jag är så trött!

jag är så himla himla trött, jag vet inte varför. 

jag sitter i biblioteket och försöker läsa, men det går inte. och så föbannar jag mig själv för att jag inte gjorde anteckningar på Kripke! fanfanfan. det är så himla jobbigt. 

Och så var det sagt

Det har hänt mycket:

• Igår blev det så att jag sa till Ben att jag inte skulle bo med dem nästa år. Han frågade om v börjat kolla på hus för nästa år, jag sa eum...jag hade typ tänkt att bo med marta och alix. han: Oh really, well i suppose you'll get more work done. jag: yeah, but t was a tough decision, cause I love living with you guys, but I want to live wiht girs. Han: fair enough.

        Han verkade ta det bra. han var på bra humör.antar att alasdair fpr reda på det genom honom. 

• Martin och Kaf har gjort slut. så jag har fått tillbaka min Martin. det låter jättesjälviskt, menhan säger det själv, att han begränsas när han har tjej, och har mindre tid för sina kompisar.

oh jag skulle skriva längre, men har skrivit hela dagen, så jag kan inte formulera mig längre, plus att jag är jättetrött.

så godnatt, och glad lucia, även om det är 00.22 här nu.

Det är minsann lite jobbigt

Ben var jättenere igår. Han hade fått ganska låga betyg på sina uppsatser. Han funderar på att sluta på universitetet. Han hatar Sheffield, hatar filosofi och vill plugga något annat. Dock droppade han just politik för att han hatade politik. Han säger att de inte bryr sig något om vad du tycker förutom i uppsatser. Instutionen  bryr sig inte om oss. Jag tror att han bara måste hitta ett sätt att säga vad han vill på deras sätt. men han kan inte underordna sig. 

Jag lider med honom. Mina uppsatser fick bättre betyg, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Det känns som om jag alltid kommer att vara en medelmåtta. Jag är inte bra nog för att få galet bra betyg, så att jag geniklassificeras, och jag pallar inte med att göra alla de där extra sakerna för att vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden. 

ändå gick vi ut och drack öl igår. 

nycklarna är tillbaka

Jag hittade mina förlorade nycklar i min jackficka idag. det var skönt, men lite ironiskt eftersom jag gjorde en ny nyckel igår. 

jag har nu bestämt mig för att göra saker lättare. Detta uppnås lättast med att bara vara glad. Jag har varit alldeles för neggo och cynisk på senaste. Låtit alla grejer bli negativa, och lagt ihop dem så att en liten sak fått för stora proportioner. 

jag har också skapat mina egna komplicerade situationer. 

nej nu får jag sluta med detta, och börja läsa. 

Det regnar och regnar

England har kommit in i regnperioden. Det har regnat i tre dagar nu (tror jag, jag håller inte så bra koll på dagarna numera..), och det ska fortsätta regna. Det är inte heller som att det bara duggar, eller kommer skurar, nej det Regnar ordentligt hela dagen. Men idag är det rätt mysigt, eftersom jag sitter hemma och är bakis. Lite ångest har jag i och för sig också, eftersom klockan nu är två och jag bara läst en sida om straff. 

och jag hade just ett bråk med Ben om städning. jag tror att det kanske har löst sig. det verkade som att han förstod nu tillslut. kanske. men det var ett riktigt bråk. 

shit vad jobbigt det här är. han erkände i alla fall att det var barnsligt av honom att bete sig som han gjorde. men hade också rätt i att vi pratat om detta många gånger. men det är ju för att det aldrig blir någon skillnad. 

uppdatering: 

jag lyckades tappa mina nycklar igår när vi var ute. Det som grämer mig mest var att jag hade grejer därpå som jag liksom värderar, och jag hade just satt på dem på nyckelringen. Förhoppningsvis lyckas jag göra en ny nyckel, annars vet jag inte riktigt vad jag gör. 

I övrigt var det en bra kväll, lite som de gamla goda tiderna. Det började med vindrickande hos  oss, god middag som Ben lagat, kollande på hemska videos på youtube med Ben, Alasdair och Oscar. Tyler är i Paris, och vi saknar honom alla redan. Sen gick vi till city hall där det var någon typ av 60tals mods klubb. Det var jättehäftigt för det var värsta fina balsalen, och så sprang det runt en massa indiekids där, och de spelade 60tals musik. Sociologen var där, och jag hade gjort bort mig lite tidigare under kvällen, för Ben sa; "bjud hit Tom" och jag trodde han menade sociologen, men Ben menade vår granne. Jag frågade: varför?

han sa: the more the merrier. 

jag tyckte att det var ganska konstigt att han ville att jag skulle bjuda dit dem genom Tom, när han kunde bjuda dit dem genom andra, men smsade i alla fall sociologen. så sa jag till Oscar att det var lite motvilligt att bjuda hem Tom, han sa då, men vilken Tom menade han? och då gick det upp för mig att jag smsat fel snubbe, vilket ju gjorde hela inbjudan ännu jobbigare. 

hur som helst smsade jag och tom lite fram och tillbaka om var vi var, och sen kom de också till city hall. Jag visste inte hur jag skulle bete mig, och han var trevlig och liksom pratade med mig. Men jag vet ju inte alls vad han menar med det,så jag vet inte hur jag ska bete mig, och hur jag än beter mig så kan det ju tolkas fel! men jag tror att jag kanske var lite för dissig, och lite för fram och tillbaka. För när han tog kontakt med mig så var jag ganska kort mot honom, men ändrade mig sen, och försökte ta kontakt med honom, men jag misslyckades eftersom jag inte visste hur jag skulle bete mig för att inte verka för intresserad. Eftersom jag tänker på detta så mycket betyder han nog något för mig. men jag vill inte se detta i mer detalj än så. 

men, dansadet var kul! Och idag har jag ont i hela kroppen, antagligen från både alkohol och dans, och har inte alls gjort så mycket jobb som jag borde ha gjort. så därför måste jag nu tillbaka till straffen. 

haha

när de gick ut utan mig skulle de kolla på fotboll. och eftersom de vet att jag inte är jätteintresserad av fotboll, så antar jag att det inte frågade mig. och det är ju lugnt. 

tänka sig vad man kan skapa för situationer. Lisa du har så rätt. Mycket i min värld handlar om vad jag skapar själv. 

Why can't I just do the work?

Nu när feminismuppsatsen är inne, och jag har typ två veckor(men dagarna minskar snabbt) tills de nästa två ska vara inne, så har panikstressen släppt. Jag äter igen, och är hungrig. Men det betyder också att jag inte känner pressen,och läser mycket mycket långsamt. Delvis för att jag faktiskt är en långsam läsare, men också för att jag gör så himla mycket andra förhalnings saker. Typ petar naglarna, hänger på facebook, msn, skype, bloggar, och mycket mycket mer. Jag stannade ju hemma från både föreläsningar och seminiarium i måndags och tisdags, vilket betyder att en hel vecka av filosofi har gått mig förbi. Jag borde verkligen läsa ikapp, och jag borde verkligen läsa för mina uppsatser, och jag borde planera nästa politikprojekt, och sen är det säkert en massa andra saker som jag borde göra också. Men det händer liksom inte. 

ett annat ämne:

Det kan Verkligen Regna i Sheffield. Idag när jag suttit i biblioteket och bestämt mig för att cykla hem för att mina bihålor gjorde ont och jag var hungrig spöregnade det ute. Någon hade också snott min plastpåse till min sadel på cykeln, väldigt snällt av dem, jag hoppas att den kom till god användning.  Jag har nog aldrig varit ute i sådant regn förut, jo en gång när vi seglade.men då hade jag regnställ. Nu hade jag i och för sig mina gummistövlar, men de blev dyngsura, eftersom det regnade in i dem uppifrån liksom. Hela jag var blöt. Det var helt sjukt. Det rann vatten i mitt ansikte, och jag var tvungen att föna håret när jag kom hem för det var som om jag tagit en dusch. Det rann små floder med vatten på gatorna och jag hade tur nog att inte cykla genom en liten sjö eller flod samtidigt som en bil körde igenom den. I och för sig hade det nog inte gjort så mycket skillnad eftersom jag var dyngsur i alla fall. 

Ännu ett annat ämne: 

Ben verkar vara på dåligt/konstigt humör. Han är bitchig igen. Det är skitjobbigt. Jag tror att det är för att jag klagade på att han inte köpt allt på shoppinglistan. Men till Martin och inte till honom. Men sen idag när han lagat mat så klagade han själv på att det inte fanns så mycket mat hemma. Han är helt knäpp. 

Ännu ett annat ämne: 

Sociologen smsade mig nyss och frågade om jag ville ta en fika imorrn. Jag blir lite fundersam. Min första tanke var att han skickat fel. Det kan han mycket väl ha gjort. Jag förstår inte varför han vill ta en fika. Jag trodde att vi hade lämnat det som det var. Att vi hade missförstått varandra och det blev pinsamt och jobbigt. Vi umgicks ju mest för att vi hånglade lite då och då. Jag gillade hans umgänge, men det var ju inte direkt som om vi blev Bra kompisar. Utan det var mest för att se om vi ville ha nått, och för att vi borde göra det. Det kändes verkligen så. Som att det var något vi borde göra, för att vi har så många kompisar gemensamt, så vi kunde inte bara hångla lite då och då. Jättedålig grund för vilken relation som helst. Något man borde göra. Jag trodde att det liksom var över. Att det liksom inte fanns någon mer grund. Vi gillade inte varandra på det sättet, utan gillade att hångla. Det var liksom nog. Och vi behövde inte fika. Så vad försöker han göra nu? vara kompisar? visst, det kan funka. men varför nu helt plötsligt? Ja, ja. Jag får väl fika med honom imorrn. För att dissa fikan vore ett ställningstagande. 

Jag vet att jag de senaste dagarna klagat över relationer osv. och det är nog detta jag menar.Jag krånglar till det. Vill veta hans intentioner, vad han menar, innan jag kan agera eller mena något. Eller ens lita på honom. Och varför går mina tankar till  att han kanske ändrat sig? och varför dissar jag det? kanske för att jag inte vill gå igenom samma sak igen. gå in i något, eller bli indragen i något, för att det sedan faller platt. Jag behöver något riktigt, annars får det va. stökiga relationer har jag fått nog av. Jag måste koncentrera mig på skolan. Jag kan inte ha saker som distraherar mig. inte nu.

nu vill jag bli frisk, bli klar med uppsatserna och sen ha jullov

min kompis har blivit deras kompis.

Ben och Alasdair skulle träffa Oscar ikväll. Jag visste inget om det. Det kändes lite underligt att de inte ens frågade mig. Jag är ju liksom också kompis med honom. Kanske skulle de ha en 'kill kväll'. men det känns inte som något de skulle göra. I och för sig skulle jag nog tackat nej i alla fall eftersom jag fortfarande är förkyld. Men de hade väl kunnat fråga?

Sen undrar jag hur folk får relationer att fungera. Alla mina relationer slutar i att 'nää men vi är inte tillsammans, men vi gillar att vara med varandra, det är nog liksom.' Kanske är jag inkapabel till att älska? Kanske är jag egoistisk? Jag såg en intervju med någon om Bridget Jones, han sa att killar inte vill ha det perfekta. Är jag för bra alltså? Alldeles för självständig, så det finns ingen som tror att jag behöver dem? Eller är jag alldeles för beroende? När någon väl tar mig under deras beskydd så har de någon att ta hand om, hela tiden, för jag kan inte ta några egna initiativ?

Det verkar liksom vara så enkelt för andra. De träffas, gillar varandra, och är tillsammans i resten av sitt liv. Jag kan inte ens tänka mig att träffa någon och vara tillsammans med den i resten av mitt liv. Bara ibland. Men, och det är ett stort men, bara om jag får behålla mig själv. Jag vet att inte alla förhållanden behöver vara exkluderande eller att man automatiskt blir en toffel om man blir ihop. Men jag vill inte ha, men vill också ha, någon som har företräde i mina prioriteringar eller som kräver mitt umgänge.

Jag vet mycket mycket väl att detta inte är det enda sättet man kan vara tillsammans på, men det finns så många förväntningar att man lätt faller in i det. Även jag. Och till viss mån vill jag ju också ha detta. Jag vill ju inte ha mer av de lösa relationerna. 

inkludera. inkludera. exkludera. jag förstår inte. ibland vill jag bara få vara någons. 

Ibland önskar jag att det var enkelt

Detta är saker jag önskar vore enklare än de är:

- relationer

- uni

- jobb

- jag

- struktur

- mat

jag kom och tänka på det för att det verkar som om Martin har en så enkel syn på livet. Enkel på ett bra sätt. Han tänker inte i omvägar eller konsekvenser. till exempel så har han en ganska utförlig syn på vad det är att vara tillsammans, och vara kompis. Det finns liksom klara kategorier, som han sedan agerar utifrån. Han och Kaf påbörjade ju sin grej typ samtidigt som jag och sociologen, de är fortfarande tillsammans, och jag har inte sett sociologen på säkert tre veckor. Men det har ju sina förklaringar. Men det verkar liksom som att relationer för M är så himla mycket lättare än vad de är för mig. Alla typer av relationer. För att han anser det vara lättare. Jag önskar att jag också tänkte så ibland. 

nu ska jag nog ta och laga mat. ännu en svår sak. 

Jag är död

Nej då inte rikgtigt. men jag känner mig så. 

Min uppsats får ingen ordentlig struktur. det är svårt som fan att få ihop bara de viktigaste sakerna. och den ska vara inne på onsdag. 

i övrigt har jag blivit förkyld också, men det gjorde att jag stannade hemma från föreläsningar idag, vilket har gjort att jag kommit lite längre på uppsatsen. 

så med en halv uppsats och en förkylning så känner jag mig död-

uppdatering:

Nu har jag fått lite struktur på det hela. 

har för övrigt även fått examschemat. jag kanske kommer hem till sverige den 5e januari ett par dagar.

Jag ser rött!

Just nu är jag väldigt lättretlig. Och det som retar mig är något så klyschigt som orättvisor. Eller orättvis behandling. Självklart är det feminismen som spökar, men gårdagens inlägg om hur jag blivit behandlad av Martin handlade i mångt och mycket om att jag tycker att jag blev orättvist behandlad(inte för att jag är kvinna eller så, men orättvisa).

Dagens orättvisa utspelar sig i biblioteket. Vi har två tysta läsesalar. En stor på den orangea våningen, och en lite mindre på gröna våningen. I orangea läsesalen får man inte använda datorer, utan där får man bara läsa. Man blir utkastad därifrån om man har sin dator där. I gröna läsesalen får man ha datorer, men den är mycket mindre. 

Orättvisan är denna: Man blir inte utkastad från gröna salen om man inte använder dator där. Och det är rätt många som sitter där utan datorer. Jag tycker att det är så himla fel. för om det är fullt i gröna salen, och man behöver använda sin dator, så blir man tvungen att sitta där det inte är tyst. Det stör mig verkligen, för liksom varför kan inte de som sitter här uppe lika gärna sitta där nere där det finns mer plats? 

själkvklart behöver inte saker definieras i kontrast till varandra. men lite logik och rättvisa måste det väl finnas plats för!

My girlfriend is sick...

...that means that she will not stay here tonight...

jag tänker:

My boyfriend is not existing, that means that he will not be staying here tonight. And will not do so. Ever.

Jag har blivit den bittra buttra singeln. 

Jag har klarat mig helt perfekt som singel, eller något-småförälskad-i-tron-om-att-det-kommer-hända-snart- singel, ganska länge nu. Jag har trivts med att klara mig själv, sova själv, inte ha någon som jag 'måste' umgås med (jag vet man Vill umgås med den man är tillsammans med...men det är minsann ett litet måste där också). Jag har liksom inte starkt önskat en tvåsamhet. Inte saknat den, jag är nog med mig själv. 

Jag har även klarat av att hantera när vänner skaffar en andra part, av varierande resultat dock. Men de flesta har jag lyckats hantera på något sätt. I alla fall utan att bli bitter butter. Självklart finns det elemet av irritation och frustration. Men ingen butterhet. 

Förens nu. 

Martin är en hemsk pojkvän. Jag är hemskt ledsen att säga det. Men han är fruktansvärd. Han är säkerligen alldeles underbar mot sin flickvän, eller snarare: han är alldeles underbar mot henne. Men han klarar inte av att vara en sjysst kompis samtidigt. 

När han inte är med henne, pratar han om henne.

När han inte pratar om henne, märker man att han tänker på henne.

När han är med henne är hon allt han tänker på, pratar med, tittar på, och lägger märke till. 

I lördags kväll var vi tre i vardagsrummet. Vi började prata om katterna på mina raggsockor. Så började vi prata om katter, våra katter, sen Kafs katt. Eller snarare de började prata om hennes katt. Och jag var helt plötsligt utfasad ur samtalet. När jag försökte komma in med en liten kommentar togs det ingen notis om det. De förde uppenbarligen en konversation med varandra. Jag vet att det låter som om jag bara är bitter för att jag inte fick uppmärksamhet. Och till viss del är det väl sant, MEN, jag tycker att det ligger mer under det. Jag tycker att de visade väldigt lite respekt för att vi faktiskt var tre som började prata, jag är deras kompis, och de exkluderade mig helt plötsligt från att delta i konversationen. Ok, detta var en lite händelse. Lägg sedan på det följande.

Jag blev övertalad att följa med dem till en klubb. Jag var i och för sig sugen på att gå ut, så jag var väl inte särskillt svårflirtad. Men argument som: "It was ages ago we went out toghether, it will be a laugh!" förekom. Så jag kände att de ville att jag skulle hänga med ut. Väl på klubben mötte vi upp ett till par och en till kompis. Det andra paret sprang iväg och dansade, snubben köpte öl i en annan bar, jag martin och Kaf ställde oss i baren, och de skulle köpa något att dricka, men medans de väntade bestämde de sig för att råhångla upp varandra. Detta hände inte bara en gång, utan kunde ske lite när som helst lite var som helst, men väldigt ofta väldigt nära mig och mitt öra. 

Jag tycker inte att det är okej. Jag är jätteglad för att de är så kära att de bara vill hångla hela tiden, verkligen(absolut ingen ironi där!). Det är helt fantastiskt att de är så kära. Men jag tycker att de kan bete sig som folk. Speciellt när det är vi tre. En annan femma om vi var flera, men inte när jag verkligen inte har någon annan stans  att ta vägen. Det blir väldigt väldigt underligt. 

Ta nu inte detta som att jag inte klarar av att se offentligt hångel, det är helt okej, hångla på! Men vad jag menar är att det gäller att välja sin situation. Och jag trodde att vi växt upp från sandlådan, och kunde tänka på vilken social situation vi är i innan vi agerar. Jag trodde också att vi kunde hantera våra lustar, till någon grad i alla fall. Om de bara ville hångla och inte klarar av att inte hångla stup i kvarten, skulle de stannat hemma, men nu valde de att gå ut med sina kompisar. Då får man fanemig bete sig som folk!

So, there you go.  Jag har gett upp och blivit en butter bitter singel. För uppenbarligen har ju detta att göra med att jag är avundsjuk på deras förhållande, och speciellt i denna känslomässiga situation jag är i nu. Det har inget att göra med att de handlade respektlöst och oigenomtänkt. 

visst starka ord. starka. so?

Jag ser det snöar...

Jag trodde att det snöade idag. Jag kom ut ifrån silent reading area i biblioteket och ser ut genom ett av de stora fönstren och det ser ut som att det är vita små snöflingor i luften. Men det visade sig bara vara regndroppar på fönstret som sipprade ned för fönstret och när ljuset från gatulyktan sken på dem fick de ett vitaktigt sken. Så det såg ut som dalande snö. Men det var störtande regn. 

jag har typ 8 artiklar om feminism att läsa. och några kapitel i några böcker. Jag är lite förvirrad över vad de verkligen säger. Men det är kanske okej. Om jag bara kan strukturera min förvirring, som Marta sa.

Marta och Alix frågade mig om jag ville bo med dem nästa år. Jag vet inte. Det skulle ju få stopp på hela städissuen. Men samtidigt vet jag inte om jag klarar av att bo med dem. Det skulle bli så himla tjejigt. Pratade med Ben om deras planer. De ska upp mot Crookes. Det skulle vara sjysst att bo med dem, jag vill ju bo med dem, men samtidigt vet jag inte om jag klarar av det. Jag har ett ordentligt dilemma. Jag trivs med att umgås med Ben och Alasdair, och det händer alltid något i vårt hus. Men nästa år när skolan verkligen räknas, kanske man inte ska bo med sånt folk, utan med folk som Marta och Alix. Men samtidigt känner jag att jag antagligen kommer att sluta umgås med dem om jag inte bor med dem, för nu hänger man liksom alltid med på upptågen, de är inte så himla planerade. 

ja jag vet inte. det är jättesvårt.

varför är det alltid så?

jag har haft ont i huvudet hela dagen och varit allmänt trött och okoncentrerad. 

Så jag spenderade eftermiddagen med att kolla på Bridget Jones. Sen försökte jag läsa lite. det gick inte bra, så jag lagade lite mat, tvättade osv. bakade till och med bröd. 

jag mådde allmänt skit, och hade ont i nacken. 

Men nu när jag bestämt mig för att sova, så är ju självklart huvudvärken och nackverken borta! och jag är inte så där dödstrött som jag varit hela dagen. Visst, jag är trött, pga klockan är 12, men inte lelös som jag varit idag. 

jag fick till och med en plan till min feminismuppsats skriven!

Det är så himla typiskt, jag har inte kunnat göra något produktivt på hela dagen förens när jag ska sova!

Imorgon måste jag läsa IR theory. Massor, både för seminariet och för uppsatsen, men det borde nog gå bra. 

nu ska jag sova.