Bryta drömmen

Efter att ha kommit tillbaka till Sheffield inser jag vilken drömvärld vi lever i här. Det är ett riktigt microkosmos. En mini värld där alla känner alla, eller någon som bor med dem som man känner eller är en som bor med en man känner. Man går till samma ställen. Ser sammma människor. Dricker samma öl. Tetley's Smooth.

Raynoor lounge. Rave Soc. 

Folk stod framför DJ båset och dansade på ett avgudande vis mot DJn. Jag undrade vad som var så bra. Det var inte många där. Det var ännu en sisådär kväll för Rave Soc. Stammisarna var där. De som gick dit för att vara lojala. Dansade till rytmer som liksom inte går att dansa till. Om man inte är galen. Jag kände inte för att vara galen i kväll. 

Sverige skapar distans. Distans var det jag kände i kväll. 

Jag har precis varit någon annan stans. Ett annat liv. Det blir distanserat. 

Det är jobbigt att vilja ha saker hela tiden. Vilja ha saker man skulle kunna få, men ändå inte kan. Tolka. Spela. Jag orkar inte spela spel. Jag vill vara rättfram. Men rättframhet skrämmer. 

Det var bra att vara hemma. Och bra att vara tillbaka. Men det är inte bra att bryta drömmen. Ingen av dem.

Lisa, bli inte orolig. Det är ingen fara, även om jag delar med mig av för mycket. Det är ju till er 

Susanna, sjävklart är det bra att analysera drömmarna. och få distans.