Ibland slår det mig

Jag flyttade hit alldeles frivilligt. Jag ville flytta till England. Jag var till och med en anglofil innan jag flyttade hit. Älskade allt som hade med England i all mänhetoch Sheffield att göra. Väl här är jag mycket nöjd med det mesta. Det är inte så jätte annorlunda. Det bästa är nog att jag har en helt annan självständighet här mot vad jag skulle ha i Sverige. Inte som säkert många nu tror för att jag är i ett annat land än mina föräldrar, faktiskt inte alls det. Förutom att jag eventuellt skulle behve besöka dem vissa helger, men nu är det snarare så med min moster. Det är faktumet att jag kommit till en helt ny stad med helt nya människor som känns mest självständigt. Jag har ingen historia att behöva hålla fast vid. Ta nu inte detta som att jag ser mina vänner som något jag måste hålla fast vid, för vänner är en positiv del av ens förflutna. Och ni anar inte hur mycket jag berättar om er! Det jag menar är nog staden och det sociala. Jag har sett det som en utmaning att komma hit, och det är fortfarande en enorm prövning för mig, coh det är nog det att jag faktiskt ändå är här och trivs med det mesta som gör att jag känner en säkerhet i att vara själv.

Vissa saker känns så klart lite konstiga och att jag inte riktigt hänger med, men jag tror att det snarare är språket än kulturen. Dock slår det mig ibland att jag faktiskt ska bo här i tre år. Att jag faktiskt har flyttat hit. Vissa saker kommer nog ta väldigt lång tid för mig att anpassa mig till. Toaletterna är ett sånt exempel. Varför måste de vara inbyggda i väggen?

Jag hängde med Matt idag, vi åt lunch och gick sen till politikföreläsningen och så handlade vi lite böcker. Han är ganska trevlig, men tror att bara för att jag inte alltid riktigt hör vad han säger betyder att jag inte förstår. Men det är inte så konstigt att jag inte hör om man går på en gata och en stor dubbeldäckare åker förbi.

Mitt rum är alldeles fantastiskt nu, som jag redan skrivit en gång idag, men jag måste berätta om höjdpunkterna. Jag har en lång ljusslinga med stjärnor som går över en del av väggen och hela fönstret. Sen har jag en jättefin röd lampa som står i mitt nu överfulla fönser, där har jag också jättefina pappershållare i brunt med ett vitt mönster på. Nästa favorit är min fotvärmarkudde i svart och vitrutig fleece. Den är helt fantastisk för man kan stoppa in fötterna i den som ett par tofflor! Och så har jag en matchande filt.

Imorgon ska jag bjuda mamma,pappa, Nikki och Jan på middag, men när jag frågade Jan om han ville komma blev det lite fel...Jag frågade nämligen först om han ville komma på middag imorgon, och han tackade ja. Sen sa jag att jag bjudit in mina föräldrar också. Uttrycket i hans ansikte då går inte att beskriva för han såg både chockad och förvirrad ut. Han frågade då om jag skulle bjuda in Nikki också, och självklart skulle jag det! BAra det att jag inte sagt det från början. Grejen är den att när jag berättade att mina föräldrar skulle komma ville de båda träffa dem, så jag tyckte det var en bra idé att bjuda på middag. Nu börjar jag i och för sig ångra mig lite om detta, men det är lite sent att ställa in middagen nu.

Ikväll var vi på Firestation igen och beställde pinchers. Det är coctails i en och en halvliters kannor. Ikväll kostade de bara £6(£1 =ca14SEK, matten får ni göra själva), så de var riktigt billiga. Dock var vi tre stycken som delade på tre pinchers och ingen av oss kände av någon alkohol. Så de var RIKTIGT snåla med alkoholen. En vanlig coctail innehöll definitivt mer alkohol! Dock gör det inte mig så mycket eftersom jag måste upp ganska tidigt imorgon och förbereda mig för seminarierna nästa vecka. Jag ska vara vid biblioteket vid tio. Så om jag går och lägger mig nu, och hinner somna innan alla som är på puben kommer hem och har efterfest på gården, borde jag få 8 timmars sömn.