Det har varit väldigt mycket negativt här på bloggen de fåtal gånger som jag(jämfört med under tentapluggperioden) bloggat. Så nu kommer ett mastodont inlägg. Och jag ska försöka vara positiv.

Sverige gav inte en så stor kontrast som när jag var hemma i höstas. Det var helt okej att komma tillbaka. Men sen började ju saker hända. Jag har ingen koll på dagar eller veckor. Men jag tror att jag varit tillbaka i skolan i två veckor nu. Detta är slutet på andra veckan. 

Det är alltid intressant att börja nya kurser, men denna termin är det bara två nya, och en gammal. Den gamla kastade oss in i arbete direkt, vi ska analysera hur intresse organisationer använder statistik för att framföra sitt argument. Jag undersöker hur Abortion Rights och British Medical Association argumenterar för rätten att välja, och vad för data de använder och huruvida de lyckas med sitt argument. När jag först kollade AB hemsidan så verkade de inte använda så mycket i själva argumentet, och de refererade inte. Men så kollade jag på deras pressmeddelanden, och så blev allt mycket mer intressant. För där visade det sig att de hade gjort egna undersökningar, men som inte var särskilt tillförlitliga. Dock analyserade de Department of health statistiken bra, genom att sätta procenten i relation till hur många som var gravida och till antalet invånare i Storbrittanien. BMA använder samma statistik, men rapporterar bara, definierar i och för sig lite termer och förklarar förhållanden, men ingen kritisk analys. 

Jag hatar egentligen kursen. Den tar upp och fokuserar på den aspekt av politik, eller kanske politisk analys, som jag hatar. Statistik. Mätbart. Relationer. Förklaringar. 

Jag har en mer hermeneutisk vinkel och åsikt. Det viktigaste är att man försöker förstå, man behöver inte förklara. Och för att förstå måste man ta det sociala samanhanget i åtanke och beräkning. 

De andra kurserna är ganska intressanta. Den ena är modern politisk filosofi. Den andra demokratisering. Föreläsaren i den första är alldeles fantastisk, han drar skämt hela tiden och skockar lite åt sina egna finurligheter. Innan vi förstod hans humor(de tre första skämten) så var det bara han som skrattade, men efter det fick han hela föreläsningssalen att fnissa till hans antydan om att Issiah Berlins min på fotot hintade om att det pågick något njutbart utanför(nedanför) bilden. Men tyvärr är seminariet ganska jobbigt. Seminarieledaren uppmuntrar inte direkt diskussion, utan det känns hela tiden som om vi sitter och försöker vara duktiga elever som ger rätt svar på frågor. Martin och jag är i samma seminarium. Jag kan inte förstå att vi träffades och blev kompisar i ett seminarium. Han är fruktansvärd att vara i samma seminarium som. Han får ett visst tonläge på rösten som känns så himla överlägset. Som att det han säger är något mer värt, eller lite mer rätt. Han menar det säkert inte, hoppas jag, men det skapar en väldigt otrevlig atmosfär. Han formulerar sig även underligt, eller inte i talspråk, utan i skrivspråk ord och ordföljd. Det låter bara helt konstigt och alienerar åtminstånde mig från att besvara hans argument, för vad man än säger så låter det inte lika bra som hans mening, även om det är total bullshit. 

Den andra kursen är föreläsaren lite sisådär, hon pratar väldigt långsamt, men på det bra sättet, hon artikulerar väl, tar konstpauser och verkar väga sina ord. Stor skillnad från alla bohemiska improvisatörer till föreläsare jag haft hittills. Det gör det lättförståligt, men inte särskilt gripande. Seminarieledaren för det seminariet är desto bättre. Hon uttryckte tydligt vad hon förväntade sig av oss, och gjorde oss delaktiga i seminarieformats utformandet. Hon verkade ställa höga krav, men var mycket tydlig med dem från första början så att vi inte sätts på pottkanten. 

Jag läser bara politikkurser denna termin. Dock funderar jag på att byta demokratiseringen mot en filosofi i feminism. Jag satt med på en av de föreläsningarna, och föreläsaren var jättebra! Och eftersom föreläsaren även är seminarieledare i filosofi, så skulle nog seminarierna bli väldigt bra också. En annan sak som frestar med feminismen är först och främst att det verkligen engagerar mig, men även det att tentan är prereleased. Men det är ett svårt val, för jag kan faktiskt ta samma kurs nästa år. Det är en gemensam kurs mellan tvåor och treor. 

Men jag ska tänka på saken. 

Nog om Akademia. 

Till det sociala. 

Edinburgh höll på att ta kol på mig. Jag ville bara springa därifrån och aldrig mer träffa Marta och Alix. De gjorde mig verkligen besviken. Jag trodde inte att man behövde bete sig så när man är 20+, eller ens 16+. 

Men jag har pratat och pratat och analyserat och tänkt. Hatat och varit besviken och ledsen. Och kanske kommit till någon typ av slutsats. Eller inte, kanske bara en insikt. Dock har mina killar varit alldeles underbara sedan i Tisdags. Jag kom hem i måndagskväll och var jätteupprörd, och köket är jättestökigt. Det var liksom bara droppen som fick bägaren att rinna över, så jag satte mig på Martins golv och klagade. När jag gjort det klart gick jag och lade mig och sov gott och länge. När jag sedan kommer ned på tisdagsmorgonen är köket städat. På Ben och Alasdair vis dock, men; det var städat. De hade tagit initiativet. Jag tror innerst inne att Martin kanske hade ett litet finger med i spelet, men det spelar ingen roll. Köket var fint, och det var det bästa jag kunde vakna upp till. 

Dagarna efter detta har bara smält samman till en enda röra. I onsdags kom Ben hem och var alldeles energisk. Han har slutat röka och måste därför göra tusen andra saker hela tiden. Alasdair tyckte det låg en underlig stämning i luften för att alla var så uppspelta. Jag var bara glad att folk var glada och betedde sig som folk. Det gjorde mig glad, och det var precis vad jag behövde. 

Jag insåg just att jag kanske inte berättat om min fjärde födelsedag. Alla vi känner bangade. Till och med Alix. Det gjorde mig mycket besviken, hon kunde inte ens komma förbi på middag för att hon var bakis och trött. Vi bor 10 minuter från varandra. Men jag ska inte gräva ned mig i det. Hur som helst, massa bangade. Så Ben vårt lilla energiknippe tappade lusten. Han ville ordna ett överraskningsknytkalas för mig, men eftersom folk bangade trodde vi att det inte var värt det. Men vid 20.10 knackar Sociologen och det gänget på dörren, och de har tagit med sig mat! så det blev lite av ett knytkalas ändå. Festen var bara allmänt kaos, och jag var bakis och trött från Fuzz kvällen innan. Plus att hela Ashley, J och sociologen situationen kändes något obekväm. Massa saker hände, men jag orkar inte återge allt. Det viktigaste är att jag vid ett tiden, tror jag, gick och lade mig i mitt rum, för jag var övertygad om att någon hade varit i mitt rum, och eftersom jag inte kände alla på festen blev jag nojig. Vid ett tillfälle trodde jag att någon snott mina kläder. Men att jag har så många att jag inte skulle märka det. Efter en timme eller så kommer Tyler in, men jag var alldeles för trött för att prata så han gick igen. Efter ännu en liten stund bestämmer jag mig för att gå ned. Jag var jättekall och mådde skit. Ben såg detta omedelbart och sa: I've never seen you this upset. Lets go upstairs and talk.

Det var en så förlösande kommentar. Det fördjupade vår relation något otroligt. Han sa även; Emily, you've done this so many times for me, now it's your time to talk.

Så vi låg i min säng och pratade. Jag skakade och visste inte vad som var fel. Men han låg där och lyssnade på mig. Det slutade i och för sig med att vi pratade lika mycket om honom, men det var mysigt. Sen kom Kate och gjorde en kopp te till mig. Ben gick och slängde ut alla, och det betydde jättemycket för mig att han gjorde det för min skull. Efter ett tag var det bara de närmsta kvar, och jag hade 6 personer i min säng. Tillslut gick även de. Bens rum var alldeles förstört, så han sov i min säng ett tag. Och han lovade att de skulle städa huset, och jag fick inte hjälpa till. Det slutade i och för sig med att jag hjälpte till att städa, men det var fint att han lovade. 

Så festen var jobbig men mycket bra i andra bemärkelser. Men det bidrog till neggoEmily som existerade i helgen. Så Edinburgh blev lite för mycket. 

Resten av denna vecka har varit fin och bra. Dock var jag alldeles oförberedd till ett av mina seminarium, och det känns aldrig bra. 

Igår var en bra dag. Jag var inte hemma på hela dagen, men träffade folk vid union och hängde med folk hela tiden. Kate lagade middag åt mig och Heg. Jag blev introducerad till min nya ledsagare; The book of all answers. Sen såg  vi en film om Wittgenstein, gick till en pub och två, hängde hemma hos Snyggo Ben(en ny karaktär i mitt Sheffield liv), och jag som den nörd jag är hade väldigt intressanta filosofidiskussioner med honom, med alldeles för hög alkoholkoncentration i mig. Sociologen var också med, och på något vis blev det så att jag sov hemma hos honom i natt. 

Mer om detta en annan dag. Nu är jag alldeles för trött för att skriva längre, och detta inlägg har närmat sig en kortare novell. Jag vill ju inte trötta ut er, och måste ju lämna något kvar att berätta en annan dag.