Eller så kan man ge mig momentum!

Mitt käraste hjärtebarn, vår citizenship day, verkar nu ha nått ett typ av momentum. VI har en lokal parlamentsledamot som har sagt att han vill komma, en högt uppsatt person på universitetet som stöttar och vill komma, fått extra pengar och för att inte tala om att vi har fyra skolor, nio föreläsare, tio doktorander och tjugo volontärer som är villiga att ställa upp på ett evengemang som JAG har initierat! Det skulle ju inte vara där det är utan Anj och vår kära finansiär, men att vi nu börjat få extern bekräftelse på att det vi vill göra faktiskt är något som andra tycker är bra och vill lägga ned tid och pengar på, alltså folk som inte känner eller har pratat med mig (och jag därför praktiskt taget har tvingat) är det bästa någon någonsin skulle kunna ge mig.
Nu måste vi bara genomföra detta också, med bravur.
Men jag tror att det blir lättare att motivera folk som ska vara med på dagen att faktiskt leverera när vi har dessa stora namn bakom oss.
Det rör på sig.
Det är kanske som min kollega sa: ett projekt når sitt momentum vid en viss tidpunkt och då går det typ inte att stoppa. Det rör på sig.


För ett år sedan hade jag inte velat skriva detta. För jag hade varit rädd att jinxa det. Att om jag skrev om de bra, eller pratade om det bra, eller njöt av det bra, så skulle det försvinna. Men jag väkjer nu att skriva, prata och njuta, för detta är helt fucking jävla fucking awresome!
För även om det blir så att de stora namnen inte i sista minuten kan komma så VET vi att de tycker att det är en BRA sak som de är villiga att lägga ned tid på. Och det räcker egentligen. Sen om de kommer är det ju ännu bättre, men jag tänker njuta av att det är som det är nu. OM det blir så att dessa saker inte går i uppfyllelse så får jag hantera de motgångarna då. Det vore värre om vår citizenship day blev ett totalt misslyckande för att vi inte lyckades leverera. Nu har alla en extra anledning/press på sig att leverera och det gör mitt jobb väldigt mycket lättare, och sannolikheten att vi lyckas bra lite större.
Jag hoppas nu bara att vi lyckas leva upp till förväntningarna. Och det ska vi fanemig göra!