Emilou och tvånget

Jag har tappat känslan av tvång. Jag minns för två år sedan då jag skrev på första versionen av det jag för femtioelfte gången nu sitter och skriver om, då kände jag att jag var tvungen att göra det. Pressade mig själv att komma på bra formuleringar, bra tankar. Men nu så bara slappar jag. Är alldeles för snäll mot mig själv. Jag har tappat ambitionen. Tappat viljan att vara bäst (om jag någonsin haft den känslan...) Därför bloggar jag nu istället för att följa med i flowet som jag just börjat komma in i. Det är som att jag är rädd att göra något alls med texten, för att det bara kan bli sämre.