Why can't I just do the work?

Nu när feminismuppsatsen är inne, och jag har typ två veckor(men dagarna minskar snabbt) tills de nästa två ska vara inne, så har panikstressen släppt. Jag äter igen, och är hungrig. Men det betyder också att jag inte känner pressen,och läser mycket mycket långsamt. Delvis för att jag faktiskt är en långsam läsare, men också för att jag gör så himla mycket andra förhalnings saker. Typ petar naglarna, hänger på facebook, msn, skype, bloggar, och mycket mycket mer. Jag stannade ju hemma från både föreläsningar och seminiarium i måndags och tisdags, vilket betyder att en hel vecka av filosofi har gått mig förbi. Jag borde verkligen läsa ikapp, och jag borde verkligen läsa för mina uppsatser, och jag borde planera nästa politikprojekt, och sen är det säkert en massa andra saker som jag borde göra också. Men det händer liksom inte. 

ett annat ämne:

Det kan Verkligen Regna i Sheffield. Idag när jag suttit i biblioteket och bestämt mig för att cykla hem för att mina bihålor gjorde ont och jag var hungrig spöregnade det ute. Någon hade också snott min plastpåse till min sadel på cykeln, väldigt snällt av dem, jag hoppas att den kom till god användning.  Jag har nog aldrig varit ute i sådant regn förut, jo en gång när vi seglade.men då hade jag regnställ. Nu hade jag i och för sig mina gummistövlar, men de blev dyngsura, eftersom det regnade in i dem uppifrån liksom. Hela jag var blöt. Det var helt sjukt. Det rann vatten i mitt ansikte, och jag var tvungen att föna håret när jag kom hem för det var som om jag tagit en dusch. Det rann små floder med vatten på gatorna och jag hade tur nog att inte cykla genom en liten sjö eller flod samtidigt som en bil körde igenom den. I och för sig hade det nog inte gjort så mycket skillnad eftersom jag var dyngsur i alla fall. 

Ännu ett annat ämne: 

Ben verkar vara på dåligt/konstigt humör. Han är bitchig igen. Det är skitjobbigt. Jag tror att det är för att jag klagade på att han inte köpt allt på shoppinglistan. Men till Martin och inte till honom. Men sen idag när han lagat mat så klagade han själv på att det inte fanns så mycket mat hemma. Han är helt knäpp. 

Ännu ett annat ämne: 

Sociologen smsade mig nyss och frågade om jag ville ta en fika imorrn. Jag blir lite fundersam. Min första tanke var att han skickat fel. Det kan han mycket väl ha gjort. Jag förstår inte varför han vill ta en fika. Jag trodde att vi hade lämnat det som det var. Att vi hade missförstått varandra och det blev pinsamt och jobbigt. Vi umgicks ju mest för att vi hånglade lite då och då. Jag gillade hans umgänge, men det var ju inte direkt som om vi blev Bra kompisar. Utan det var mest för att se om vi ville ha nått, och för att vi borde göra det. Det kändes verkligen så. Som att det var något vi borde göra, för att vi har så många kompisar gemensamt, så vi kunde inte bara hångla lite då och då. Jättedålig grund för vilken relation som helst. Något man borde göra. Jag trodde att det liksom var över. Att det liksom inte fanns någon mer grund. Vi gillade inte varandra på det sättet, utan gillade att hångla. Det var liksom nog. Och vi behövde inte fika. Så vad försöker han göra nu? vara kompisar? visst, det kan funka. men varför nu helt plötsligt? Ja, ja. Jag får väl fika med honom imorrn. För att dissa fikan vore ett ställningstagande. 

Jag vet att jag de senaste dagarna klagat över relationer osv. och det är nog detta jag menar.Jag krånglar till det. Vill veta hans intentioner, vad han menar, innan jag kan agera eller mena något. Eller ens lita på honom. Och varför går mina tankar till  att han kanske ändrat sig? och varför dissar jag det? kanske för att jag inte vill gå igenom samma sak igen. gå in i något, eller bli indragen i något, för att det sedan faller platt. Jag behöver något riktigt, annars får det va. stökiga relationer har jag fått nog av. Jag måste koncentrera mig på skolan. Jag kan inte ha saker som distraherar mig. inte nu.

nu vill jag bli frisk, bli klar med uppsatserna och sen ha jullov