Dagens insikt 10

Det går alldeles utmärkt att leva hälsosamt. Det går alldeles utmärkt att inte gå ut tre till fyra gånger på en vecka. Det går alldeles utmärkt att boxas tre gånger i veckan (ska försöka slänga in lite löpning också), även om jag i tisdags morse knappt kom upp ur sängen.
Men, jag känner inte den där enorma skillnaden. Känner inte att jag jobbar bättre, sover bättre, mår bättre. Känner inte endorfinernas effekt. Möjligen så har jag faktiskt haft mindre ont i huvudet denna vecka. Och det är ju en stor framgång för tidigare har ju faktiskt den där huvudvärken gjort att jag nästan spytt.
Men jag känner inte känslan. Den som alla pratar om när man 'kommit igång med träningen igen'. Den som gör att man fortsätter att kämpa trots träningsverken, trots att det kanske är lite trist eller man blir lite lat, för slutar man så förlorar man den där känslan. Jag känner bara smärtan i mina muskler som inte vill sprita, eller hjälpa mig ur sängen dagen efter.
Jag har nog aldrig känt den känslan. Sure att jag är rätt glad nu, trivs bra med det jag gör och mina kompisar. Men jag tränade ju när det kändes skit också. Och då kändes träningen skit. Nu är träningen och livet kul, men jag tror faktiskt inte att det har något samband. I alla fall inte för mig. Jag har nog aldrig sökt den känslan, eller kanske inte behövt den för att träna. Jag måste tycka att själva träningen är kul, annars går det inte.
Till viss mån tror jag att folk ljuger när de påstår att de känner sig så mycket piggare och gladare för att de har tränat. Eller, jag tror inte att träningen i sig gör dem glada, utan jag tror att de mår bra av att känna sig duktiga. För de som känner att de måste motivera träningen med alla dessa bieffekter tror jag egentligen tycker att träning är rätt tradigt, något de måste göra. Det spelar ingen roll vad denna anledning är, men slapp de skulle de låta bli. Så då när de gjort det känner de sig duktiga, och måste prata med folk om hur jäkla bra de mår för att de har trääänat.
Tro mig, jag är också ganska lat när det kommer till träningen. Om jag inte känner för det så gör jag det inte. Jag måste också pusha mig för att faktiskt ge mig ut och springa, och om boxningen inte går bra eller är stimulerande så skippar jag lätt träningen. Men jag skulle ljuga om det var så att jag påstod att jag när jag väl gett mig ut, att jag då eller efteråt skulle må bättre än jag gjorde innan. Det jag oftast känner dagen efter ett bra träningspass är träningsvärk, och sure att det på något sätt är ett bevis på att jag jobbat hårt och det känns bra, men det är ju inte därför jag tränar.