Middag hos proffessorn

Igår var jag på middag hos min proffessor i International Realtions Theory. Han som är 'buddy' med David Held och en grym föreläsare som fikar med oss efter föreläsningarna. 

Det var mycket trevligt. Bara lite underligt.

Det är fruktansvärt kallt i vårt hus just nu. min säng  var varm och skön i morse, medans huset var som en iglo. För första gången i mitt liv var jag lite glad över att vi har heltäckningsmattor i detta land. mina fingrar är alldeles kalla just nu. fy och usch för kyla.

jag ämnar alltid att skriva längre inlägg, men så fort jag sätter mig här så får jag prestations ångest och bestämmer mig för att jag inte har tid med det. 

så därför ska jag nu läsa för min filosofiuppsats.

senare:

nu har jag kommit lite underfund med Kant. det känns bra.

En tanke som slog mig nyss är att jag är väldigt argumentativ. Nästan lite för mycket ibland kanske. scenarion:

• filosofiseminariet tidigare i veckan: Vi pratade om lycka, eller vad som gör vårt liv värt att leva (väldigt glada ämnen, alltid) och jag började ställa massa frågor, med blicken fäst på stackars Bennett(föreläsare och seminarieledare). För varje fråga sjönk han längre och längre ned i stolen och såg mer och mer utsatt ut. tillslut slog han ut armarna och sa: oh well I don't know. varav jag svarar: yeah, I know and that is the point. we don't know! och sen var seminariet slut. 
• på en fest i lördags: jag argumenterade med Alex som läser journalistik att jag tycker att det är fel att tidningar får gå ut med namn och bild på den som är misstänkt för ett brott. Vi argumenterade väldigt länge, och det blev extra intressant eftersom vi båda druckit en hel del. Ingen kunde inflika i vårt samtal eftersom vi var så inne i det. Jag stod fast vid min åsikt och hittade många fyndiga och starka argument för varför han hade fel.
• Efter IR föreläsningen: Jag presenterade min kritik av Kant för min IR föreläsare(GB framöver), vi stod länge(kanske 10 min) utanför union och diskuterade rationalitiet. Jag tycker fortfarande att det finns en motsägelse i Kants argument.
• På middagen hos GB igår: vi diskuterade abort, och rationalitet igen. 

Det jag vill poängtera med dessa situationer är att de inte är ovanliga för mig. Men samtidigt så tror jag att de kan skrämma bort folk, och att folk ser mig som värsta aggrot, som man måste vara försiktig med vad man säger till. Och det vill jag ju inte. Jag undrar om det bara är att jag inte tycker om motsägelser och därför blir väldigt engagerad i diskussionen, eller om det är min ton när jag argumenterar. 

Men samtidigt så är det väl intressant med människor som tycker mycket? Jag vet att jag klagat på folk som har massa åsikter om saker, som jag bara önskar att man skulle kunna få vara neutral till. Så jag säger antagligen emot mig själv. Jag tror dock att lösningen finns i att det beror på vad man har åsikter om. Det är skillnad att ha åsikter om abort och vad för musik de spelar på radion.

senare: 

Snart är det jul. Jag har inte den minsta julstämning ännu. Vi har ingen julgran, inget julpynt och har inte gjort något julpyssel alls. Jag har inte skickat några julkort, trots att det nog bara är ett som egentligen behöver skickas. 

På fredag ska vi ha julmiddag. En riktig julmiddag. Med massa mat. Det ska bli trevligt. I och för sig får vi väl se hur det går med det, eftersom efter att jag lämnat in mina två uppsatser på onsdag så ska jag, Ben, Tyler och Oscar gå till Bar One, och inte lämna Bar One förens "one of us is crawling on the floor, or is dead". Och samma sak händer på torsdag när Alasdair är klar med sin presentation. Och på kvällen ska vi gå till Fuzz. Så vi kommer nog vara ganska så ordentligt bakis. Men om man verkligen vill så går det! Och detta vill jag ju verkligen. Det ska bli så skönt att vara ledig. Två veckor ska jag unna mig. Jag hoppas att mamma inte har alldeles för mycket planerat. Jag vill inte att det ska bli som i Thailand, då vi hade fullt upp hela tiden. Jag vill få ta det lugnt!

ännu lite senare: 

Ibland är det tur att folk inte ser mig i mitt rum när jag pluggar. Jag gör de mest absurda saker, som ibland även är ganska äckliga (Klassikern, peta i näsan. haha). Det slår mig när jag gör dessa saker att jag skulle skämmas ordentligt om folk såg mig, eller ens visste om vad jag höll på med. Lite Big Broher paranoia där minsann! 

Det är så fantastiskt att bo med killarna. Jag ångar nästan att jag inte ska bo med dem nästa år. Jag har inte behövt laga mat på hela veckan, utan Ben och Alasdair har lagat maten, och ikväll lagar Martin mat. Och det har varit spännande mat hela tiden, igår åt vi Gulash med bread dumplings. Och här om dagen åt vi färsbiffar. Det är så himla lyxigt att vi delar på arbetet så. Just nu funkar det ju eftersom jag inte lagat mat, är det ok att städa köket efteråt. Men när jag lagar mat och de inte städar blir det jobbigt. Jag måste tyvärr påminna mig om de sakerna för att inte ångra mitt beslut. Men jag kommer att sakna deras kreativitet.