Island dag 1

Jag skrev lite i en anteckningsbok när jag var på Island. Detta skrev jag första dagen när jag satt på favoritkafeet Laundromat och läste och väntade på att Maria skulle vakna så vi kunde jobba på vår presentation

24/8 Första dagen på Island.

Jag gillar Island. Det är så där lagom kallt och soligt. Det är något med ljuset och temperaturen som gör att det känns som hemma. Folk är snygga, och när jag gick ned för huvudgatan (som också typ är den enda 'stora' gatan) slogs jag inte bara av hur rent och snyggt det var på gatan men även av att jag ville köpa allt som fanns i skyltfönstren. Samtidigt är det väldigt avslappnat. Det är väldigt Skandinaviskt. Kanske är det därför jag gillar det. Allt som påminner om hemma gillas.
Men ibland vet jag inte vilket språk jag ska prata. Isländska är inte riktigt nog likt svenska för att man ska förstå allt, men man förstår vissa ord.
Kördes till hotellet av jordens stoltaste taxichaffis igår. Han var verkligen stolt över sitt land, skröt om allt som Island har att erbjuda. Men dissade också studenter som får studiebidrag från staten. Bra idé att göra det med två akademiker i bilen!
Samtidigt som det är väldigt roligt att resa med Maria är jag nu orolig för hur det ska gå med vår presentation. Vi lever liksom väldigt olika sorts liv. Och det gör det jobbigt att resa med henne men också att vara så beroende av henne som jag är nu. Och det är frustrerande att hon genom att sova halva dagen liksom kontrollerar situationen. Jag är nämligen rädd att vi kommer sitta uppe till kl 2 i natt och jobba, och jag kommer vara död imorgon på min presentation. Visst att jag förväntar mig att bli slaktad, men jag vill inte vara dödstrött när det sker. Det skulle ju göra allt mycket värre. Idag var det i och för sig helt okej att hon sov, för jag har att läsa och förbereda. Och imorgon är det min presentation så då skiter jag faktiskt i vad hon gör, och på fredag ska jag rida så då är jag också oberoende av henne.
Det kanske blir bra ändå. Det är bara så frustrerande att vara under någon annans kontroll, när man måste jobba ihop.
Det slår mig också lite hur Matt är. Om jag hade varit säg Emma hade han lätt velat boka tillsammans etc. men nu är jag jag och han nästan distanserar sig. Eller kanske inte, han föreslog ju att äta middag ihop, och kollade om jag ville med till Golden cricle.
Men det känns som om jag har kommit utanför gemenskapen på kontoret. Egentligen är det inte så konstigt, för det var ju faktiskt det jag lite ville. Få lite distans. Så det är ju lite självförvållat.
Föresten sa taxichaffisen också att det 'bara' var fem timmars körning till Höfn från Reykjavik. Gillar relativiteten i distans.