Resan till Sverige var lååååång och jag kom inte hem till Lövis förens 22tiden. Vaknade 04.45, bussen gick 05.50, och av någon anledning så var den väldigt snabb och kom fram en halvtimme för tidigt, så jag han med en eller två bussar tidigare än jag skulle ha hunnit, så jag kommer till Stansted vid typ 10 och mitt flyg var 13.30. Eftersom jag försökt göra resan så billig som möjligt så flög jag endast med handbaggage och checkade in online. Så de där tre extra timmarna var inte alls välbehövliga.
I och för sig tog säkerhetskontrollen evigheter, det känns som om de har ökat säkerheten för typ varannan person blev stoppad och de gick igenom baggaget. Och de gjorde det supernoga. Jag blev stoppad både i metalldetektorn och med min väska. Först fick jag vänta evigheter på att någon skulle komma och söka igenom den, och sedan när det väl var min tur så gjordes saken inte lättare av att det är en ryggsäck. Med Massa små fickor och skrån. Och snubben var tvungen att söka igenom varenda liten milimeter. Av någon anledning kändes det värsta förnedrande. Han var liksom så opersonlig att det inte kändes okej att han kollade typ mina underkläder...
Satt sedan på Starbucks i de typ resterande två timmarna, vilket ju var rätt sjysst, men Stansted är inte direkt den mysigaste och lugnaste flygplatsen....
Väl på flyget så packades vi som... ja vad säger man.... sardiner, lamm på väg till slakt, jag vet inte vad. Och eftersom Ryanair tar typ 200kr för en incheckad väska utnyttjar ju folk handbagage möjligheten till max (precis som jag) detta gjorde i och för sig att jag som inte hade någon brådska att komma på planet inte fick upp min väska i handbaggage utrymmet. Den fick skickas ned i bagageutrymmet istället. Jag hatar hatar hatar Ryanair. Personalen är otrevlig och det är bara jobbigt.
Väl i Stockholm kommer pappa och hämtar mig och vi åker förbi Rutan som har pengar under madrassen. Jag berättar exalterat hela historien om G och pengarna, och pappa är stolt.
Sedan lämnar han av mig i VH där jag möter Lisa och har många timmars välbehövlig och supermysig uppdatering. Det är verkligen skönt att vara hemma.
Så kollar jag mailen. Och har fått ett mail från Bristol. De har fått en till nomineringsmöjlighet och jag var första reserv, så de vill nominera mig! Detta är bara till den öppna tävlingen för ESRC, (vilket jag även söker genom Southamptonoch man kan bara söka genom ett universitet) men en nominering garanterar mig inte pengar. Så Southampton är inte bara det jag redan har tackat ja till, men även det mer logiska eftersom jag är garanterad pengar där. Och även om Therese är bra i det ämne som jag vill forska om, så tror jag att jag har lite större svängrum i Southampton. Eller vad fan, om det hade varit så att jag fått dessa två erbjudanden samtidigt och de vore likadana hade jag haft fruktansvärt svårt att bestämma mig! Men detta är en enorm självförtroendeboost och visar att man ska ha is i magen och inte oroa sig i onödan. Och definitivt inte krasha i onödan! ( krashen orsakades i och för sig av fler variabler...) Nu måste jag bara skriva ett vänligt email där jag tackar men tackar nej, utan att spoliera mina chanser till framtida samarbete med Therese....
OCH, mitt rum var mycket mindre stökigt än jag trodde det skulle vara efter inbrottet. jag var beredd på kaos, men systern och mamma har verkligen fixat i ordning. OCH jag får tillbaka typ 3000kr på skatten! jag trodde jag skulle få restskatt.
Det går fanemig bra nu.
No comments:
Post a Comment