Nya högtalare

Det är underbart. Jag har äntligen ett par ordentliga högtalare till min dator. Jag kan lyssna på musik på ett värdigt sätt istället för på ett par skramlande laptop högtalare. Musiken låter så himla mycket bättre nu.
Jag förtjänade det lite också. Av många anledningar.
Musik gör mig glad.

Sjuk och utan hus

Jag har haft en riktigt dålig vecka. I söndags kunde jag inte gå upp ur sängen eftersom jag mådde illa. Illamåendet lugnade ned sig till måndagen så jag gick till skolan. På onsdagen blev det grymt mycekt sämre och jag kände mig alldeles febrig. På kvällen ville jag inte vara kvar i min kropp längre. Så jag var hemma från skolan på torsdagen.
I onsdags bestämde vi oss för att inte skriva på för huset. det underbara huset. Det lilla rummet var lite bara litet, det var minimalt! Det var typ som en städskrubb, det skulle inte gå att plugga eller leva där inne.
Så det var bara att börja om igen. Och jag stod för arbetet.
Jag vill inte tänka på allt det här igen. För det har varit en vecka då jag fått två utbrott. Jag har skällt ut två personer. Jag gör inte vanligtvis sånt. Och egentligen är dessa personer de mest oprovocerande. De trevligaste. Men det är väl det som provocerar.
jag måste tänka positiva tankar. Men jag vet inte riktigt vad de skulle vara.
Kanske att mina höstterminsbetyg var bra. Att jag fick ett överraskande bra betyg i franskan.
Kanske att vi faktiskt kommer att hitta ett hus. Kanske att det är bäst att jag arbetar eftersom jag då har kontroll. Kanske att jag kommer hem snart.
kanske att solen skiner.

Nej nu ska jag försöka fokusera på att läsa om vad man får eller inte får göra mot civila i krig.

lite mer bilder på huset som vi förhoppningsvis kommer att bo i!

Baksidan, utsikten och gräsmattan



Den UNDERBARA backen med utsikt, framsidan på huset där vi har ett förrum med fin utsikt, dörrar till rummen.lite mysko..


Hallen och trappan, längst bort är köket och dörren till baksidan.

Nu är chokladen från Sverige slut.
Men det är ändå ganska bra att den räckt i typ en månad. Jag åt de två första chokladkakorna typ första veckan...

Det Bästa Huset

I fredags var vi och tittade på hus igen. Vi hittade ett hus som var bättre än det i Walkely.(Och tur var väl det, eftersom det blev taget på fredagen...) det ligger högst upp i en backe, vilket är lite jobbigt eftersom den kommer att döda mig...men det positiva med det är att det har en helt fantastisk utsikt över sheffield från vårat förrum. Rummen är ganska stora, och ungefär lika stora, och har dubbelsängar. Vi har en fantastisk baksida med gräsmatta och ett träd! Mycket mer än vad alla andra ställen haft, vilket tup varit betong och skräp. Så här ser det ut:

Eftersom det är fristående behöver vi inte bry oss om att störa grannar, eller bli störda av grannar. Jag tycker att det är helt fantastiskt!

Jag trivs.En röd tröja.

Jo det gör jag nu. Jag boxas och umgås med folk som jag trivs med. Det är inte så att jag inte tvis med Jan, Nikki och Hanna, bara det att det är så begränsat. Och jag kan bli helt galen på dem ibland. Så jag behöver balans. Så småningom kommer jag nog att bli galen på Martin, Ben och de andra också. Men just nu är det bra.
I söndags hade vi som ska bo tillsammans nästa år sunday lunch(som blev mer av en middag, eftersom vi kom till Martin vid 5). Ben hade campari, och vi hade tre flaskor vin. I och med att vi började så tidigt blev jag väldigt chockad av att klockan var så lite varje gång jag kollade. Vi spelade drinking games och fotboll. Det var helt galet roligt. Jag(eller vi alla faktiskt) lärde känna Emily bättre, och hon är riktigt trevlig. Men något komplicerad. Ben var full efter en halvtimme, vi andra tog det lite lugnare, och jag lugnast. Vid 12 bestämde jag mig för att gå hem. Men eftersom det var mörkt och jag tappat bort mig på vägen dit, följde Martin med mig till fär jag hittade. Då uttryckte han att han inte var allt för glad över att låta mig gå hem själv en söndagkväll, en promenad som skulle ta kanske 40 min, och föreslog att jag skulle sova hos honom. Han skulle ta golvet och jag hans säng. Jag protesterade med praktiska argument, mina linser, tandborste,pjamas, möte med min seminarieledare dagen efter och lite annat. Men innerst inne var jag inte heller så glad över en ensam promenad. Söndagkvällar är värst. Så jag blev övertalad att gå tillbaka till hans hus, med ett löfte om att vi skulle gå upp klockan 9. På vägen tillbaka hade vi ett grymt bra samtal. Jag hoppas att han inte kommer ihåg allt för mycket. Ben och Alisdair(jag tror att han stavar det så) var kvar och kollade på trainspotting, jag lade mig i en soffa och typ somnade. Jag lyckades få tag på linsvätska, men fick sova i mina kläder med dålig andedräkt. Jag har ingen aning om när vi somnade, jag hade jättesvårt att somna, trots att hans säng är mycket skönare än min.
När väckarklockan ringde klockan 9, stängde vi av den och sov vidare. Jag hade mötet klockan elva. Det tar typ 20 minuter att gå till min instution, jag gick upp fem över halv elva. Mötet var bra, trots gårdagens maskara under ögonen, sömnrufsigt hår, oduschad, bakis och dålig andedräkt.
Jag gick till Starbucks för att äte frukost. Köpte en tidning och satt på deras uteservering. Det var allt jag orkade med. När jag sitter där kommer en man och frågar om jag kan hålla ett öga på hans hund medan han beställer kaffe. När han kommer ut igen sätter han sig vid mig och vi börjar prata. Han var intressant, men lite skum. Han frågade en massa frågor, men lyssnade inte på svaren. Men det var trevligt iallafall. Jag fick veta mycket om vad han tyckte om Brittisk politik. Så man kan nästan säga att jag pluggade.
Jag gjorde ingenting i måndags. Eller jo, jag ringde till olika bostads förmedlingar för att försöka hitta ett hus till oss. Idag var vi och kollade på dem. Inget var så bra som det i Walkely. Ett av dem var väldigt långt bort också. Det känndes nästan längre än Walkely.

En ny röd tröja som inte är min har jag i mitt rum. Det verkar som om de följer efter mig.
Men denna gång är det Bens, jag fick låna den igår för att det spöregnade när vi skulle gå och kolla på ett av husen.


Han är avundsjuk.
Jag tycker att han inte kan vara det. Ingenting hände. Ingenting kommer att hända.
Han är avundsjuk iallafall.
Han vill inte att jag ska göra något med någon annan. Men inte vara tillsammans.
Jag tycker att han får göra saker med andra.
Hans känslor har förändrats.
Han är nog mer komplicerad än jag.

Ljud

Jag upptäckte imorse hur viktigt bra ljud är för musik. Mina högtalare på datorn är de sämsta jag vet. Men mina hörlurar är underbara.

Vi tittade på ett hus igår. Det var helt okej, men lite långt bort. Men det kanske är skönt att vara en bit bort. Det var ett mysigt område. Sen gick vi till Ben och Alisdair och åt middag och körde racebilar. När jag skulle gå hem hamnade jag hos Martin istället. Det var en bra dag, men jag borde ha pluggat mer...så det blev plugg idag istället.

In the dark you are someone else.

We are in the middle of this.
We create and are created, influence and are influenced.
We experience it.

Boxning

Jag kom just på att jag inte skrivit något om det senaste som tagit upp en massa tid av mitt liv. Boxningen. Förrförra veckan gick jag äntligen till den där boxningsklubben som ligger runt hörnan. Jag hade lovat Jen att jag skulle göra det när jag kom tillbaka från Thailand, men så blev jag ju sjuk och skadade handen två gånger. Så nu när jag kom tillbaka efter en vitaminkick hemma så tog jag mod till mig och gick dit. Det är en ganska ruffig lokal som typ är en källare, det är ett begtonggolv med lite mattor för att göra det mjukt när man hoppar hopprep. Den här gången stod det som tur var ingen utanför, ibland står det stora biffiga killar utanför dörren och sr ut som typ dörrvakter(detta fick sin förklaring i fredags, jag kommer till det senare).

Så fort jag kom innanför dörren sa "bossen" Steve hej och frågade om jag ville träna. Jag svarade ja, och sen var det kört. Han har en väldigt typisk sheffield dialekt. Och jag förstår typ ingenting! Så det blev ett samtal där han sa något och jag sa "va?". Jag var helt förvirrad och när han frågade om jag kunde hoppa hopprep sa jag i min förvirring nej. Sen hoppade jag som sjutton, och fattade inte riktigt hur klockan fungerade. Det är en klocka som piper efter varje rond, ger ett par sekunders vila och sen börjar nästa rond. Så istället för att hoppa någon minut och sen ta paus, hoppade jag genom pauser och ronder. Jag var typ död efteråt. Sen fick jag sparra mot en kille som är en grym boxare. Steve sa att jag fick slå honom var jag ville, men det är rätt svårt att slåss. Jag har blivit bättre på det nu, men säger fortfarande förlåt när jag råkar slå någon i ansiktet. Han lyckades i och för sig böja sig undan mina slag för det mesta, så jag slog honom inte så många gånger.

Sen parades jag ihop med en man, som är typ 50, och vi skulle göra våra "blows" tillsammans, det är när man övar olika kombinationer på säcken. Denna man hade mindre av Sheffielddialekt, men han pratar väldigt tyst, eller liksom när han andas in typ, så jag hade grymt svårt att höra honom. Så under mestadels av denna timme log jag ett lite oförstående leende, som lika gärna kan räknas som att man håller med. Efter "blows" gjorde vi lite styrka och stretching. Som resulterade i att jag knappt kom upp ur sängen dagen efter, jag kunde knappt gå heller för att jag hade så ont i mina vader från det intensiva hoppandet. När jag var klar med allt så frågade Steve när jag skulle komma tillbaka, jag frågade när jag kunde komma tillbaka, han föreslog lördagen, för då trodde han att den värsta träningsvärken skulle ha gått över. Och han hade rätt. Jag hade inte kunnat träna på varken torsdagen eller fredagen. Men lördagen var okej.

På lördagen blev det lite ordentligare träning, det var fler människor där och vi tränade mer som en grupp. Dock var det jag och någon annan kille, den gamla mannen och två småkillar som kanske var 6 år gamla. Men det var sjysst i allafall. Steve föreslog efter träningen att jag skulle komma in på måndagen för då brukade några tjejer komma och träna. Det är det här jag gillar så mycket med Steve, han verkar verkligen bry sig om mig. Inte på ett mysko sätt, men han är omtänksam, han vill liksom hjälpa mig att lära känna folk här.

Måndagens träning gjorde stor skillnad. Tjejerna skämtade med Steve, och bad honom om hjälp att få på handskarna osv. De var jättetrevliga och går på samma universitet som jag. Jag hoppas att jag träffar dem idag. Vi var verkligen tjejiga, fnittrade och sa förlåt när vi sparrade. En av tjejerna var dock jättestark och det gjorde ont när hon fick in en träff. Jag var inte van vid det eftersom när jag sparrat med killar har de bara tagit emot mina slag och kanske slagits lite, men inte hårt. Jag var helt död efter sparringen, och då var det dags att göra kombinationerna. Men jag klarade dem med.

På onsdagen var det annorlunda tackvare måndagen. Ännu en gång var det jag och en massa killar. Och den där mannen. Men det var sjysst. Jag pratade mer med killarna och slogs bättre i sparringen. När vi gjorde kombinationerna var jag med en kille som var jättebra, och bara se honom göra slagen innan mig hjälpte mig verkligen för att få in slagen på ett bättre sätt. Sen när vi stretchade tyckte någon att jag var flexibel, frågade om jag kunde gå ned i spagat, och då satte gymnastikgrejerna igång. Jag gick ned i brygga, men när jag skulle gå upp gjorde det helt plötsligt sjukt ont i ryggen. Alla blev jätteoroliga och frågade om jag var okej typ varannan minut. Jag var okej men behövde bara böja tillbaka ryggen.

Fredagen var läskig. Och konstig. Denna gång stod det en massa stora killar utanför och i gymmet. Men ingen av dem boxas eller verkade ha intentioner att boxas. Det känndes som att något var på gång. Jag frågade Steve varför det var så mycket folk och han svarade, men jag missförstod honom, trodde han sa att någon skulle komma och att denna någon behövde security. Och att det var därför det var så mycket folk. När jag då frågade vem som skulle komma förstod han inte vad jag menade. Efter några fler missförstånd förstod jag att dessa biffiga snubbar var säkerhetsvakter och att de fick sin lön på gymmet. Varför de fick det fattade jag inte, men ville inte fråga för jag skulle nog inte förstått iallafall. Denna dag var det bara jag och två andra killar som boxades och när vi sparrades bestämde Steve att vi skulle köra två mot en. Vi började två mot en av killarna och bytte sen till den andra killen, jag trodde inte att jag skulle behöve vara den som blev slagen på, men sista ronden gick de på mig. När vi stretchade kom den konstiga biten in, en av killarna jag sparrades med frågade om jag ville ta en öl efter träningen. Först var jag lite osäker, eftersom jag var svettig och hade träningskläderna på mig. Men tänkte att varför inte. Steve hörde självklart detta och skämtade med oss när vi gick därifrån tillsammans. En öl slutade i fem. Det var trevligt, men jag blev lite för full. Han var också lite för full och var lite för på. Vi pratade i typ sju timmar och jag tror att han kanske uppfattade det som att jag gillade honom. Men så är det inte. På lördagen pallrade jag mig ändå upp till träningen klockan 11, och till min förvåning ser jag honom där! Han tränar vanligtvis på tisdagar och fredagar. Det känndes lite patetiskt. För han bor utanför Sheffield och måste tydligen ta två olika bussar för att komma in till stan.

Ikväll ska jag dit iallafall. Hoppas att han inte är där. Hela situationen på gymmet blev liksom annorlunda efter fredagen. Hoppas att tjejerna är där idag.
Nu måste jag börja läsa för dagen.

Solen skiner

Det är underbart vårlikt i Sheffield idag. Kan inte förstå att det var typ en decimeter snö i helgen. Jag menar oftast i Sverige om man får snö, är det kallt och den stanar kvar. Men här går det upp och ner hela tiden.
Det som är lite tråkigt dock är att jag inte får in någon sol i mitt rum. Det är alldeles för höga hus runt omkring. jag kan få reflektioner från huset mittemot. men inget mer.

Jag hatar att han föreslog att vi skulle träffas för att prata. Det gör det hela så formellt. Inte alls naturligt. Eller något jag vill göra. Något jag vill vara med om. Kunde han inte bara föreslagit att vi skulle träffas?

Sjukdomar

Jag har fått en superkur mot några små utslag jag fått på ben, handled, rygg och hals. Jag ska äta penicilin i en vecka och ha på någon stark kräm i två. Jätteunderligt och det kostade mig £23! Å andra sidan betalar jag ju inget för besöken.

Jag undrar egentligen varför man (eller kanske bara jag) så gärna berättar om vissa sjukdomar, krämpor, olyckor etc. Kanske är det för att man önskar att vara annorlunda? Alltså inte frisk?!Kanske är det verkligen bara jag. Jag gör det nog för att jag är ganska fascinerad av det. Mina olyckor berättar jag nog om för att driva med mig själv och visa på min klumpighet.(och stygnen i handen var faktiskt det största/värsta jag skadat mig.) Det är ju lite småroliga situationer som olyckorna händer i. Mitt penicilin nu berättar jag nog mest om för att det är så underligt att jag får en sån dunderkur. Jag trodde de typ skulle ge någon kräm, eller kanske inte ens det, utan bara säga att det kommer att gå över snart, bara jag låter det vara. Men NHS vill väl tjäna pengar kanske. Någonstans måste de ju få in pengarna som de inte får in från patientbesöken.
Eller så berättar jag om det, för att det är det enda som händer mig!

Det snöar i sheffield!

Nu snöar det igen. Och den här gången ligger snön faktiskt kvar!De tär helt otroligt! Vet inte riktigt hur det ser ut på andra ställen, men utanför mitt fönster ligger det lite snö kvar på marken. Det är mysigt!

oj oj tillbaka till verkligheten

Det har varit en intensiv dag. Jag har varit uppe i varv hela dagen och typ skakat och mått illa av ingen anledning.
Vi hade vår sista föreläsning i en av kurserna som pågår hela året och fick reda på en del om gruppprojekten vi ska göra(resten av terminen ska vi bara ha seminarier). Precis innan den föreläsningen började kom Martin fram till mig och sa att vi behövde ha en "emergency coffe", mer han han inte säga eftersom föreläsningen började. Det visade sig efteråt att "the emergency" var att Ben hade frågat om vi ville flytta in med dem(ben och två andra), som jag förstod det då hade de hittat ett hus som de ville bo i. Det visade sig sen att det inte var så, utan de hade tittat på ett hus, men inte bestämt sig ännu. Hursomhelst var Martin lite skeptisk till det eftersom Ben har gett honom(och mig) ett kluvet intryck. Å ena sidan kan han vara en riktig pretto-idiot, och å andra sidan riktigt rolig och intressant. Av de andra två har vi bara träffat en. Han pluggar arkitektur och heter Alister(eller hur det nu stavas...).
Vi bestämde då att vi ville se på det eventuella huset(som i och för sig, som det visade sig, Verkligen var eventuellt) innan vi bestämde oss, och vi ville träffa de andra som skulle bo med oss. Jag skulle ha ett seminarium med Ben alldeles efter, så då skulle jag stämma träff. Då visade det sig ju att huset inte var bestämt, utan att det handlade om att vi alla skulle leta efter ett hus tillsammans. Så boendet nästa år löser sig nog. Men jag är fortfarande kluven till att bo med Ben.
På det seminariet satte vi igång med det första grupp projektet som har deadline om sex veckor. Det går ut på att vi ska välja ett koncept och göra en hemsida om det. Redan till nästa vecka måste vi ha något att visa upp för vår seminarieledare. Det var helt sjukt på det seminariet: för typ hälften hade jag inte sett förut, vilket var väldigt underligt eftersom vi haft det seminariet förra terminen också.
Efter seminariet gick jag och kollade mitt franska betyg, och jag tror att jag fick ett ganska bra betyg!Men jag ska droppa den kursen i alla fall.
Vi hade den första föreläsningen i en annan kurs idag, och den var jätteintressant coh föreläsaren var väldigt bra.
Efter föreläsningen gick jag, Martin, Ben och lite annat folk och tog en kaffe. Då var Ben riktigt trevlig och vi kom alla bra överrens och började "planera" hur vi ville bo och ha det.
När jag kom hem hann jag bara sätta mig ned innan min moster ringde och bjöd ut mig på middag. Så iväg bar det, men på vägen skulle jag hämta hennes messmör i kulen, och då såg jag att vi haft inspektion på dagen. Vi har inspektion av köket och ibland rummen varje månad. Eftersom jag var hemma i helgen, och de skulle komma denna vecka, bad jag att "slippa undan" städningen denna gång, för att göra mer nästa. Det sjuka är att vi har fått en återinspektion, men köket var snyggt! De tyckte att golvet skulle dammsugas, men jag tyckte inte att det var smutsigt överhuvudtaget! Så alldeles upprörd gick jag och åt middag med min moster. Men lugnade ned mig när jag träffade henne. Vi pratade så mycket att hon missade det tåg hon tänkt ta!
Nyss kom jag hem, och då hade Dolly städat köket igen. Och vi kom överrens om att ha "sopveckor" då en av oss tar ut soporna hela den veckan. Vi har nämligen haft lite problem med det, Anni tar aldrig ut soporna och lämnar hennes sopor från rummet i köket. Så nu när jag kom tillbaka stod det tre stora sopsäckar i köket som alltså inte blivit uttagna på hela helgen! Men nu har vi kommit överrens om detta, så det känns okej. Hoppas bara att det funkar.

Det har hänt sjukt mycket på en och samma dag. Jag fattar inte att jag var hemma igår, och att det var en vecka sedan jag skrev min sista tenta. Det gick snabbt att komma tillbaka till detta liv.

Äntligen

Nu är stygnen uttagna, såret är läkt och jag behöver inte ha det där äckliga bandaget mer!!
Det gick jättefort att ta ut stygnen, och gjorde bara lite ont.
Handen gör fortfarande lite ont och det känns konstigt när jag rör på den, men det är okej.
Jag kan äntligen tvätta båda mina händer, tvätta håret ordentligt(inte för att jag slarvat med bandaget, men det blir lättare och snabbare med två händer), smörja in min högerarm, diska ordentligt och en massa saker som jag inte kunnat göra med bandaget.
oh så skönt!!