Emilou är lite konstig, eller inte.

Ibland när jag hör saker som andra människor gör så inser jag att det finns hopp för mig med. Jag går ofta runt och tror att jag är lite konstig, och att det är därför som jag inte synkar med folk. Och med vissa så är det väl så, i vissa sammanhang är jag nog konstig (jag menar jag blir charmad av att prata politik på fest). Men  så hör jag om saker som andra gör, och jag inser att jag i alla fall inte är värst. Och det är ju skönt. Det är alltid det som spelar roll. Att inte vara värst.