Jag fyller snart 28 och jag tror att vara 25+ passar mig ganska bra. (Så pass bra att jag slutat tänka på hur gammal jag är, och när jag var i Australien i somras påstod att jag var 25...)
Jag har alltid varit lillgammal och kommit bättre överrens med de som är äldre än jag. Så det är kanske inte förvånanade att jag nu när jag blivit lite äldre liksom växt ikapp. Jag kände mig alltid lite obekväm när jag var yngre, hade inte så stor lust att göra alla de där oansvariga sakerna som skulle göras på universitetet. En del oansvarigt gjorde jag väl, men jag höll nivån ganska låg. Men samtidigt var jag obekväm med att göra de mer vuxna grejerna, jag var ju faktiskt fortfarande student och under 25. Så hela grejen med att köpa lägenhet, skapa bo, barn osv. det kändes också väldigt främmande. Jag kände mig liksom mittemellan, tudelad. Lite vuxen lite ung. Typisk ungvuuxen alltså.
Men de senaste åren typ efter 25 så har de två delarna växt ihop, och jag är bekväm med att vara ung vuxen. Jag har växt ikapp, växt ihop. Fan vet vad som händer när jag fyller 30!
No comments:
Post a Comment