Firandet började redan i onsdags. Jag och Alix fyller år på samma dag, så vi bestämde att vi skulle ha middag och fest tillsammans. Allt var planerat och jag såg jättemycket fram emot det. Men de senaste veckorna har jag haft sjukt ont i huvudet, och på siståne har det gått ned i bihålorna och öronen. Jag har varit sjukt trött hela tiden och typ slumrat så fort jag slappnar av och knappt orkat hålla mig koncentrerad för att plugga. Till råga på allt så drog jag på mig någon typ av konstigt illamående i onsdags under dagen, jag kallsvettades och ville bara komma ur min kropp. Jag tog mig hem från biblioteket och lade mig för att vila. Det blev lite bättre och jag bestämde mig för att gå och delta i middagen, men ingen alkohol för mig. Middagen var mycket trevlig, men dramatisk. Det är underligt att vara alldeles nykter när alla andra verkligen blir stupfulla. Denna middags essens ligger i hög alkoholkoncentration och konsumption. Något över snittet även för sheffieldstudenter.
Alasdair hade lämnat in sin sista uppgift och hade på sedvanligt studentvis tagit en och tre öl efter detta, Oskar hade också gjort klart sin sista tenta, och är generellt ett fyllesvin(nej inte på riktigt, men jag mobbar honom för det), och detta var bara början på fylleeskapaderna. Det resulterade i att vi kom till middagen och de två var redan redlösa. Men vi åt lasagne, och småpratade i våra små gäng. Det är underligt, de flesta av dem bodde i Halifax tillsammans förra året, men är inte kompisar med varandra, bara vet typ vilka de andra är, men jag är kompis med båda gängen och står därför lite i mitten. Men ju mer alkohol det kom i de stackars små kropparna desto mer minglade de olika grupperna. Jag gick runt och mådde sisådär och sen pyton för att må sisådär igen. Drack vatten ur en temugg samtidigt som de andra hällde i sig lyxiga drinkar.
Det blev bråk mellan Alix och en av hennes housemates kompisar, det spilldes drinkar på golv stolar och mig. Alasdair lyckades kasta ut två glas vin på mig bara genom att röra på handen. Han ramlade av en soffkant och det fotades vilt. Jenny(vår andra födelsedags kompis och Alix housemate) hade en alldeles för kort kjol på sig och bara knästrumpor...så hon tenderade att visa rumpan rätt ofta. Vi delade ut presenter, jag gav Alix ett nördset med fluffig penna, glittrig häftaparat och lite andra töntiga saker. jag fick en pyjamas och ett par raggsockor. Ben och Alasdair började brottas i en soffa och nästan klättrade på väggarna. Jag gick runt bland de rullande fulla och försökte se till att inga glas stod på farliga ställen och försökte se till att inget spilldes. Det kom jättemycket folk. Abi var också där, men bara en kort stund och ursäktade sig med något svammel om att hennes bror var någonstans och "lalallalaa du vet...."
Det var mycket komiskt att se alla bli så fruktansvärt fulla.
Sedan var det dags för klubben. Ben och Alasdair drog med de andra till Juice, Tyler, jag,Oscar, Martin och Kath gick hem, de till Kath jag till mig. Jag hade svårt att sova, men försökte, och där tog min del av kvällen slut. Dock inte för de andra. Alasdair försökte bråka lite till med Oscar denna gång innan han hoppade in i taxin till Juice.
Som jag nämnt förut har Ben och Alix haft ihop det. Nu har Ben lyckats ragga upp vår gemensamma kompis Laura också. Laura och Alix var på Juice. Det blev förvirring, Alix sa åt Laura att "back off" när hon pratade med Ben. Alix kom hem till oss vid tretiden. Laura kommer nog och äter middag hos oss ikväll.
Marta, min lilla norska, fick ihop det med vår tysk Elias, som tyvärr påminner alldeles för mycket om Jan för att jag ska känna mig bekväm. De var på bio innan jul, men hon förnekade då all ens aning till romans. Men nu får hon nog ta och äta upp dessa ord!
Vår lilla tönt Ed Piney lyckades ännu en gång, av anledningar ingen av oss förstår, ragga upp en tjej. Det är mest spektakulärt för att han är så mjäkig.
Jag tror att det var allt skvaller för den klubbkvällen. Om det inte är så att jag missat något...
Nå, till Födelsedagen. Jag bestämde mig för att gå till doktorn med mina bihålor. Det innebar att jag var tvungen att ringa 8.45 för att se om de hade någon tid den dagen. Jag fick en tid en tid 9.20. Jag fick typ springa till doktorn. Hon sa att jag antagligen hade början till en bihåleinflamation och att jag skulle äta ibuprofen 3 ggr om dagen.Det har faktiskt hjälpt och jag mår mycket bättre.
Jag skulle ju som bekant till London för att se Lykke Li och träffa Jen. Jag hade struntat i att köpa biljett för att jag hade haft så mycket annat för mig. Men när jag kollade priserna på morgonen låg de på 70 pund! det kändes inte så kul med tanke på att de vanligtvis kostar 40. Till råga på allt hittade jag inte mitt railcard, som ger en 30%rabatt på tågresor, så jag skulle få betala närmare 100 pund. Vilket motsvarar typ 1300 kr. Inte så roligt. Men jag var ju tvungen att åka ned till london, men det kändes liksom inte lika kul längre när en hel veckas budget skulle bli spenderad på bara tågbiljetten .
Jag letade och letade i hela mitt rum efter mitt railcard, men hittade det inte. Det ironiska är att jag hade det i en väska och tänkte att jag borde flytta på det för att om det fick ligga kvar där skulle jag tappa det. Jag kommer inte ihåg om jag flyttade på det eller inte. Antingen gjorde jag det och lade det på ett alldeles för smart ställe, eller så gjorde jag inte det och tappade det faktiskt. Hur som helst kostade det bara 5 pund att få ett nytt, och det är verkligen värt det! Sen när jag kom till stationen visade det sig att internett priset var fel och biljetten faktiskt bara kostade 40 pund. Så hela resan blev mycket trevligare!
Väl i London kom Jen och mötte mig. Vi åkte hem till henne och hon hade svenska kanelbullar, marabou choklad och pepparmint te som vi firade med! Sen gjorde vi oss i ordning för att gå och se Lykke Li.
Vi bestämde oss för att gå ut och äta födelsedagsmiddag, var jättehungriga och tänkte helt fel när vi beställde en set menue. trodde att det var 16 pund för båda, men det var per person...vi blev mätta efter förrätten och tog med maten i doggy bag.
Spelningen var på Hoxton kitchen and bar. Först såg vi ett helt vanligt indieband, jag förstår varför folk inte är så förtjusta i indie här i england. det mesta är ganska likt det andra. Sen mot slutet av deras spelning kommer Lykke Li herself ut i publiken och går precis förbi mig och Jen. Det var helt sjukt. Tror inte att så många andra såg henne. Men hon stod där och diggade ett tag och gick sen upp och roddade efter att indiebandet var klara. Spelingen var fantastisk. Hon är sjukt bra live, dansar apsnyggt och sjunger helt fantastiskt. Dock känner jag mig alltid lite malplacé på spelningar, för man vill ju inte rocka totalt, men inte heller stå still. så då står man där och glor på en scen lite ovanför ögonhöjd och gungar på knäna. Jag visste inte vad jag skulle göra av mina armar.
Sen skulle vi ta nattbussen hem. Logiskt sett borde ju bussen tillbaka gå på motsatt sida av vägen som man klev av bussen på. Men inte i London, inte i Sheffield och vad jag vet inte i England överhuvudtaget. Det slutade med att vi knatade runt i en timme för att hitta busshållplatsen. Jag hade platåskor och alldeles för tunn jacka för England som bestämt sig för att bli kallt. Men sen drack vi varm choklad när vi väntade på bussen, och när vi väl kom hem somnade vi sött i Jens 90 säng.
Första dagen som 21åring spenderades med en ordentlig shoppingrunda i centrala london.
Jag köpte bland annat dessa solglasögon:
När jag sen skulle hem så var alla direkt tåg till sheffield inställda. så jag fick åka genom Doncaster, vilket ökade restiden en stund, men inte så farligt. Jag kom hem och huset var tomt och kallt. Ben kom hem vid 2, jag hade gått och lagt mig, men när han sa att det var alldeles vitt ute vaknade jag till! Det hade snöat i Sheffield!
Andra dagen som 21åring har jag haft intentioner att gå ut med mina nya snygga solglasögon och leka i snön. Men det har liksom inte skett. Jag har gjort massa andra saker.Typ städat och kollat på Gossip Girl. Och nu bloggat. Så ,nu när rapporten är avlagd ska jag hänge mig till Reference and Truth.
