Jag ser rött!

Just nu är jag väldigt lättretlig. Och det som retar mig är något så klyschigt som orättvisor. Eller orättvis behandling. Självklart är det feminismen som spökar, men gårdagens inlägg om hur jag blivit behandlad av Martin handlade i mångt och mycket om att jag tycker att jag blev orättvist behandlad(inte för att jag är kvinna eller så, men orättvisa).

Dagens orättvisa utspelar sig i biblioteket. Vi har två tysta läsesalar. En stor på den orangea våningen, och en lite mindre på gröna våningen. I orangea läsesalen får man inte använda datorer, utan där får man bara läsa. Man blir utkastad därifrån om man har sin dator där. I gröna läsesalen får man ha datorer, men den är mycket mindre. 

Orättvisan är denna: Man blir inte utkastad från gröna salen om man inte använder dator där. Och det är rätt många som sitter där utan datorer. Jag tycker att det är så himla fel. för om det är fullt i gröna salen, och man behöver använda sin dator, så blir man tvungen att sitta där det inte är tyst. Det stör mig verkligen, för liksom varför kan inte de som sitter här uppe lika gärna sitta där nere där det finns mer plats? 

själkvklart behöver inte saker definieras i kontrast till varandra. men lite logik och rättvisa måste det väl finnas plats för!