Emilou är snabb

Kanske är det så att jag bara helt enkelt är för snabb. Att för mig så var det självklart att gårdagen bara skulle vara en fortsättning av fredagen och lördagen. Men det kanske inte är så för honom. Han kanske måste i ett mer nyktert tillstånd tänka mer, känna mer, ta det lite mer piano. 

Men för mig när vi väl har tagit steget till att ligga en gång kan man ju lika gärna göra det igen. Och känna, tänka, spela piano samtidigt. Den här sidan av mig kommer fram mer och mer ju äldre jag blir. Den rastlösa, snabba, beslutsamma. Det kan ta mig evigheter att bestämma mig, men när jag väl bestämt mig så finns ingen tvekan. När jag väl känner eller tycker något så är jag trygg och säker på den känslan eller åsikten.
Men i relationer är jag ju ändå livrädd att visa den känslan. Speciellt om jag inte får respons från den andra personen. Då blir jag osäker och frustrerad. Ledsen och besviken.

Så kanske ska jag försöka ta det lite lugnt i mitt huvud. Fatta att alla inte är lika snabba som jag. Det måste få ta lite mer tid. Han måste få lite mer tid. Det är ironiskt hur lik denna situation är situationen jag har/hade med Matt. 

Så jag kanske ska lära mig av mina misstag och ta det lite lugnt.