sista pengarna

mina pengaproblem är inte lätta att bli av med.

har försökt klara mig på 70 pund i veckan, men nu ska vi ut ikväll, så det blev till att ta de där sista 20 punden för kvällen. 

Jag tror kanske att det hjälper. 

hemmat.

Jag vill ga hem.
Jag vill inte ga hem.
ar i IC. ar hungrig, men kanner for tillfallet avsmak for att ga hem.
jag onskar att saker och ting kunde ordna sig lite battre an vad de har gjort nu.
fuck it.

haha! 

Tänk så fel man kan ha! 

Fuz igår var inte särskilt kul. Antagligen för att det var alldeles för mycket folk, så det gick liksom inte att dansa. 

Idag vill jag bara ligga i min säng egentligen, men jag tror att jag måste upp och ta mig till uni. Ska få en criminal background check för att göra philosophy in the city. Men jag vet inte om jag vågar gå ut i skolor själv. 

Nu ska jag nog duscha. 

spänningen är över. 

Mest för att han beter sig som en idiot. Är så där jobbigt bitchig. 

Jag är och var löjlig. 

Vi är båda rädda tror jag. 

För att vi känner varandra för väl. Så nu kan ingen av oss agera som vi brukar, vilket gör det helt knäppt. 

Men jag känner inte lika mycket idag. Kanske för att jag fattar.

jag håller på att bli knäpp

jag kan inte koncentrera mig. tänker alldeles för mycket. känner nog alldeles för mycket också.

jag tror att jag håller på att bli sjuk också. 

knäppo jag

Oh herregud

Det blir många inlägg av detta slag. 

Nu är det ett otroligt herregud herregud HERREGUD. 

Det går inte ens att skriva om det. Jag kan inte prata om det. 

Vi råkade dra till population igår. Idag är jag fruktansvärt bakis. Ben och jag hamnade nästan i bråk, inte med varandra, men med andra. Jag tror att jag var den som orsakade det hela. Eller inte riktigt hela grejen men en del av det. kanske. 

Det är bra, men läskigt, och jag vet inte riktigt om det är bra eller om det får vara bra. eller om det får vara så här alls. eller om det är så här alls. 

HERREGUD HERREGUD. 

Abstrakt: 

Jag och en delade tröja när vi kollade på film. 

En annan fyllesmsade.

Jag sov inte i min säng. Men i mitt hus. 

Pengar

Vi har precis fått vår elräkning. 435 pund för två månader typ. Nu har vi stängt av värmen. 

Jag har precis räknat lite på hur mycket pengar jag har kvar att spendera detta år, jämfört med hyran för nästa. och jag har inte alls så mycket som jag trott. och så är jag skyldig mamma pengar, hon skyldig mig pengar. så det är väldigt snurrigt. 

Jag fattar ingenting. Jag hatar att inte veta hur mycket pengar jag har. 

Jag skulle ha läst för mitt seminarium i morgon, men detta har ockuperat mina tankar istället. 

I övrigt har det varit en bra dag. Men jag missade min föreläsning för endast för att jag är snurrig. Trodde att den kvar klockan 14, men insåg 13.30 att den var klockan 13. 

Medan jag trodde att jag inte hade föreläsning, men hade, registrerade jag mig för Sheffield volontärarbete. Det ska bli kul. Nästa söndag ska vi göra nått med hälsosam mat. Jag fattade inte riktigt vad det var som vi skulle göra, men jag ska göra det med Marta och Sven, så det blir nog bra vad vi än gör. 

Jag har också kollat om det går att starta ett arts and crafts society. Och det verkar som om några andra precis tänkt en liknande ide, så jag ska höra med dem vad de pysslar med och kanske hjälpa dem i så fall.

På torsdag ska jag på tibetansk huvud akupressur massage. Och sen till Fuz, och det ryktas om att The Long Blondes kommer dit.

Det kommer nog bli en riktigt bra dag!

oh en sak till. 

S är här, och hur trevlig och söt hon än är så är det något med henne som jag inte gillar. Inte alls. Jag har inte pallat vara nere i vardagsrummet idag av den anledningen. Hon och B har spelat musik. Det känns så jävla pretto. Och bara en ursäkt för honom att få vara med henne. Och det känns patetiskt. 

Och en sak till.

Under mitt bloggsurfande kom jag underfund med att det är så himla personligt men anonymt med bloggar. En väldigt intressant kontrast, men kanske trivial upptäckt. Man skriver sina åsikter, men ingen behöver ha en aning om vem man är. Så det är privat och offentligt. Samtidigt. Fuck you alla politiska teoretiker som tror på en skarp linje mellan det privata och offentliga! 

Vi vill göra det privata offentligt, Vi kan göra det privata offentligt! 

Vi vill göra det offentliga privat, Vi kan göra det offentliga privat!

Och det privata spelar roll i det offentliga, och det offentliga spelar roll i det privata. Den som tror något annat kan dö.

Hmm, jag skulle skriva om torsdagen. Men det finns nog inte så mycket att berätta om, mer än det som jag skrev sist.  Det var en av de där kvällarna när man bara känner att allt är bra. Det hände så mycket grejer, vi var överallt och gjorde massa saker. Kortfattat, och i listform skedde detta (och med lite repetition från gårdagens):

Jag hade två jätte bra seminarium på dagen, gick sedan och fikade med olika människor, stötte på andra människor och fikade lite mer med dem, gick till Kate och åt middag(har för övrigt insett att det kanske inte är så himla lätt att laga mat som jag trott...), gick och såg Wittgenstein filmen, gick till University Arms och gjorde Pub Quiz(jag kunde ingenting alls), frågade The Book Of Answers massa frågor och fick läskigt bra svar. Gick sedan till en pub på Trippets Lane, var där i kanske en halvtimme hade bra samtal med Kate, gick sedan till Snyggo-Ben, men jag och Kate tappades bort på vägen, så vi kom senare än alla andra. Vi köpte 10 öl att dela på, efter våra typ 4 pints redan. Satt sedan och diskuterade arkitektur och annat smått och gott av filosofisk karaktär ända in på småtimmarna. 

Mitt säkerhetssällskap hem bestämde sig för att gå, så jag bestämde mig för att sova hos Kate, som skulle gå hem med Sociologen och Jason.  Men som jag redan berättat så blev det ju Sociologen och inte Kate som fick mitt nattsällskap. 

När vi gick ifrån Bens lägenhet så letade sig våra händer till varandra. Det var så det hela började. 

Det var en sådan där kväll som sitter kvar i kroppen. Som hur man än försöker beskriva den så går det inte. Det var för många element som bara sammanstrålade till en enda glad massa. Avslappnad och frigjord. Inga tankar på morgondagen. Tillfälligt leverne. 

Nog om Torsdagen. Det är helt ärligt lite jobbigt att tänka på det. Och lite svårt. Jag tror att det bästa är att inte tänka på det. Trots allt bra. 

Det stör mig hur generösa vi är. Vi bjuder över folk på middag mest hela tiden, och i synnerhet Tyler. Men han bidrar aldrig med något. Förut kom han över med vin lite då och då, och då kändes det som om det fanns en balans i vår relation, men nu känns det som om han alltid är här och äter och tar, men aldrig bidrar. Inte med mat, vin, pengar eller städning. Jag gillar inte de friheter han tar sig i vårt hus. Han har inga friheter, för han bidrar inte. Det finns ingenting här som han inte har rätt till om inte vi ger honom rätt till det. Jag inser hur cyniskt och småsint detta låter, men jag tycker inte om hans attityd. Han visar liksom ingen respekt eller tacksamhet. Han bor inte här. Men beter sig som det. 

Nyss var han inne och frågade om han kunde få pengar för vinet som han köpte igår. Det var en riktigt besvikelse, för jag trodde att det liksom var hans 'återbetalning'. Nyss var han här inne igen och frågade om jag ville följa med till affären och köpa öl. Och jag vet att om jag gick med skulle jag behöva betala. Jag menar verkligen inte att vara snål, men jag blir snål när någon annan är snål. Och det känns som om jag eller vårt 'hushåll' ger mer än vad vi får tillbaka. Det behöver verkligen inte vara 'öga för öga' petitess-nogrannhet. Men någon typ av balans är det enda jag vill ha. Och nu känns det inte som om vi har någon balans i våra utgifter och inkomster. Och Tyler känns som den största boven i dramat. 

Mitt löfte om mer positivitet höll sig inte så länge minsann.

För övrigt har jag bara surfat runt på bloggar hela dagen. Trots att jag är i ett enormt behov av att läsa inför seminarier och föreläsningar i veckan. Jag har nog blivit bloggberoende. Dagens tidsfördriv har inte bara gett mig ett beroende, det har även gett mig prestationsångest. När ska jag också börja skriva om viktiga riktiga saker? Istället för de sociala spelen som pågår i mitt lilla microkosmos. När ska jag skaffa mig en snygg layout? När ska jag lyckas med snygga formuleringar? Kommer jag någonsin lyckas jobba med det jag vill? Kan jag jobba med de saker som jag vill med den (svindyra) utbildning som jag valt? Eller har jag gjort fel och för snävt val alldeles för tidigt? Är jag alldeles för fokuserad på skolan? Ska jag också engagera mig i kreativa projekt? Ska jag gå ut mer? Skaffa fler kompisar? Nätverka?

Måste man göra alla dessa saker för att bli framgångsrik och lyckad(lycklig)?

Vad vill jag egentligen? Det är en fråga som inte går att skjuta upp till morgondagen, för om jag inte vet idag, vet jag att jag aldrig kommer att veta. Klarar jag inte av att ta reda på mina intressen och viljor idag, vad är det som säger att morgondagen kommer att ge mig dessa svar? Jag måste starta tankeprocessen nu. Men den är redan igång och cirkulär. Kommer ingen vart. Jag vet inte ens vilket land jag vill vara i. Vet inte vad det finns för möjligheter. 

Jag vill bara stanna i denna dag. I en (någolunda) begränsad och kontrollerad situation. Problemet är att den har dessa drag endast för att den är tidsbegränsad. Alla vet att de är här i ett och ett halvt år till. Sen tar de vägen någon annan stans. Många vet var de kanske är eller vad de vill göra. Jag har ingen aning. 

Nu får det vara nog. 

Det har varit väldigt mycket negativt här på bloggen de fåtal gånger som jag(jämfört med under tentapluggperioden) bloggat. Så nu kommer ett mastodont inlägg. Och jag ska försöka vara positiv.

Sverige gav inte en så stor kontrast som när jag var hemma i höstas. Det var helt okej att komma tillbaka. Men sen började ju saker hända. Jag har ingen koll på dagar eller veckor. Men jag tror att jag varit tillbaka i skolan i två veckor nu. Detta är slutet på andra veckan. 

Det är alltid intressant att börja nya kurser, men denna termin är det bara två nya, och en gammal. Den gamla kastade oss in i arbete direkt, vi ska analysera hur intresse organisationer använder statistik för att framföra sitt argument. Jag undersöker hur Abortion Rights och British Medical Association argumenterar för rätten att välja, och vad för data de använder och huruvida de lyckas med sitt argument. När jag först kollade AB hemsidan så verkade de inte använda så mycket i själva argumentet, och de refererade inte. Men så kollade jag på deras pressmeddelanden, och så blev allt mycket mer intressant. För där visade det sig att de hade gjort egna undersökningar, men som inte var särskilt tillförlitliga. Dock analyserade de Department of health statistiken bra, genom att sätta procenten i relation till hur många som var gravida och till antalet invånare i Storbrittanien. BMA använder samma statistik, men rapporterar bara, definierar i och för sig lite termer och förklarar förhållanden, men ingen kritisk analys. 

Jag hatar egentligen kursen. Den tar upp och fokuserar på den aspekt av politik, eller kanske politisk analys, som jag hatar. Statistik. Mätbart. Relationer. Förklaringar. 

Jag har en mer hermeneutisk vinkel och åsikt. Det viktigaste är att man försöker förstå, man behöver inte förklara. Och för att förstå måste man ta det sociala samanhanget i åtanke och beräkning. 

De andra kurserna är ganska intressanta. Den ena är modern politisk filosofi. Den andra demokratisering. Föreläsaren i den första är alldeles fantastisk, han drar skämt hela tiden och skockar lite åt sina egna finurligheter. Innan vi förstod hans humor(de tre första skämten) så var det bara han som skrattade, men efter det fick han hela föreläsningssalen att fnissa till hans antydan om att Issiah Berlins min på fotot hintade om att det pågick något njutbart utanför(nedanför) bilden. Men tyvärr är seminariet ganska jobbigt. Seminarieledaren uppmuntrar inte direkt diskussion, utan det känns hela tiden som om vi sitter och försöker vara duktiga elever som ger rätt svar på frågor. Martin och jag är i samma seminarium. Jag kan inte förstå att vi träffades och blev kompisar i ett seminarium. Han är fruktansvärd att vara i samma seminarium som. Han får ett visst tonläge på rösten som känns så himla överlägset. Som att det han säger är något mer värt, eller lite mer rätt. Han menar det säkert inte, hoppas jag, men det skapar en väldigt otrevlig atmosfär. Han formulerar sig även underligt, eller inte i talspråk, utan i skrivspråk ord och ordföljd. Det låter bara helt konstigt och alienerar åtminstånde mig från att besvara hans argument, för vad man än säger så låter det inte lika bra som hans mening, även om det är total bullshit. 

Den andra kursen är föreläsaren lite sisådär, hon pratar väldigt långsamt, men på det bra sättet, hon artikulerar väl, tar konstpauser och verkar väga sina ord. Stor skillnad från alla bohemiska improvisatörer till föreläsare jag haft hittills. Det gör det lättförståligt, men inte särskilt gripande. Seminarieledaren för det seminariet är desto bättre. Hon uttryckte tydligt vad hon förväntade sig av oss, och gjorde oss delaktiga i seminarieformats utformandet. Hon verkade ställa höga krav, men var mycket tydlig med dem från första början så att vi inte sätts på pottkanten. 

Jag läser bara politikkurser denna termin. Dock funderar jag på att byta demokratiseringen mot en filosofi i feminism. Jag satt med på en av de föreläsningarna, och föreläsaren var jättebra! Och eftersom föreläsaren även är seminarieledare i filosofi, så skulle nog seminarierna bli väldigt bra också. En annan sak som frestar med feminismen är först och främst att det verkligen engagerar mig, men även det att tentan är prereleased. Men det är ett svårt val, för jag kan faktiskt ta samma kurs nästa år. Det är en gemensam kurs mellan tvåor och treor. 

Men jag ska tänka på saken. 

Nog om Akademia. 

Till det sociala. 

Edinburgh höll på att ta kol på mig. Jag ville bara springa därifrån och aldrig mer träffa Marta och Alix. De gjorde mig verkligen besviken. Jag trodde inte att man behövde bete sig så när man är 20+, eller ens 16+. 

Men jag har pratat och pratat och analyserat och tänkt. Hatat och varit besviken och ledsen. Och kanske kommit till någon typ av slutsats. Eller inte, kanske bara en insikt. Dock har mina killar varit alldeles underbara sedan i Tisdags. Jag kom hem i måndagskväll och var jätteupprörd, och köket är jättestökigt. Det var liksom bara droppen som fick bägaren att rinna över, så jag satte mig på Martins golv och klagade. När jag gjort det klart gick jag och lade mig och sov gott och länge. När jag sedan kommer ned på tisdagsmorgonen är köket städat. På Ben och Alasdair vis dock, men; det var städat. De hade tagit initiativet. Jag tror innerst inne att Martin kanske hade ett litet finger med i spelet, men det spelar ingen roll. Köket var fint, och det var det bästa jag kunde vakna upp till. 

Dagarna efter detta har bara smält samman till en enda röra. I onsdags kom Ben hem och var alldeles energisk. Han har slutat röka och måste därför göra tusen andra saker hela tiden. Alasdair tyckte det låg en underlig stämning i luften för att alla var så uppspelta. Jag var bara glad att folk var glada och betedde sig som folk. Det gjorde mig glad, och det var precis vad jag behövde. 

Jag insåg just att jag kanske inte berättat om min fjärde födelsedag. Alla vi känner bangade. Till och med Alix. Det gjorde mig mycket besviken, hon kunde inte ens komma förbi på middag för att hon var bakis och trött. Vi bor 10 minuter från varandra. Men jag ska inte gräva ned mig i det. Hur som helst, massa bangade. Så Ben vårt lilla energiknippe tappade lusten. Han ville ordna ett överraskningsknytkalas för mig, men eftersom folk bangade trodde vi att det inte var värt det. Men vid 20.10 knackar Sociologen och det gänget på dörren, och de har tagit med sig mat! så det blev lite av ett knytkalas ändå. Festen var bara allmänt kaos, och jag var bakis och trött från Fuzz kvällen innan. Plus att hela Ashley, J och sociologen situationen kändes något obekväm. Massa saker hände, men jag orkar inte återge allt. Det viktigaste är att jag vid ett tiden, tror jag, gick och lade mig i mitt rum, för jag var övertygad om att någon hade varit i mitt rum, och eftersom jag inte kände alla på festen blev jag nojig. Vid ett tillfälle trodde jag att någon snott mina kläder. Men att jag har så många att jag inte skulle märka det. Efter en timme eller så kommer Tyler in, men jag var alldeles för trött för att prata så han gick igen. Efter ännu en liten stund bestämmer jag mig för att gå ned. Jag var jättekall och mådde skit. Ben såg detta omedelbart och sa: I've never seen you this upset. Lets go upstairs and talk.

Det var en så förlösande kommentar. Det fördjupade vår relation något otroligt. Han sa även; Emily, you've done this so many times for me, now it's your time to talk.

Så vi låg i min säng och pratade. Jag skakade och visste inte vad som var fel. Men han låg där och lyssnade på mig. Det slutade i och för sig med att vi pratade lika mycket om honom, men det var mysigt. Sen kom Kate och gjorde en kopp te till mig. Ben gick och slängde ut alla, och det betydde jättemycket för mig att han gjorde det för min skull. Efter ett tag var det bara de närmsta kvar, och jag hade 6 personer i min säng. Tillslut gick även de. Bens rum var alldeles förstört, så han sov i min säng ett tag. Och han lovade att de skulle städa huset, och jag fick inte hjälpa till. Det slutade i och för sig med att jag hjälpte till att städa, men det var fint att han lovade. 

Så festen var jobbig men mycket bra i andra bemärkelser. Men det bidrog till neggoEmily som existerade i helgen. Så Edinburgh blev lite för mycket. 

Resten av denna vecka har varit fin och bra. Dock var jag alldeles oförberedd till ett av mina seminarium, och det känns aldrig bra. 

Igår var en bra dag. Jag var inte hemma på hela dagen, men träffade folk vid union och hängde med folk hela tiden. Kate lagade middag åt mig och Heg. Jag blev introducerad till min nya ledsagare; The book of all answers. Sen såg  vi en film om Wittgenstein, gick till en pub och två, hängde hemma hos Snyggo Ben(en ny karaktär i mitt Sheffield liv), och jag som den nörd jag är hade väldigt intressanta filosofidiskussioner med honom, med alldeles för hög alkoholkoncentration i mig. Sociologen var också med, och på något vis blev det så att jag sov hemma hos honom i natt. 

Mer om detta en annan dag. Nu är jag alldeles för trött för att skriva längre, och detta inlägg har närmat sig en kortare novell. Jag vill ju inte trötta ut er, och måste ju lämna något kvar att berätta en annan dag.

Solen skiner idag

Dock har det varit dimmigt hela dagen, men nu har det spruckit upp lite och ar faktiskt fint. Det har ocksa snoat lite! inget som ligger kvar, men det blaser omkring sma snoflingor i luften.
I och med dimman sa ar hela sheffield vitt anda. Imorse nar jag och Martin gick till seminariet var det fortfarande frost pa traden.

Amnet som kom upp igar ligger i och for sig fortfarande kvar. Trots sno och sol. Men trots att det ligger en djup besvikelse och gror, Pallar jag inte bry mig om det. Jag ska bli lite mer som Martin. Men inte for mycket.

Please make me happy

Har precis kommit tillbaka från Edingburgh. Till ett stökigt kök.

Resan var otroligt tjejig. Jag trodde att vi inte var 14 längre, men det var som att vara på skolresa med ett gäng 14 åringar, och jag var mamman/lärare/storasystern. Dock var jag ju inte det utan umgicks och involverades i allt 'drama'.

Jag har insett att jag väldigt starkt anser att:

- Lev i nuet. Inte på att återuppleva saker som skedde för ett år/en vecka/en timme sedan 

- Dra inte samma skämt, igen igen igen och igen. speciellt inte om de refererar till något som hände förra året/veckan/timmen.

- Tänk! För fan. Man kan bete sig som folk. 

Jag är så less på hur vissa människor beter sig. Jag orkar inte bli besviken mer. 

jag ska sova och hoppas på att solen skiner imorgon.

oh herregud

vi gick till Fuz. Sociologen har gjort ännu en entre i mitt liv.

Jag och Tom hånglade framför sociologen. Sociologen verkade bli väldigt svartsjuk. Han frågade Marta när jag skulle komma, och Ben om han(Sociologen själv) hade en chans på mig den kvällen. Och när jag dansade försökte han få min uppmärksamhet och kollade på mig hela tiden. Så jag och Tom dansade elakt. Han tycker att sociologen är ful. Sociologen ville sen gå och prata, han bad om ursäkt i en och en halv timme, medans jag sa att han var dum i huvudet, slog honom och gick ifrån honom. Ändå vaknade jag inte själv imorse. 

det är så mycket som är fel för tillfället.