Emilou upptäcker en muskel

Jag har alltid haft ganska starka armar tack vare gymnastiken och mitt hästintresse och allt mockande som det innebar. Och när jag började boxas så späddes musklerna på. Men de har alltid varit gömda under något lager fett så de har liksom inte synts så mycket om jag inte spänner dem.
Men nu i veckan så vid något tillfälle då jag kliade mig på armen blev jag alldeles chockad över min biceps muskel! Den liksom stack ut, som en bubbla! Det var en helt absurd upplevelse där jag liksom vetat atr jag har muskler, men inte riktigt sett dem på det här sättet förr. Nu har jag börjat vänja mig, och trivs rätt bra med mina biceps!

Emilou är ute och reser

Jag drar till sheffield!

Emilous ben gillar inte spinning

Ja idag så går jag alltså som en gammal tant. Eller går och går föresten, jag stapplar fram. Men, MEN, jag känner mig stark som fan för jag känner ju musklerna användas när jag går. Jag hatar folk som orerar om hur jävla bra de mår av att träna (har rantat om det förut ju), hur de får endorfin kickar och äääälskar känslan av av att ha svettats på gymmet, och hur de bara måste måste träna.
Jag tänker väl inte gå så långt, men jag kan nog säga att jag nu idag nog har den känslan i kroppen som de pratar om. Och den är ju inte helt fel.

Emilou trodde aldrig jag skulle säga detta

Men jag tror jag gillar spinning.

Emilou har vänt på dygnet

Ja för nu är klockan 01.33, och jag är knappt trött. Fan.

Emilou är lite konstig, eller inte.

Ibland när jag hör saker som andra människor gör så inser jag att det finns hopp för mig med. Jag går ofta runt och tror att jag är lite konstig, och att det är därför som jag inte synkar med folk. Och med vissa så är det väl så, i vissa sammanhang är jag nog konstig (jag menar jag blir charmad av att prata politik på fest). Men  så hör jag om saker som andra gör, och jag inser att jag i alla fall inte är värst. Och det är ju skönt. Det är alltid det som spelar roll. Att inte vara värst.

Emilou har en känsla av att det håller på att vända

Innan jul så hade jag sånt jävla flyt. Jag fick erbjudanden om jobb hit och dit, credd här och där. Livet var typ en dans på rosor. Jag var glad och nöjd, tränade och gick tydligen ned i vikt. Visst att jag jobbade arslet (pun almost intended) av mig, men jag trivdes med det. Jag trivdes med att producera massamassa jobba massamassa, men samtidigt ha kontroll över situationen. Jag kunde ta torsdagar ledigt och gå på stan, för sen jobbade jag hela helgen. Jag kunde komma sent och gå hem tidigt för en annan dag jobbade jag 12 timmar.
Men så kom första krashen; konflikten som jag var i centrum av utan att egentligen vara inblandad. Och i helgen var jag ju sjuk, något jag inte varit på länge.
Och det känns som om mer är på väg. Jag vet inte riktigt vad, men jag har en olustig känsla i kroppen något kommer att fukka snart. Kanske kommer jag att få helt slut på pengar. Kanske kommer mina handledare hata det jag skrev i helgen (det skulle i och för sig inte vara så himla konstigt). Kanske kommer något ske med lägenheten, eller att första veckan på praktiken blir hemsk. Kanske kommer tåget från Sheffield bli inställt eller försenat eller krocka så att jag inte kan börja jobba på tisdag! Ja jag vet inte riktigt, men jag vet att turen har vänt, och jag kan se fram emot lite skittider framöver. OH THE JOY!!

Emilou skäms som doktorand

Det finns vissa saker som liksom aldrigaldrig fastnar i min hjärna. En av dem är vad dependent/independent variable eller explanatory variable är. Det liksom vill inte komma in i min hjärna. Tekniskt sett borde jag ju fatta det här, men rent praktiskt så undviker jag att behöva hantera dessa termer för att jag ju inte vet vilket som är vilket eller vad som är vad.
Jag lärde mig dessa termer första gången på gymnasiet, och har ofta under hela min utbildningstid kommit i närkontakt med dessa koncept. Men jag vet fortfarande inte vad som är vad.
Nu till exempel skriver jag om politiskt deltagande, och mekanismerna som leder till politiskt deltagande. Jag vill säga att medlemskap är ett alldeles för brett koncept för att analysera som ett och samma sak. Och det skulle ju se fett ut om jag kunde slänga mig med en vetenskaplig term för att ge meningen lite mer tyngd, men eftersom jag inte är helt säker på vilken term jag ska använda så får det se ut som det gör.

Emilou (o/)gillar: Lilla Sällskapet - Om vingarna bär

nu när jag sitter och skriver här hemma så lyssnar jag på P3 på radion, och ännu en gång får en låt mig att bli alldeles nostalgisk. Denna låt är så himla mycket Sverige för mig. På gott och ont. Klart som fan det är jävla hipstersnubbar som har fjällräven väskor och asymetrisk frisyr som gör existentiell musik med outsider texter. Men den tar tag i mig varje gång jag hör den på radion. Suger till i magen, och jag blir alldeles nostalgisk. Hipstersnubbar är ju Sverige. Och därför älskar jag det.

Emilou slösar på energi.

Jag var uppe lite för länge igår, och somnade inte förens sentsent. Så imorse när jag vaknade var jag så trött så trött, och tyckte jättesynd om mig själv för jag hade ju så ont i halsen, ont i huvudet och ont i kroppen. Jag bestämde mig för att läsa i sängen. Det gick ju sådär. Efter cirka en timme så blev jag så trött så trött och somnade om. Sov till halv två. Men nu kan jag sitta uppe och läsa, har till och med ätit lite. Men vad gör jag då? inte jobbar jag i allafall, nej jag läser bloggar, och uppenbarligen bloggar nu också. Sånt himla slöseri på energi. Speciellt eftersom jag ska leverera något till mina handledare imorgon. FUCK.

Emilou äter sorglig middag

Vänligen notera pillerkartan, dagens rätt kompletteras med ibuprofen.

Mmm ingefära, citron och honung, och en hög med papper och böcker. Detta ska jag ta mig igenom ikväll. (jag laddar med lite choklad också, bara för att vara på den säkra sidan)

Emilou är kärlekskrank

Just vid sådana här tillfällen när jag känner mig skruttig skulle jag vilja ha någon här som tar hand om mig. Typ gör te och lagar mat. Och ger mig lite kärlek så att det är lite mindre jobbigt att ha ont i halsen och huvudet och jobba. Det behöver inte ens vara en kille, det kan vara mamma eller pappa eller en kompis. Jag vill bara bli omhändertagen. Och älskad.
Men så vet jag ju att jag antagligen skulle bli knäpp av att bli curlad på det sättet. så jag får väl göra mitt eget te...

Emilou vill inte

Ja nu sitter jag här igen med en uppsats som ska skrivas till på söndag. Har massa spridda tankar och ideer, men inget konkret. Det enda konkreta jag känner just nu är att jag har ont i huvudet och halsen. Och så den där ångesten över att skriva. Ja, den är ju bekant. Så helst av allt skulle jag vilja slippa. Och så kommer jag på att jag har en till grej att skriva till på söndag. Och vill ännu mindre. Jag håller på att bli sjuk, och då borde man väl slippa jobba? Men så har jag ju dilemmat att antingen vila och kanske bli frisk, eller jobba och få det gjort innan jag blir sjuk på riktigt.
Hjärna eller känsla. det eviga dilemmat.