alltsa det blev lite av abrupt avslutning dar i det sista inlagget. M&A kom, och vi skulle anvanda min dator till att fixa internet.
Men summan av kardemumman ar att det inte hander sa himla mycket i Sheffield just nu. Jag pluggar mest, eller vilar.
Igar var jag i och for sig och seglade.( Herregud hur kunde jag glomma det? )
Jag var dar forra veckan ocksa, och blev ganska missnojd, for for det forsta sa fick jag inte segla. Det blaste jattemycket, sa vi tog bara ut 4 batar, och de mest erfarna akte ut forst, coh vi mindre erfarna skulle fa hoppa i senare. Det forsta bytet gjordes, men jag kom inte med, nar det sedan blev dags for det andra bytet, och alltsa min tur, sa kapsejsade alla fyra batar, och tva av dem fastnade pa dammkanten, vilket tydlige var jattefel/farligt. Det tog sjalvklart ett ganska bra tag att fa runt batarna, och nar de val var runt var det dags att rigga av och aka hem. Sa jag stod mest pa kanten och var kall.
Forst verkade folket ganska trevligt, jag fick lana skor och en vindjacka av tva tjejer. Men sedan blev det liksom lite konstigt. Jag var jatteosaker eftersom 1. jag aldrig seglat Laser(eller sarskillt mycket jolle overhuvudtaget) och 2. inte kunde nagra av termerna pa engelska. Jag sade detta till en tjej, och hon sa da att jag fick saga till om de pratade for fort eller om jag inte forstod nagot ord eller natt. Det ar sa lustigt hur vissa reagerar nar de far reda pa att jag ar svensk. De flesta tycker mest att det ar haftigt att jag pratar sa bra engelska, men vissa, som denna tjej, tror typ att de maste behandla mig annorlunda eller ta hand om mig. Det ar ju valdigt fint av dem att tanka sa, men jag kanner mig som ett barn! Detta paverkade typ hela mitt beteende av nagon anledning och jag blev varsta osaker. Vi var manga som hade lite kalla fotter(i dubbel bemarkelse!), eftersom det var manga nya, och det verkade ganska kaotiskt overhuvudtaget. Jag traffade val en del som jag kom nagolunda overrens med, men det var mest artighetsprat, som typ jaha vad pluggar du, var kommer du ifran osv.
Varje onsdag efter att vi seglat gar de ut pa en social, jag bestamde mig for att ta tjuren vid hornen och ga dit, trots att jag kande att det kanske inte skulle bli sa kul. Det blev egentligen typ varre an vad jag forvantat mig. Alla var jatteinstallda pa att supa. Det var massa tavligar om att halsa grejer, och alla hade den super supa attityden. Sen ar det sa att det finns tva typer av seglare. Det finns tavlingsmanniskorna och hobbymanniskorna. Denna kategorisering har inte bara effekt pa vad du vill fa ut av seglingen, men aven din attityd. Tavlingsmanniskorna ar ofta ganska snobbiga och arroganta. Om du inte foljer vissa sociala koder, som typ att ha viss utrustning eller vissa marken pa utrustning, sa funkar det inte. Och de tycker definitivt att hobbyseglare ar konstiga. Jag ar en hobbyseglare. Och jag var inte jatte sugen pa att supa mig dyngpackad och rulla ned till Union. Jag ar ju trea nu, och har aldrig tyckt att det ar sarskillt kul med gruppfyllor(alltsa alla dricker samtidigt, tavlar om att dricka mest, snabbast osv. ).
Sa utekvallen var inte sa himla kul. Och det blev typ varre. De skulle ha en threelegged barcrawl. Vilket betyder att man blir ihopknuten med en annan, sa att man har tre ben tillsammans. Vill man kan man gora det mer avancerat och knyta ihop fler. Jag blev av den godhjartade som kande att hon behovde ta hand om mig, ihop parad med en kille som var en riktig tavlingsseglare. Blond, typiskt 'snygg' kille, som var ganska arrogant. Sedan blev vi aven ihopknutna med en tjej som sedan visade sig vara mest av en 'social sailor'. Vilket betyder att hon inte seglar sa mycket, utan mest gar och blir full med de som seglar. Vi borjade ga, eller hoppa eller stappla fram, och det blev ganska snart uppenbart att dessa tva flirtade med varandra. Mycket mojligt att de har lite av en historia bakom sig ocksa. Jag kande mig verkligen som femte hjulet, eller kanske tredje benet.
Ganska snart efter att vi kommit till malet for vart crawl sa bestamde jag mig for att det helt enkelt inte var min grej, och jag gick hem.
Sa, nar det drog ihop sig mot onsdag denna vecka hade jag lite kval. Det skulle vara jattefint vader, sa det skulle vara perfekt att segla, men jag hade inte jattestor lust att vara i den obekvama situationen igen. Problemet var att de tva nastkommande onsdagarna har jag saker pa onsdagseftermiddagarna, sa jag skulle inte kunna aka. Och om jag varit borta tre veckor pa raken efter en katastrofal forsta gang, skulle jag nog inte fortsatta. Jag diskuterade detta med Marta och hon overtalade mig att aka. Och tur var det.
Denna gang traffade jag jatte trevligt folk, som inte varit med forra veckan, och detta gav mig ett litet bekvamt 'overtag', inte sa att jag kannde mig overlagsen, for jag hade ju fortfarande inte satt en fot i en jolle, vilket de hade, men jag visste var grejer fanns, och hur man skulle gora. Den godhjartade var inte dar, och det var helt enkelt mer sjysst folk och inte lika kaotiskt. Ironiskt nog sa ar en av de sjyssta en tjej som laser samma kurs som jag. Som jag sett i forelasnignar osv. de senaste tva aren, tror till och med att vi varit i ett seminarium tillsammans. Men jag har hela tiden haft en forutfattad mening om henne, av nagon anledning ar hon en tjej som jag bara inte gillat. Men nu var det en tjej som kande henne som borjade prata med mig, och sa borjade vi prata ocksa. Och hon visade sig vara ganska sjysst.
Nar vi kom till den lilla sjon som vi skulle segla pa och hade riggat batarna, sa hade vi forst tankt vara alla tre(jag, tjejen jag inte gillade, och hennes kompis), men sa visade det sig att vi var jamna nummer, sa jag parade ihop mig med en kille istallet, Henry. Hentry ar lite 'flummig' i det avseendet att han inte riktigt verkar ha koll pa omvarden riktigt, lite distanserad liksom. Men han ar ocksa valdigt lugn och cool. Jag ar ganska glad att jag inte var i tjejernas bat, for de kapsejsade sa fort de kom i vattnet, och drev ivag jattelangt. Jag och Henry sjosatte perfekt, och seglade asgrymt sen. Jag var helt sjukt uppspelt. Det var jatteharligt! Dock var jag aven livradd for att vi skulle valta varje gang det borjade luta lite eller kom en extra vindpust. Sa ajg slappte seglen och forsokte aterstalla balansen sa fort det skedde! Dock var jag lite for langsam en gang, och vi valte. Men det gick varsta langsamt, och forst var vi bara halvvags, men jag visste inte vad jag skulle gora for att stoppa det, sa den fick valta helt. Det var inte en sa himla bra ide, for nar den val var upp och ned ar det jattesvart att fa den pa ratt kol igen. Vi kampade och slet, och fick tillslut ta hjalp av en annan kille. Efter det seglade vi bara in i hamn och riggade av. Men det var okej, for jag fick anda segla!
Idag ahr jag ont i tar, fingrar och underarmar, for det var ju liksom de som jobbade mest nar vi forsokte vanda baten. Men jag ska definitivt aka och segla igen om tva veckor!