Halfway to England

Ja det syftar på att det mesta av min garderob faktiskt är där nu. Och eftersom jag inte skulle gå ut utan kläder så anser jag att halva jag är där. Snart hela jag och min kropp också tillbaka på Ön. Det känns okej. Men jag har börjat bli trött på att känna. För jag känner ju så mycket. Speciellt känner jag en massa saker som jag inte vet vad de betyder eller hur de ska tolkas. Skulle då vara lättare att inte känna så mycket alls.

Jag trodde att jag lyckats hitta ett sätt att hantera hela situationen. Ändå slog det mig som en knockout i magen alldeles nyss. Jag vill inte hamna mitt emellan. Jag är rädd att jag gör det nu. Detta var ett scenario som jag inte hade räknat med. Men vad fan! Jag kan ju inte se in i framtiden, så det är ju inte så konstigt! Men tufft blev det. Kanske är det inte så. men det verkar så.

Och jag är lika kryptisk som vanligt. Och ska verkligen gå och lägga mig nu.