Denna gång var det Article Magazine launch party.
Det var lite mer folk, och lite mer folk som jag inte kännde.
Dock kände jag mig likadan.
Jag satt mest och stirrade rätt ut i luften. Jag var i och för sig väldigt trött efter 12 timmar i biblioteket. Men många undrade hur det var, om jag var okej. Jag sa att jag var okej. Jag är bara stressad och trött. Och lider av post-home-stress.
Det är underligt hur det blir. När jag är introvert, som jag är nu, behöver jag ju bara få vara själv. Och är därför inte lika sprudlande som vanligt, för att jag behöver vara utanför ett tag. Men det fick liksom motsatt effekt, eftersom alla trodde att jag mådde jättedåligt, och därför var med mig hela tiden och gav mig en massa uppmärksamhet. Det var jättefint av dem, men blev bara fel. Det kändes som om jag sökte uppmärksamhet för att jag mådde dåligt, genom att dra mig undan. Men så var det ju inte. Jag behövde bara vara själv. Men gick dit för att vara lojal, det var ju mina vänner som organiserade det hela. Och för att träffa T.
Det kändes som om jag skulle känna så himla mycket grejer, men hade inga känslor alls. Jag var alldeles tom. Det känns samma sak nu. Kanske har jag för mycket känslor och därför inte kan känna alla. Eller att jag har viktigare saker att koncentrera mig på, som mina uppsatser, grupprojektet och presentationen.
Just nu känns det som om det kanske går att få ihop det. Jag har precis skrivit den svåraste delen av min andra uppsats. Eller vad jag tror är den svåraste. Den var jävligt komplex i alla fall. Men nu känns det som om jag fått en någolunda analys av Kripkes argument. Jag tror i och för sig att det är alldeles för deskriptivt. Men det skiter jag i just nu.
När jag diskuterar min Ethics uppsats med Tyler blir jag rädd. Jag får en känsla av att jag inte fattat något alls. Men kanske har jag det. Men måste bara formulera det bättre.
Jag börjar bli osäker på hans handlingar nu. Och på mina egna. Det känns som om han inte riktigt vill längre, men inte vet hur han ska avsluta det hela. Det gör mig osäker på mina egna känslor för honom.
Oh, om det inte är tydligt så är jag introvert pga. oherhörd arbetsbörda. Jag klarar inte av att vara ambitiös och social samtidigt.
Klockan är snart 23, och biblioteket börjar tömmas på folk. Men jag har ingen lust att gå hem.
Jag vet att det ännu en gång handlar en massa om känslor. Men något annat händer inte i mitt liv just nu. om ni inte vill ha en analys av hur vi använder definitiva beskrivningar och bestämda former.