ibland hatar jag att vara tjej

idag hatade jag att vara tjej.
Steve gav mig ansvar för att hålla i styrketräningen idag. och det är en kille där som hela tiden måste kaxa mot mig. det känns som om han gör så bara för att jag är tjej. jag pallar inte med att vara kaxig tillbaka. grejen är den att han är en lad, så det finns inget man kan göra tillbaka. de är så sjukt ironiska, och inser inte allvaret i det de säger. Jag kanske tar för illa upp. eller det är iallafall vad de skulle säga. att 'de bara skämtade', eller är 'ironiska'. men de inser inte vad de faktiskt säger. Nämnde det sen när jag var på väg att gå att det inte gick att göra styrka med dem eftersom de inte lyssnade på mig. då sa killen som jag sparrades med förut som inte tyckte om tjejboxningsgrejen, att det klart att de inte lyssnade på mig, för jag var ju tjej. jag påminde honom då om att jag har en höger som antagligen skulle göra en del skada på dem om jag ville(vilket den ju gjorde i fredags, när jag råkade slå Ben)

det där när de sveper undan med att det var ironi hände med en kille som jag träffade i förra veckan. jag har aldrig träffat en så arrogant människa i hela mitt liv. han var emot allt man kunde vara emot, utan någon annan anledning än att vara emot det. han sa något om invandrare, som jag reagerade på genom att säga: jaha tack!han sa då: välkommen till ironins land.
problemet är att om han är ironisk över mig, är han inte ironisk, om inte jag är med på det. jag kan lätt låta andra driva med mig och jag kan driva med mig själv också, men detta var inte något som gick att skämta om. jag tror att han inte tänkte på att jag var där och var från sverige. och sen var tvungen att svepa undan det med att säga att han var ironisk.

jag undrar om det är så att jag boxas för att visa att jag kan. 'trots' att jag är tjej. kanske är det också därför jag slåss. orden räcker inte till. när jag inte blir respekterad för vad jag säger eller gör, måste jag bevisa mig på något annat sätt. då måste jag visa att jag är stark, kan slåss och vågar slåss. problemet är bara att det är farligt att slåss. jag råkade slå Ben i fredags, så att han fick fläskläpp. det var inte helt oprovocerat, vi skojbråkade på marken som var fylld av krossat glas(från när vi tidigare haft tävling om att kunna kasta flaskor över ett hustak) jag började blöda på handen, han och en annan kille bar in mig i köket, lade ned mig på golvet, jag tog tag i Bens knäveck, och fällde honom. satte mig sen upp och gav honom en rak höger. han sprang iväg. vi letade länge efter honom, sen kom han tillbaka med en fläskläpp, och var som tur är inte sur, ville bara inte att det skulle hända igen. och det ska det inte göra. men jag kan inte hjälpa att ibland känna att när jag inte blir förstådd eller respekterad för det jag säger, vilja slå till den personen. det gäller bara för mig att kunna kontrollera mig.

vårt grupprojekt kommer att bli skit igen. det är samma grupp och ingen bryr sig överhuvudtaget om något alls. jag kan inte samla gruppen. jag kan inte få dan, ollie, paul och cam motiverade till att få mer än 40%, jag kan inte få james att dela med sig av sin kunskap. jag kan inte få ximin att göra jag vet inte vad. jag kan inte heller få varken ben eller abi att tycka om kursen och därför engagera sig i den. de är i och för sig de som jobbar mest.

nu ska jag läsa lite om legitimitet.