Emilou och jämställdheten

Jag är ihop med en snubbe som antagligen inte skulle kalla sig feminist. Inte för att han är emot jämställdhet, lika lön för lika arbete osv. utan för att han är obekväm med termen och allt som kommer med den. Och det är det väl många som är, och det är väl därför vi har HeforShe kampanjen, som Hannah Fahl skriver så bra om här.

Det har varit en del inlägg om jämställdhet i förhållanden bland bloggarna jag läser och det har fått mig att fundera på jämställdheten här med den ickefeministiska mannen jag lever med. 

I vardagsbestyr som städning osv ligger det till ungefär så här:
- Han handlar i princip alltid, eller så gör vi en beställning på internet. Och hur lyxigt detta än må låta så önskar jag att jag kunde få handla lite oftare eftersom jag känner att jag inte har mycket kontroll över vad vi köper, och att han kan köpa små impuls inköp som han vill ha.

- Vi delar på matlagningen ganska jämnt, ofta gör vi matseldel för veckan och tar några dagar var.

- Han diskar, jag torkar.

- Han städar badrummet oftast, fast jag tar oftast duschen. Resten är no drama.

- Jag tjänar för tillfället mest, men vi delar 5050 på räkningar och mat.

- Han bakar alltid bröd till oss. 

- Han tvättar och sorterar oftast tvätt. 

Så i vardagen är vi nog inte så himla jämställda, och det är jag som är 'the bad one'.

Men precis som Linn skriver så är det ju mer än det som jämställdheten, eller bristen på den, kan göra sig påminnd och där är vår balans väldigt annorlunda.

- projektplanering: vi är båda extremt organiserade. Men jag är den som håller bäst koll. 

- Jag är den som tar upp problem, vill prata om dem. Eller kanske blir surig så att han oftast märker och frågar vad det är. Han håller inne, vill inte prata, inte lufta. Och jag tycker att jag blir den som tar mest ansvar för vårt förhållande. Jag är den som först tar steget att lösa ett bråk.

Frågan är hur mycket det här är kvinnligt/manligt, och hur mycket som är personlighet. Visst att socialisering i olika könsroller spelar stor roll, men i fallet med hans städning osv. så handlar det nog mest om att han vill ha ordning runt sig och mindre om att det ska vara en jämställd fördelning på hushållsysslor. Och med konfliktlösningen kan det ha precis lika mycket med att jag är tjej och socialiserats in till att vara bra på det, som att jag är yngst i en syskonskara och därför blivit bra på konfliktlösning. Min lilla poäng är kanske ändå den att livet kan bli jämställt/ojämställt vare sig en av partners eller båda är feminist och uppmärksam på dessa grejer eller inte. Men jag trodde nog aldrig att jag skulle bli ihop med någon som inte var (uttalat) feminist!