Jag sitter nu här igen på flygplatsen och väntar på flyget tillbaka till Newcastle. Flygplatsen som jag nu suttit på så många gånger på väg från D. Flygplatsen som ger blandade känslor, å ena sidan har jag just spenderat en helg med D, å andra sidan kommer det dröja x antal veckor till vi ses igen.
Många gånger har denna resa också inneburit massa ångest för att vi aldrig vet var vi är och för att vi är bäst tillsammans.
Därför innebär denna flygplats också lite hjärndödhet. Att jag aktivt försöker att inte tänka på vad som varit eller kommer vara. Detta är min karantänzon där jag spenderar en timme eller så och låter känslorna rinna av mig och stanna här. Jag förbereder mig på att inte längre vakna bredvid honom, få en puss på näsan medan jag långsamt vaknar och han går upp och gör frukost. Jag förbereder mig på att inte ha någon att sjunka falskt med i bilen, inte ha någon som precis samtidigt som jag ser något och skrattar rakt ut, inte ha någon att ställa världen till rätta med. Jag förbereder mig på att få sms på kvällen istället för att somna bredvid honom.
Här på flygplatsen händer allt detta.
No comments:
Post a Comment