag att jag inte ville fucka upp vår vänskap mer än nädvändigt. Nu är det ändå gjort. Jävla skit.

Ibland vill jag bara att någon ska analysera mina ord och texter och säga mig vad jag egentligen vill och tycker. Fuck alla politiska teoretiker som tror att man alltid vet bäst själv! Jag vet det nog egentligen, men det finns så många saker som talar emot. Som bara jag kan veta. 

I'm going to write about those little things. The things you only notice because they are so small and tiny. Like when the barman stops for a while whilst gathering empty beerglasses, at a gig to feel the beat. And when you see that chemistry between two hands. or how a haircut can do a person. There is no logic or structure.  But we can see these things. That is the wonderful thing. It will be idealistic and romantic. Inevitably. 

Because this has to do with our thoughts and reactions to what we see. 

I've realised what I want. I want a middle ground. Where I can stay in your bed, but it doesnt mean anything. You're too close. 

reply: I want time. 

What would time do?

Detta är alldels osammanhängande. Och mycket mer utlämnande än vad jag gjort på senaste. Kanske är det för att en lösning är på väg. Så jag vågar sätta dessa saker i ord. Tidigare var jag livrädd för vad orden skulle säga mig. Jag måste dock fortsätta att hålla det kryptiskt. För jag är fortfarande rädd. 

Han bad om ursäkt för sin bitchighet. Vilket var bra och dåligt, det betyder att han var medveten om det, och när han ber om ursäkt för det visar han att han är en fin människa. Men det visar också att bitchigheten kom någonstans ifrån. Han hade en anledning till att vara bitchig. Och om det är den jag tror att det är så blir jag orolig. 

Nej nu är klockan halv fyra! Dags att göra lite nytta

sista pengarna

mina pengaproblem är inte lätta att bli av med.

har försökt klara mig på 70 pund i veckan, men nu ska vi ut ikväll, så det blev till att ta de där sista 20 punden för kvällen. 

Jag tror kanske att det hjälper. 

hemmat.

Jag vill ga hem.
Jag vill inte ga hem.
ar i IC. ar hungrig, men kanner for tillfallet avsmak for att ga hem.
jag onskar att saker och ting kunde ordna sig lite battre an vad de har gjort nu.
fuck it.

haha! 

Tänk så fel man kan ha! 

Fuz igår var inte särskilt kul. Antagligen för att det var alldeles för mycket folk, så det gick liksom inte att dansa. 

Idag vill jag bara ligga i min säng egentligen, men jag tror att jag måste upp och ta mig till uni. Ska få en criminal background check för att göra philosophy in the city. Men jag vet inte om jag vågar gå ut i skolor själv. 

Nu ska jag nog duscha. 

spänningen är över. 

Mest för att han beter sig som en idiot. Är så där jobbigt bitchig. 

Jag är och var löjlig. 

Vi är båda rädda tror jag. 

För att vi känner varandra för väl. Så nu kan ingen av oss agera som vi brukar, vilket gör det helt knäppt. 

Men jag känner inte lika mycket idag. Kanske för att jag fattar.