jag står fast vid oturen

jag står fast vid att jag inte har haft någon tur alls på senaste.
Idag när jag var påväg till boxningen tappade jag min plånbok. jag skulle gå och byta om och när jag sen skulle gå ut var den inte kvar i min väska! jag gick tillbaka samma väg som jag kommit men den var ingen stans, och paniken spred sig. det betydde i så fall att någon snott den, och jag var tvungen att spärra mina kort. Och jag har ingen aning om hur jag skulle göra det! men som tur var hade jag tappat den på toaletten och städerskorna lämnat in den till receptionen. men det var 10 hemska minuter som den var totalt borta!
Sen regnade det fruktansvärt både till och från boxningen, men jag fick skjuts av Ala hem.

Men min rätsida på saker har inte hållit sig. M ställde in dejten imorgon. och föreslog inte en ny dag. så jag ska släppa honom nu, och försöker övertala mig själv(med varierande resultat) att han är dum i huvudet. Eller att han i alla fall inte är intresserad. jag får liksom inget tillbaka av honom, så jag tappar intresset. men nu måste jag ha ett substitut.
samtidigt vill jag inte ge upp så lätt. å andra sidan har jag ju faktiskt försökt.
och inte han. han hade ju kunnat skicka ett sms och säga att han var upptagen. om han brydde sig. men icke. därför tar jag det som om han inte är intresserad och jag är inte intresserad av någon som inte är intresserad av mig. Så jag lägger inte mer energi på det nu, mer än att tycka att han är dum i huvudet varje gång jag tänker på honom.

Men det drar inte ned mig för mycket för tillfället.
jag har bra kompisar.