WTF?

Alltså nått som är ännu tyngre är att vakna klockan två på natten och vara helt klarvaken.
För det enda som jag kan tänka på är att jag nu har en plats i min lägenhet som ger mig pirr i magen varje gång jag går förbi.

Det är så jävla tungt

Asså det här med att typ dejta. Det är så sjukt jobbigt. Skulle ha träffat snubben ikväll, men så ställde han in (även efter en inställd utflykt till New forest med några kompisar, känns som om idag är inställningarnas dag...) på grund av arbetsbörda, men så smsar han senare och ba: jo men jag kan komma ett tag om det är ok.
Och detta var liksom efter att jag deppat över att han inte ville träffa mig och accepterat detta. Dessa svängingar! Jag pallar inte med dem! Jag vill bara veta, vill han ses eller inte. Orkar inte med att bli fucked around. Jag vet att detta inte egentligen är så himla major, men jag vill vara försiktig. Vill inte få ont. Och dubbla budskap, fram och tillbaka, osäkerhet etc. är alla saker som jag känner kan leda till ont.
Jag försöker att flow with it, men det är så jäkla tungt. Det borde inte vara tungt eller hur?

Grannsämja

Mina grannar har ju varit ganska så anonyma hittils. Min närmsta granne har inte varit hemma särskillt mycket, och även då så har jag egentligen bara hört att någon är där, och helt ärligt har jag inte så stort intresse av att socialisera efter första mötet då jag försökte vara trevlig ny granne och knackade på, men hon presenterade sig inte ens!Den ovanför dunsar lite i golvet ibland, och de andra har jag inte så mycket koll på. Mer än att några har barn, och det vet jag bara för att det står en barnvagn i trappuppgången. Sen har ju en av grannarna en MC som står utanför huset, och faktiskt såg jag honom idag när jag i mina supersnygga löpartajts skulle ut och springa....
Hur som helst, poängen är att jag inte ser dem så ofta och inte har så bra koll. Men nu så har helt plötsligt min granne mittemot börjat hänga här igen. Kanske är det någon ny som flyttat in, kanske är det samma person som bara bestämt sig för att vara här med. Och det stör mig. Det stör mig ganska mycket, för det är väldigt lyhört mellan lägenheterna, så jag hör när de kommer in i vår gemensamma halv-hall, jag hör när de pratar, och nu har jag märkt att deras matos kommer in i min lägenhet! Jag antar att detta ju bara är helt vanliga saker med grannar, eller kanske inte HELT vanliga, men om jag haft grannar som varit här mer hade detta ju varit vanligt. Men nu för att de inte har varit här har jag ju vant mig vid att ha det lyxigt och tyst. Så himla jobbigt att behöva vänja om sig. Speciellt när jag inte har någon koll alls på vem det är, om det är den tjejen jag hälsade på så har jag ingen större lust att vänja mig, men även om det är någon annan så har jag helt ärligt inte så stor lust, för de verkar inte så trevliga heller! (plus att de använde min dörrmatta för att ställa upp dörren här om dagen!)
Jag måste verkligen vara en så himla bra granne. Väldigt älskvärd och älskande.

jag vill bara ta pengarna och sticka

Ja alltså jag skulle helst av allt slippa göra denna översättning men ändå få pengarna för den. Jag är trött och lite bakis och har helt enkelt inte så mycket energi. Fick reda på idag att snubben som skrivit original artikeln är gaska känd. Det är ju inte som om det sätter mindre press på mig. Men jag pallar inte.

Show me love

Alltså jag kan nog inte beskriva hur mycket jag älskar Robyn. Hon är liksom alltid spot on. Alltid.

små små tecken

Jag åt vårens första lunch ute idag. Och jag upptäckte att jag hade en sång i min ipod som jag aldrig märkt att jag hade förut. En sång som jag lyssnade på (mig vetandes) för första gången igår efter en rekommendation från en kompis. Hur funkar det, egentligen?
Jag måste ju ha hört den innan, men det var inte förens nu när jag lyssnat på den på youtube som jag aktivt kommer ihåg den. Men lite lite freaky är det minsann.

dagens insikt 16: 4486

Jag upptäckte idag att med facebooks nya meddelandefunktion kan man se hur många meddelanden man skickat till en person. Jag tror att mitt rekord är 4486, och detta inom en kort tidsperiod!
Idag behövde jag kaffe redan klockan 9. Drack det på tåget, och hade en subbe mitt emot mig som stirrade på mig hela tiden. När han klev på verkade han också vara på väg att sätta sig bredvid mig, trots att det fanns massor med plats och jag hade min stora (eh ganska stora) väska på sätet. Alltså, det är ju inte som om jag inte skulle flytta väskan om det var mycket folk på tåget, men nu var det verkligen inte det, då tycker jag att det är han som beter sig ohyfsat som typ kräver att jag ska sitta obekvämt. Det fanns liksom MASSA platser på tåget.
Åh, pendlings-vardagen. Jag har saknat den!

Dagens insikt 15: jag hjärtar Kaffe

Av någon anledning så gör Sverige att jag behöver Kaffe. I england kan jag inte dricka kaffe, eller känner egentligen inte för att dricka kaffe förens på eftermiddagen, kanske. Här i Sverige så behöver jag kaffe redan klockan halv 10.Tyvärr är inte kaffet på SU särskilt gott. Eller det man köper är ju gott, men det som jag får gratis på instutionen är verkligen inte gott. Trots att det är gratis. Men jag dricker ändå. Kaffe Kaffe Kaffe.

Dagens undran 15: pokedy poke poke

Det här med pokes på facebook; alltså jag har aldrig fattat grejen riktigt. Jag minns när jag var i England en sommar och inte riktigt hade koll på vokabuläret, då påstod jag att en snubbe slog mig (hit) när han egentligen petade (poke). Alltså han buffade lite, inte elakt eller våldsamt, utan 'kärleksfullt'. Shit det här låter ju galet, som om jag blivit misshandlad och förnekar det! typ som: 'Nej nej, den här brutna armen var bara för att han kramade mig så hårt för att visa att han älskar mig' hehe... men icke.
Men alltså vi firtade lite. Hur som helst, så var det första gången jag hörde ordet poke. Han sa att han inte slog mig, utan petade. Jag ba; same same. För jag tyckte ju att jag sagt buffa. Eller puffa kanske är en bättre beskrivning.
Men tillbaka till facebook. Jag har blivit poked. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag fattar grejen, men pokar tillbaka. Och så verkar det hålla på, fram och tillbaka.
Men liksom det är ju inte som om någon skulle göra det i verkligheten. Jag tror inte att den här personen som har pokat mig skulle göra det om han satt bredvid mig. Jag tror att om han ville interagera med mig så skulle han typ säga hej. Inte poka. I verkligheten skulle jag ta det som lite ret, ett pet i sidan liksom. Pet pet. Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta det på facebook. Så jag petar tillbaka.

FYI: Speedy gonzales.

utan att veta nått alls så springs det skitfort. Kanske är det dags att bromsa?

För ett år sedan typ skulle detta beskriva mina känslor ganska väl.

dagens insikt 14: Jag måste uppdatera min allmänkunskap

Åt precis lunch med doktoranderna här på SU,och insåg att jag verkligen måste hänga med mer i nyheterna...
Det är inte som om jag inte märkt det i England, men där har jag ursäktat mig med att jag ju hänger med i Svenska nyheter, vilket jag nu upptäckte är en lögn. Jag har ingen koll alls; jag vet varken vilka eller vad de pratar om och det stör mig. Det är ju rätt skämmigt, och jag känner mig ganska korkad. Jag kanske inte längre kan trösta mig med att jag ju är specialist i mitt område, man kanske bör ha lite koll på andra områden också. Det är ju de som har det som imponerar på mig.

"ZZZ has messaged you"

och emilou goes crazy. Men WTF? det är ju efter midnatt en måndagskväll.

dagens undran 14: varför låter min tvättmaskin så underligt/ varför är jag så paranoid?

Min vuxenpoäng-tvättmaskin som jag införskaffade när jag flyttade in i lägenheten gör mig orolig för tillfället. Av någon anledning har jag fått för mig att den låter konstigt, och sitter därför som på nålar varje gång jag tvättar. Igår tyckte jag att den centrifugerade för länge, och den 1.5 minuten som den antagligen faktiskt centrifugerade kändes som en evighet. Jag såg framför mig mardrömscenariot att den skulle centrifugera hela kvällen och natten och fortsätta resten av veckan eller till och med livet. Denna tvätt så tyckte jag att den gav ifrån sig ett konstigt klickande ljud när den stod stilla. Trodde att den typ inte kunde sätta igång att snurra. Men den har nu börjat snurra, så den rädslan är över. Egentligen skulle jag bara inte vara hemma när jag tvättar, men OM något då händer när jag inte är hemma så är det ju nästan värre. Jag föreställer mig att jag kommer hem till en översvämmad lägenhet. Jag bävar för den dag då jag blir vuxen på riktigt och har ett helt hus, lån och bil att oroa mig för. Jag tror inte jag skulle klara av det.