Slogs just av en otrolig hemlängtan

Det är underligt hur hemlängtan kan slå så hårt och plötsligt. Kanske har det att göra med förra helgen som jag pratade med hela familjen på skype och önskade att jag också satt där i köket och kände lukten av rabarberkräm. Kanske har det att göra med att jag har världens bästa mamma som ringer mig från USA och säger att min uppsats är bäst. Kanske har det att göra med att jag får följa livet hemma på distans genom facebook. Kanske har det att göra med att jag fattar att folk hemma förändras (och blir bara grymmare och grymmare för varje dag) och att jag inte är där och tar del av dessa fantastiska personer. Och kanske, kanske mest avgörande, har det att göra med att jag nu fattar att jag inte kommer att vara hemma på fyra år till. Dessa fyra år kommer inte inkludera tre månaders sommarlov och uppdatering. Dessa fyra år kommer innebära att jag bosätter mig i England. Hur hände det?

I allt detta politiska...

... så glömde jag ju berätta att allt är färdigt med ESRC ansökan. Den är nu submitted och jag har fått pappren på att jag fått stipendiet. Så nu det färdigt. Men jag måste bara få min examen också. och eftersom jag fortfarande har 2000 ord att skära bort, men jag vet inte varifrån, så är det nog lättare sagt än gjort.

Emilou tycker synd m sig själv

Ja idag har inte varit en bra dag.
Jag vaknade med huvudvärk och visste att det inte skulle bli en bra dag. Hela morgonen hade jag ont i kroppen. Kaffe och ibuprofen hjälpte lite.
Vad jag än gjorde med uppsatsen så sket det sig bara mer och mer. Fick halvbra feedback från C, men måste fortfarande få bort typ 1500 ord.
Jag hostar ondhosta och nu har grannarna ovanför fest. Palla-

one of those days

Jag verkar ha någon typ av varannan-dags-prestation. I söndags kändes uppsatsen bra. I måndags skit. Igår bra. Idag skit.
Det känns som om för varje ändring jag gör, gör jag den sämre. Jag hittar ett stycke som inte makar sense, och ska ändra det, men ändringen blir sämre än vad det stod i början.
Kanske ska jag bara läsa till min feminism uppsats istället, för det här med kanditatuppsatsen är bara destruktivt.

Sen måste jag säga att detta om utegångsförbud i Rosengård skrämmer mig lite också. Mest för att det till en början låter som om Moderaterna har samarbetat med Sverige Demokraterna, men sedan även för att de lägger fram samma förslag. Och ännu en gång övertygas jag om att Sverige Moderaterna sneglar allt för mycket på Storbrittanien, kommunalrådets motivering att det är dags för hårdare tag mot kriminaliteten ekar Blair och Thatchers 'Tough on crimes and tough on the causes of crime'. Något som bryter med Sveriges socialdemokratiska tradition.

Thatcherismen gav oss ett facit.

Okej, jag ska verkligen sluta läsa tidningar, eller kanske specifikt SvD. Ännu en gång läser jag PJ Anders Linders ledare och blir förbannad. Idag handlar det ännu en gång om att han hyllar det som egentligen är orsaken till hans problem. Han vill ha Thatcherismen tillbaka. Jag har sett de borgerliga ta steg för steg närmre och närmre den neo-liberala traditionen, och Sverige börjar mer och mer likna Storbrittanien för 30 år sedan. Och nu har mina farhågor besannats.
Det jag blir mest frustrerad över är att det är så sjukt okritiskt. Linder hyllar Thatchers 'konfliktglädje' och att man inte längre behövde lyssna på de mer extremistiska facken. Denna 'konfliktglädje' betydde i praktiken praktiskt taget inbördeskrig i norra England mellan Nottinghamshire och Yorkshire. Min moster har berättat att man inte kunde komma ut på motorvägen utan att passera en poliskontroll. Och allt detta för att man inte längre lyssnade, eller snarare körde över, de allt mer extremistiska facken (ska vi prata lite om orsak-verkan??). Halva Sheffields Politics Department forskar på konsekvenserna av Thatcherism i Yorkshire, men den akademiska analysen är nästan överflödig;att Sheffield under början av 90 talet hade sämst levnadstandard i Europa (ja, sämre än fd. kommunistiska stater) som en konsekvens av att Thancher stängde ned alla stålverk, och att det fortfarande finns helt övergivna fabriksområden, talar sitt alldeles egna tydliga språk.
Är det det Linder vill ha? Vill Linder ha extrem fattigdom?
Linder addreserar också ett obefintligt problem när han talar om de militanta fackförbunden, Sverige har en lång och god tradition av samarbete mellan fack och stat, och speciellt med det långa medlemsantalet i fackförbunden idag så känns det som om Linder målar fan på väggen.
Varför, alltså VARFÖR, vill det borgerliga Sverige göra Sverige till ett Thatcheristiskt England? Det råder ett konsensus i Storbrittannien (kanske inte i höger tabloiderna, men vem har någonsin trot på populism?) att Thatcherismen fuckade det Britiska folket. Totalt. Jag vet inte vad för tidnignar som Linder har läst, men han har uppenbarligen inte spenderat någon tid i Storbrittanien.
Och så kommer vi till min hjärtefråga, och min favorit professor, C. Inte bara skulle Thatcherismen skapa onödiga orättvisor etc. utan C argumenterar även att Thatchers politik även gav upphov till Public Choice Theory och detta är en av anledningarna till att så få deltar i politiken idag. Detta är en variant av rational choice theory, och antar att alla politiska agenter är själviska, motiverade av materiella faktorer och rationella. Man skapar homos economicus och projicerar detta på politiker, för är ju alla människor. Detta leder till att folket inte litar på politikernas förmåga att se till folkets bästa eller att de kan se till att producera offentliga varor och tjänster. För egoismen kolliderar med altrusimen. Ironin är att även politikerna har internaliserat detta, och det vi ser är en absurd brist på själv-tillit. Dettat har lett till avpolitisering av viktiga delar av staten, typ som banker och sjukvårt. Genom att inte längre ha dem på sitt bord slipper politikerna ta ansvar för besluten, och de motiverar det med att de inte är kapabla till det. Och ännu en gång ser vi bristen på själv-tillit. Det är alltså inte underligt att folket inte tycker att politiken kan göra något för dem, för för det första så har politikerna ett begränsat utrymme att fatta beslut från avpolitiseringen, och för det andra, med en attityd att de inte är kompetenta till att fatta beslut, varför ska folket lita på dem?
Thathcer var en av de främsta avpolitiserings förespråkarna med sin 'rolling back' av staten, hon litade inte på folk, för folk var själviska och behövde materiella incentiv för att arbeta annars lurar de systemet. Thatcherismen gav oss ett facit, och det är den nuvarande situationen i Storbrittanien, med ett valdeltagande som ligger farligt nära 50% gränsen och folk hatar politiker. Det är alltså inte bara av ideologiska anledningar som jag blir rädd över att man nu hyllar Thatcher, utan även av demokratiska.

Och jag måste ju också tillägga att eftersom socio-ekonomisk bakgrund (i praktiken utbildning)är en av de mest avgörande variablerna för huruvida man deltar politiskt eller ej (ju högre socio-ekonomisk status, mer sannolik att delta), så är ju förslaget att minska antalet medborgare som går vidare till högre utbildningar, eller har en bred grundutbildning och allmänbildning, ännu mer idiotiskt. (utan att på något sätt påstå att det har med intelligens att göra, jag tror att det handlar om en känsla av inkludering och exkludering av och från samhället) Det man gör är alltså att be om ett lågt röstdeltagande. Men som man bäddar får man kanske ligga... Dock är inte jag beredd att ligga i en borgerlig säng.

IB kan räddas utan borgerlig skola!

Jag måste säga att jag varit en av de största kritikerna av det svenska skolsystemet, och att jag faktiskt välkomnade en del av reformerna som de borgerliga kom med i förra valet. Jag tycker tillexempel att betyg är bra, de kan sporra till hårt arbete, men förstår också att de definitivt kan skapa onödig stress och orättvisa. Men jag tror att det handlar om hur betygen sätts och vilket förhållande man har till betygen. Personligen har jag ett gaska avslappnat förhållande till betyg, där jag inser vad mina svagheter är och därmed inte förväntar mig så höga betyg i de kurserna. Självklart kan detta ha att göra med att jag är ett sk. läshuvud och alltid, även när jag fått 'dåliga' betyg klarat mig generellt bra. Men jag tror att i den svenska skolan, och det är detta som är bra med den svenska skolan, så finns det utrymme för både de som har lätt för teori och de som är mer praktiskt lagda. Den borgerliga framtiden med fokus på individens val ser däremot inte ut att ge lika mycket svängrum för olika begåvningar.
Jag tar alltid min kompis J som exempel när jag pratar om detta, hon som ville bli servitris. Jag hade efter IB en prettoattityd där jag hade blivit inskolad till att tycka att 38 (eller 20.0) eller över var det ända som dög som slutbetyg och den enda vägen man skulle gå var till Oxbridge. Och det där med att bli servitris var ingenting man behövde utbildning för att göra. Tji fick jag när hon serverade på Nobellmiddagen och jobbade på en av Stockholms hetaste restaurenter direkt efter studenten, och jag med min IB examen kunde inte ens få ett jobb på ett café. Och under det sabbatsåret när jag träffade en massa folk som hade lyckats riktigt bra utan att ha en universitetsexamen, insåg jag, hur trivialt det än låter, att alla inte behöver gå på universitet för att lyckas. Det handlar om att man gör det man är bra på, jag är bra på att plugga, andra på att driva företag, ta hand om folk eller leka med barn. Och så länge man är nöjd med det man gör, så spelar det ingen roll vad man gör. Men både jag och J fick plats i den svenska skolan och vi hade båda samma möjlighet till att plugga vidare på högskola trots våra olika intressen. Våra gymnasieval var inte avgörande för vår framtid, utan pekade bara ungefär vilken riktning som vi skulle gå de närmsta åren. Att J nu skolar om till något helt annat, och jag fortfarande håller till i pluggträsket visar ju kanske i och för sig att mitt val var mer avgörande än hennes. Totalt i motsats till vad man motiverar en studieförberedande utbildning med...
Men jag blir riktigt rädd när jag läser ledaren i SVD som påstår att det nuvarande gymnasiesystemet sorterar ut de som är studietrötta och att ett system med större skillnader mellan de teoretiska och praktiska utbildningarna skulle lösa detta. Anledningen till att jag blir rädd är för att detta börjar likna det engelska systemet fruktansvärt mycket. Där ens gymnasieval är avgörande för om man kan gå vidare till universitetet eller inte. Här kan vi ta min andra kompis J som exempel, hon gick också ett praktiskt program på gymnasiet, tog ett sabbatsår för att hon var studietrött och visste inte ritkigt vad hon ville göra efter gymnasiet. Nu pluggar hon internationell krishantering på universitetet. Om inte hon hade fått den grundläggande högskolebehörigheten som den svenska gymasieskolan gav henne, skulle hon antagligen inte gjort det hon gör idag. Vi kan inte förvänta oss att 16 åringar, speciellt de skoltrötta, kan göra val som blir avgörande för deras framtid.
Käre PJ Anders Linder, glömmer bort vad det är som gör Sverige unikt och avundat av anda länder; vår universiella univeristetsutbildning. Ett välutbildat folk är bra för demokratin, bra för ekonomin och bra för folket. Den föreslagna borgerliga gymnasieskolan skulle ha som konsekvens att de som inte känner att de vill plugga vidare när de är 15, aldrig egentligen kommer att kunna plugga vidare och detta skulle kunna få fruktansvärda konsekvenser för vårt internationella rykte. Genom att föreslå en större skillnad mellan praktiska och teoretiska program löser man inte skoltrötthets problematiken, eller de påstådda 'klass skilnaderna' som detta skulle skapa, utan man begränsar en stor grupps möjligheter till framtida utbildning. Och detta säger jag trots att jag förstår att alla inte vill plugga vidare, för jag tycker att alla bör få en möjlighet att plugga vidare och den möjligheten ska inte tas ifrån dem efter högstadiet.
Där Linder fångar mig är i hans försvar för IB. Jag gillar IB. IB funkade väldigt bra för mig, och det är mycket tackvare IB som jag sitter här i England idag. Men att jag sitter här beror också mycket på VHS skepsis mot IB. Mina betyg hade helt enkelt inte uppskattats på samma sätt hemma som de gjordes här, och reformen som föreslagits angående IB examens är idiotisk. Jag håller fullständigt med om att det skulle för det första driva många elever från IB men även de med IB examen från Sverige. Och detta gör att Sverige förlorar många duktiga elever (även om jag är helt säker på att många duktiga också gör bra ifån sig på andra utbildningar!) Men jag förstår inte hur den borgerliga skolan skulle vara den enda lösningen på den problematiken. Problemet ligger hos en VHS inte hos gymnasieskolan. Det krävs en omprioritering hos VHS, inte ökade skillnader mellan teoretiska och praktiska utbildningar.

Det här med postgrad och pengar

Jag tror ju att jag jinxar min framtid genom att berätta för allt och alla om den, jag tror att jag ska faila min BA, faila kandidatuppsatsen eller att Southampton av någon annan anledning ska ta ifrån mig pengarna. Ändå kan jag inte sluta prata om det, och en bidragande jinx skulle ju kunna vara att andra pratar om det (familjen och kompisar). Så däför har jag varit super nojig när det gäller den där ESRC ansökan som är ett krav för att jag ska få pengar från Southampton. Men det har gjort att jag skickat typ femton tusen mail till dem, alla med budskapet 'Jag fattar inte!'. Jag har antagligen inte gjort ett jättebra intryck...de skulle ju kunna ta ifrån mig pengarna bara för min idioti. Men jag har skickat alla de mailen för att jag inte vill riskera att göra något fel och inte få in ansökan, och därmed förlora alla pengarna. Den senaste krisen var att jag inte hade referenser bifogade med ansökan, och detta upptäckte jag efter att deadlinen för mig att skicka ansökan till dem varit. Men eftersom jag inte har tillgång till referenserna, och inte bör ha det eftersom de är konfidentiella, så tänkte jag att de skulle lösa det, och om det var några problem skulle kontakta mig. Dock vågade jag inte lita på det där med att kontakta om det blir problem efter hela Manchester incidenten, så jag mailade och kollade och en sekreterare ringde tillbaka. Då visade det sig att det var deras uppgift att göra det, men att de inte kunnat göra det pga de inte kunde komma åt dokumentet. Det visade sig i och för sig även att de inte hade mina elektronsika referenser, och jag fick be C och V att maila dem igen. Men, det visade sig också att de inte verkade som om de var på väg att ta ifrån mig mina pengar bara för att jag inte lyckats skicka in allt på rätt dag, utan de förstod att hela processen var väldigt komplicerad. Men jag förstår inte riktigt hur de tänkt sig att jag skulle bifoga konfidentiella referenser, eller varför de inte sagt att de inte kom åt ansökan. De verkade liksom vara helt främmande för denna problematik.
Men kanske så gör allt detta administrativa strul att jag förtjänar dessa pengar....

Satte ihop alla delarna till dissertation igår och det visade sig vara 21000 ord. Och detta är alltså utan en fullständig diskussion och slutsats. Jag kommer säkerligen att komma upp till 24000 ord innan jag är klar med det. Men, jag kan inte förmå mig att arbeta. Idag har jag knappt gjort något alls, utan väntar bara på att prata med mamma ikväll för att få feedback. Eftersom jag inte gör något, så borde jag ju istället vara ute och njuta av det fina vädret, men det kan jag ju inte heller förmå mig till. Så istället sitter jag i biblan och får ont i huvudet. Smart?

av någon anledning har jag 170 SEK på mitt skype konto för tillfället. Jag är helt säker på att när jag pratade med mamma igår stod det att jag hade £4. Alltså, inte bara har pengarna mer än tredubblats, utan de har bytt valuta också. Nu undrar jag ju såklart om det är så att det på något sätt dragits pengar från mitt konto utan att jag ville det... men det har det inte. Och även om det skulle ha skett förklaras inte den ändrade valutan. Detta är ett mysterium.
Spännande tider i biblioteket.
Men jag är faktiskt relativt nöjd med vad jag lyckats åstadkomma idag, min introduktion börjar verkligen ta form, men den börjar också närma sig 1200 ord. Alltså; type en uppsats i ettan eller 10% av min dissertation. Och jag har alltså lagt till 1000 ord till det monster av 16000 ord som min kanditatuppsats redan är. Och jag menar verkligen monster, för för tillfället består den av spridda tankar och svammel. Känner att det är klippa ord som kommer vara inne denna vår.

Dagens möte och boost

Pratade med C imorse om de 16000 orden som ska bli min dissertation. Mailade detta (eller kanske 10000 ord) till honom igår, men så när jag läste igenom det efter att jag mailat det ångrade jag mig eftersom det var otroligt snurrigt, oklart och väldigt väldigt alldagligt skrivet...plus att det ju var väldigt långt! Men, han hade hunnit läsa igenom det på tåget imorse, trots att han kom hem vid midnatt igår! Herregud så jag skämdes för detta då, jag hade skickat något halvdant och han hade faktiskt läst det! Tagit sig tid att läsa igenom det, och kommentera. Det värsta är nästan att han tyckte det var bra, mycket bra, och att jag är nära slutet; det behövs bara lite 'knitting together and tidying up' helt enkelt. Han sa att jag var nästan lite för 'apologetic' för min metod och att jag nästan kritiserade den för mycket, bättre att säga att jag inser vad det finns för brister, men att det finns stort värde i det ändå. Jag tycker fortfarande att det är väldigt spritt och förvirrat och jag vet inte riktigt vad jag argumenterar. Men efter mötet så kändes det som om jag ser någon typ av struktur i det hela.
Vi pratade också om vad för slutsatser och förslag på vidare forskning som skulle kunna komma från denna studie och kom ju då in på vad det är som driver utövandet av medborgarskap och vad man känner sig som en medborgare utav och att detta antagligen skiljer sig mellan Sverige och England; alltså det jag ska forska på. Vi kom ju då osökt in på det här med Southampton, och han sa att han ska göra en external review av dem, för de håller på att omorganisera sin fakultet och ska skapa ett forskningscenter där alla skolor inom fakulteten knyts samman för att forska om just medborgarskap, och att det verkar som om min forskning därmed är otroligt viktig för dem! Alltså; Jag- Viktig För Southampton.
När jag tänker på det så sa ju faktiskt G det när vi träffades; att mitt förslag kommer väldigt lägligt för deras omorgansiation. Det kommer bli bra det här.

en liten framgång

Det verkar som om det är superlätt att göra grafer i Excel. Alltså lätt visste jag väl att det var, men jag trodde det var lite mer fibbel än vad det nu visade sig vara. Nu får vi väl bara hoppas att resultaten stämmer med mina intuitioner. Annars får man väl göra som vilken god forskare som helst; gå tillbaka till datan och se till att du får resultat som stämmer med dina hypoteser.

På tal om det är jag väldigt förvirrad i min blandade metod och analys. Alltså jag kvantifierar svaren (det är det jag ska göra grafer av) och har hypoteser; alltså en kvantitativ metod, men så finns det liksom grejer, nyanser, i svaren som inte kommer fram när man klassificerar efter teman, så jag vill göra en diskurs analys av dem. Men så vet jag inte hur man rapporterar de svaren. Alltså jag har typ tänkt att det kanske kommer fram i 'annat' kategorin, men jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det ändå.
Men ännu en gång; fan vad detta tar tid.

Tidspress

det här tar för lång tid. Denna jävla dataanalys och jag gör det inte bra. inte bra alls. det är mindre än en månad kvar. Det kanske är detta som kommer att fuckas upp. Min dissertation kommer bli en katastrof.