Jag ringde Anna när jag var i stan och hon var på dåligt humör. Jag pallar helt ärligt inte med att ens försöka prata med henne då. Jag erbjöd henne skjuts hem med mig, men hon var kort tillbaka. När jag kom hem blev mamma jättebesviken för att Anna inte kom hem med mig. Hon förväntar sig kaos så till den grad att hon skapar kaos. När Anna väl kom hem blev det bara fel. Jag känner mig inte delaktig i saker som de pratar om för det är ingen som berättar något för mig. Främst då Anna. Plus att jag är sjukt långsint och inte kan låtsas om att ingenting har hänt och fortsätta vara glad och fira. Det funkar inte så.
Hon ringde en gång för att prata med mig, och jag blev glad, men efter inte alls lång stund verkade hon helt frånvarande. Hon berättade ingenting om sig själv och det blev tyst i långa stunder. Jag kan inte ens fråga henne om något annat än om det är bra med henne, för jag vet inget om det. Det känns inte då som att hon på riktigt är engagerad i att "lära känna" mig. Och då pallar inte jag heller anstränga mig, eftersom jag bara riskerar att få skit.
Ibland så förvånar jag mig själv. Eller snarare mitt humör förvånar mig. Jag har aldrig uppfattat mig själv som en sur person, men på senaste har jag verkligen surnat till. vet inte om det är för att jag nu visar mina känslor mer eller om jag helt enkelt bara tröttnat på människor.
En av mina vänner sa, när vi 2005 pratade om vad vi kommer att göra om 10 år, att jag aldrig kommer att sluta plugga. Det är nog sant. Jag är, och kommer alltid att vara, fast i akademikerträsket. Bloggen handlar mindre om min forskning och mer om livet som ung doktorand och nu som ung forskare på heltid. Min vän hade rätt.
Sunday, June 04, 2006
Saturday, May 28, 2005
don't make me feel like a fjortis
Människor i min omgivning kan påverka hur jag känner mig. De kan påverka min uppfatning om mig själv. Jag tar lätt den roll de sätter på mig. Jag vet inte hur bra det är.
Det är negativt när de nedvärderar mig. Då tar jag den dåliga rollen. Och säger inget emot. Jag tackar och bockar. Men jag gillar det inte längre. Jag vill inte att någon får mig att känna mig som en fjortis. Jag vill inte att någon ska få mig att känna mig dålig. Men det blir liksom så eftersom jag litar på deras omdöme. Tar deras åsikt som rätt.
Men om någon säger nått bra om mig tar jag lätt den rollen med. Inget hymlande där inte. Jag tackar och bockar.
Nu är mina händer sönderfrätta och min näsa gör ont. Jag ser dåligt och pannan känns tung.
Det är negativt när de nedvärderar mig. Då tar jag den dåliga rollen. Och säger inget emot. Jag tackar och bockar. Men jag gillar det inte längre. Jag vill inte att någon får mig att känna mig som en fjortis. Jag vill inte att någon ska få mig att känna mig dålig. Men det blir liksom så eftersom jag litar på deras omdöme. Tar deras åsikt som rätt.
Men om någon säger nått bra om mig tar jag lätt den rollen med. Inget hymlande där inte. Jag tackar och bockar.
Nu är mina händer sönderfrätta och min näsa gör ont. Jag ser dåligt och pannan känns tung.
Subscribe to:
Posts (Atom)