Emilou (o/)gillar: Lilla Sällskapet - Om vingarna bär

nu när jag sitter och skriver här hemma så lyssnar jag på P3 på radion, och ännu en gång får en låt mig att bli alldeles nostalgisk. Denna låt är så himla mycket Sverige för mig. På gott och ont. Klart som fan det är jävla hipstersnubbar som har fjällräven väskor och asymetrisk frisyr som gör existentiell musik med outsider texter. Men den tar tag i mig varje gång jag hör den på radion. Suger till i magen, och jag blir alldeles nostalgisk. Hipstersnubbar är ju Sverige. Och därför älskar jag det.

Emilou slösar på energi.

Jag var uppe lite för länge igår, och somnade inte förens sentsent. Så imorse när jag vaknade var jag så trött så trött, och tyckte jättesynd om mig själv för jag hade ju så ont i halsen, ont i huvudet och ont i kroppen. Jag bestämde mig för att läsa i sängen. Det gick ju sådär. Efter cirka en timme så blev jag så trött så trött och somnade om. Sov till halv två. Men nu kan jag sitta uppe och läsa, har till och med ätit lite. Men vad gör jag då? inte jobbar jag i allafall, nej jag läser bloggar, och uppenbarligen bloggar nu också. Sånt himla slöseri på energi. Speciellt eftersom jag ska leverera något till mina handledare imorgon. FUCK.

Emilou äter sorglig middag

Vänligen notera pillerkartan, dagens rätt kompletteras med ibuprofen.

Mmm ingefära, citron och honung, och en hög med papper och böcker. Detta ska jag ta mig igenom ikväll. (jag laddar med lite choklad också, bara för att vara på den säkra sidan)

Emilou är kärlekskrank

Just vid sådana här tillfällen när jag känner mig skruttig skulle jag vilja ha någon här som tar hand om mig. Typ gör te och lagar mat. Och ger mig lite kärlek så att det är lite mindre jobbigt att ha ont i halsen och huvudet och jobba. Det behöver inte ens vara en kille, det kan vara mamma eller pappa eller en kompis. Jag vill bara bli omhändertagen. Och älskad.
Men så vet jag ju att jag antagligen skulle bli knäpp av att bli curlad på det sättet. så jag får väl göra mitt eget te...

Emilou vill inte

Ja nu sitter jag här igen med en uppsats som ska skrivas till på söndag. Har massa spridda tankar och ideer, men inget konkret. Det enda konkreta jag känner just nu är att jag har ont i huvudet och halsen. Och så den där ångesten över att skriva. Ja, den är ju bekant. Så helst av allt skulle jag vilja slippa. Och så kommer jag på att jag har en till grej att skriva till på söndag. Och vill ännu mindre. Jag håller på att bli sjuk, och då borde man väl slippa jobba? Men så har jag ju dilemmat att antingen vila och kanske bli frisk, eller jobba och få det gjort innan jag blir sjuk på riktigt.
Hjärna eller känsla. det eviga dilemmat.

Emilou fyller år

Trots att jag fyller 25 och egentligen inte har några stora planer för födelsedagen, eller egentligen några förväntningar, och alltså inte så mycket mer att se fram emot än middag på favopuben med ett gäng vänner och bekanta så ligger det ändå lite spänning i luften. Det pirrar ändå lite i magen då jag tänker på att det är min födelsedag imorgon.
Jag vill att födelsedagar ska vara speciella. Jag vill ha en födelsedagstradition som inkluderar lyxfrukost och lyxdag. Kanske går jag på spa, kanske åker jag på någon utflykt. Men det viktigaste är ändå att jag är med någon eller några. Att jag har folk att dela det med, eller har folk som vill fira mig.
Det låter kanske värsta ego. Men egentligen så blir jag obekväm av att vara i centrum när jag inte gjort något för att förtjäna det, mer än att typ födas och leva. Kanske kan man säga att jag får uppmärksamheten för att jag är en god vän, och därför vill dessa personer fira mig. Men det är ju inte sant. Jag tror inte att alla de som sagt att de kommer antingen för middagen eller utgången efteråt kommer för att jag är en så god vän till dem. Men om jag fick hänga med min familj eller mina bästastefinaste vänner, då skulle jag känna att uppmärksamheten var genuin. Eller att det var genuint att jag delade denna högtid med dem. Vi skulle alla vara genuint glada över att jag fötts, och då skulle det inte kännas så konstigt att vara i centrum av firandet. Men nu är de finastefinaste utspridda, så då går inte det. Kanske skulle jag kunna utveckla en egen födelsedagsrutin, men det känns liksom lite onödigt om ingen delar den med mig. Plus att jag behöver dela den med någon för att upprätthålla den.
Fick mig att tänka på en sak som A sa vid hennes födelsedag, hon åkte hem och firade med familjen för att hennes kille var i fält. Och jag vill väl inte gå så långt. Så dissig behöver jag ju inte vara, även om det ju finns de som jag hellre firar min födelsedag med. De som jag vill utveckla traditioner med, de som jag vill typ fixa för att fira tillsammans med. Det finns vissa sådana här, men inte så många. Men det handlar inte heller bara om mig. Jag vill få fixa och fira mina finaste fina. Inte glömma, inte låta resten av livet tappa bort den lilla omtanken, den glädjen och den uppskattningen som man kan visa vid en födelsedag. Detta behöver inte innebära den bästa presenten, eller finaste kortet. Utan bara genuinitet. Det är så jävla viktigt för mig.
Trots denna något cyniska? pessimistiska? högtravande? krävande? bild av födelsedagar så pirrar det i magen nu när jag ska sova. En timme in på att vara 25. Kanske är det minnen från när jag var liten, kanske är det för att jag ser fram emot att få använda min nya kamera!! (och ta foton som inte bara är min lägenhet)

Emilou har påverkat lite

När jag sitter här och rättar så poppar en uppgift om Sverige upp i ett flertal uppsatser, en uppgift som jag uppmärksammade min handledare på. Det verkar alltså som om han har använt sig av det i sin undervisning. Det känns ganska tufft.

Emilou gillar Timbuktu - Flickan och kråkan

Timbaktu I <3 you

Emilou har fått en tidig födelsedagspresent eller sen julklapp!

Denna fina kom på posten i morse! (ja inte så oväntat egentligen eftersom jag beställde den igår!) nu blir det fota av! (och jag har bara rättat EN till tenta!)

Emilou rättar

Denna hög är dagens uppgift. Jag har hittills rättat en, och varit här sedan 11! Bra start.

Emilou går och lägger sig tidigt (försöker)

De senaste nätterna har jag somnat typ klockan 02. Vet inte riktigt vad som vände på mitt dygn (var det kanske de långa sovmorgnarna hemma i julas, eller kanske de senaste veckornas sena jobbkvällar? Ja jag vet inte) men hur jag än försökt har jag inte kunnat somna förens mitt i natten och vakna när de flesta redan gått till jobbet.
Men IKVÄLL duger inget 02 inte, för imorgon ska jag till London på äventyr!Träffa Susanna, Cabinet och Marta! Herregud vilken fantastisk dag! MEN bussen går 7.35. Jag minns inte när jag senast var vaken 7.35. Imorse försökte jag för jag skulle vara någonstans kl. 9, men det gick inte så bra, jag gick up klockan 8. Därför försöker jag påbörja sov-processen lite tidigare, alltså nu 22.40. Jag tänker att om jag lägger mig så måste jag ju somna någon gång inom åtminstone två timmar, och det är ju bättre än 02. Och jag har laddat med lavendel olja samt tråkig bok som alltid får mig att somna på åtminstone en timme. Jag tror även att morgonens någolunda tidiga start och hängande med tonåringar hela dagen kan bidra till att jag somnar sött.
Så önska mig lycka till. Jag lovar att berätta hur det gått imorgon.

Emilou hade inte kunnat säga det bättre själv.

Läs läs läs läs 

Emilou är smart även när hon är full

Jag älskar att jag även när jag är så full på gin att jag spyr i min papperskorg (inte direkt ett av mina stoltaste ögonblick) går upp och flyttar ut papperskorgen, knyter ihop påsen och lägger den till och med i en extra påse så att det inte ska lukta spya i hela lägenheten nästa dag (stolt ögonblick).