Alltså HERREGUD

biblitekets tysta läsesal ska vara tyst. Man ska inte svara i telelfon.  Viska till bordsgrannen är kanske okej, men fan inte prata i telefon. Svara och säga vänta är kanske okej, men tjejen bredvid mig svarade just i sin telefon och började diskutera vad hon och den på andra änden skulle äta till middag! hon pratade med dämpad röst, men inte viska! nu står hon och viskar med sin kompis på bänken bredvid mig. 

alltså jag blir knäpp.

Idag gör det ont

Tränigsvärken kom ikapp mig redan igår. I slutet av dagen hade jag sjukt ont i ryggen. Imorse tränade jag igen, jag var lite tveksam till om jag verkligen skulle dit, dels berodende på träningsvärk och dels på grund av arbetsbördan. Men jag turboläste lite på morgonen och bestämde mig för att dra dit. Jag fuskade lite idag också, men tänkte mer på hur jag faktiskt slog slagen. Så kanske inte så intensivt, men mer teknik. Men nu gör det ont. Skitont faktiskt. Jag har svårt att lyfta armarna och så fort jag rör mig protesterar hela kroppen. 

Tur då att man inte behöver röra sig så mycket när man pluggar. 

Igår kom killarna hem. Men väldigt sent. Vet inte vad klockan var, men jag hörde hur de kom hem, dels för att de smällde i dörren men dels för att de satte på skithög musik. det var nog iof inte meningen för de sänkte den fort. Sen kommer dock Ben och knackar på min dörr, och säger; hey, we're home. Do you want some alcohol?

Eller något i den stilen, jag vet inte riktigt, eftersom jag sov. Eller halvsov eftersom jag redan blivit väckt. Vet inte riktigt vad jag svarar. Men han går. Senare hör jag hur de går ut igen. 

nu är det dags att turboläsa lite till. 

Ny Störning

Igår var det någon som nös, idag är det en snubbe med en datorfläkt som låter. Inte alls lika roande. De borde förbjuda högljudda datorfläktar. 

I en tyst läsesal så får man ju som bekant inte ha på mobiltelefonen, än mindre prata i den. Denna snubbe med datorfläkten fick dock just ett telefonsamtal, och han svarade! Han och jag sitter längst bort från dörren, och han säger i vanlig samtalston; 

Hello. Wait a sec. 

Jag tycker att detta är otroligt ohyfsat, men får äta upp min tanke när jag ser att han verkar ha något fel på benen. Vet i och för sig inte varför detta gör saken mindre anmärkningsvärd, kanske är det för att han inte kunde springa ut.(som faktiskt jag brukar göra, inte rusa, men liksom visa att man skyndar sig för att inte störa. Dock kan man ifrågasätta ickestörningsmomentet i att någon joggar sig förbi din bänk istället för att smyga sig förbi, men det är en principsak). För han hade ju ändå kunnat viska i telefonen. Det värsta är dock att han börjar prata innan han kommit ut genom dörren, typ sådär tre meter innan, som om han var i någon buffert zon där man är tillräckligt nära ute för att kunna prata i telefon. Men då skulle han vara i samma buffertzon när han sitter eftersom han är nära att vara utanför fönstret! 

Och han luktar indiskmatos. 

CV

Har varit i biblan sedan klockan 9 imorse, men har ännu inte läst ett ord. Det är nästan två timmar. Dock har jag skrivit ihop en ansökan för att få jobba på samma båt som Sue i sommar. Och satt ihop mitt CV. Det är så himla svårt att skriva ett 'covering letter'. Jag hamnar så himla lätt i floskler om att jag lärt mig si och så blabla bla. uppskattar blä blä blä, är bra på ta tata. 

Men jag vet inget annat sätt att skriva ansökningar. Man måste ju säga vad man kan och vad man vill. 

Jag har ännu inte skickat iväg detta brev. Det kanske blir ändringar under dagen. Jag vill ju jättegärna ha detta jobb, så brevet måste bli bra. 

när jag kom hit imorse var det bara jag och två aseater i gröna läsesalen. och typ kanske 4 andra personer, förutom personal, i hela biblioteket. Helt sjukt. 

Var och boxades igår. Det var skitkul. Steve var inte där, men en annan kille som heter Dave tränade oss. Det var circuit training, vilket betyder konstant träning, kombinationer, 15 sek raka slag, kombinationer, 15 sek uppercuts, kombinationer. Mellan ronderna 10 av någon styrkeövning. tre ronder sparring, och sen styrka, 10 av varje och igår, 3 45 graders magöving emellan. Detta betydde alltså Ingen Vila på en timme, konstant intensiv träning. Det var alltså inte världens bästa dag att göra comeback på. Men jag fuskade lite, och gjorde inte alla övningar, tog det lite lugnt. annars skulle jag ha spytt. 

Det som var sjysst var dock att Dave kom ihåg mig och mitt namn. Och han lät mig sparras. Och han frågade var jag hade tagit vägen nu när jag inte varit där och tränat. Så det kändes välkomnande, trots att det bara var jag som var tjej som tränade. Det allra bästa är att jag inte har sjuk träningsvärk idag, trodde att jag inte skulle komma ur sängen, men jag är bara lite öm i axlarna och baksida lår, känner självklart i kroppen att jag tränade igår, men inte så ont som jag trodde. 

nej nu har det verkligen gått två timmar. Pluggdags

I biblioteket

Det händer minsann alltid roliga saker i biblan. Nyss var det en kille som nös och sa: excuse me. I vanlig samtalston. Eller liksom som han skulle sagt om han satt med sina kompisar och fikade. Jag undrar om det var så att han bad om ursäkt till oss andra i läsesalen, eller om det bara var av vana. Att han blivit strängt uppfostrad till att alltid be om ursäkt när han nyser. 

Övriga upplysningar: 

Vi har fortfarande inget internet hemma. Jag vet inte alls vad som har hänt. 

Jag pratade med Martin igår när jag väntade på tåget, och frågade lite vad som hade hänt i england medans jag var borta; 

I got us a new vacuum cleaner, that's about how exciting it has been.

Det roliga är att han faktiskt var alldeles engagerad av denna nya dammsugare, den hade tydligen någon typ av extra sug/motor så att vi Verkligen skulle få upp skräpet ur heltäckningsmattan. Wow, tänkte jag. Helt fantastiskt. 

Lisa: jag har nu mer och mer börjat se fram emot att jobba med dig i sommar. Förlåt mig bara för att jag inte hoppar runt och är alldeles sprallig(som du hehe) över det. Men jag ser faktiskt fram emot det jättemycket!

Vuxenpoäng

Idag insåg jag att min prövotid på körkortet gått ut. Jag minns när jag tog körkortet och tänkte på hur lång tid det skulle vara tills det att min prövotid gick ut. Och vilken betydelse det hade. Det betyder ju att man har körkort På Riktigt. Och nu passerade den dagen utan att göra någon större notis av sig. Tror jag. Eller något speciellt kanske hände den 11 november 2007. Hur som helst är jag ju då mer vuxen nu när jag har körkort På Riktigt. 

Jag undrar lite vad för andra vuxenpoäng jag lyckats samla på mig.

Jag har ju flyttat hemifrån, typ tre gånger. Ger åldern för första flytten och geografiskt avstånd mer vuxenpoäng? I och för sig så har jag ju flyttat hem mellan alla flyttar. 

Jag har ju typ delad ekonomi med killarna i England. Vi delar ju på det mesta, som mat, dryck och annat nöje. 

Jag har ju typ fast jobb, alltså mina studier. Men det är väl också så fast det kommer att bli.

jag bor ju i ett hus, inte i studentrum. Dock äger ju ingen av oss huset, och det är ganska så skruttigt, men det är ett hus.

Vad mer?

Jag använder 'vuxenord'. Men det kanske är mer pretto än vuxet. 

Jag har faktiskt inga bonuskort. Och det är jag stolt över, för även om jag får rabatter etc. så är jag lite paranoid över hur de samlar på sig information om hur, var och när jag shoppar, 'för att kunna kundanpassa erbjudanden' de skickar till mig. Men om jag sattes in i någon typ baserat på vad jag handlade,skulle jag nog klassas som en medelklassfru alkoholist. Jag undrar lite vad för erbjudanden man då skulle få! Blöjor och rödvin. 

Nej fy sjutton, nu måste jag sova. 

 

Ensam hemma

Idag har jag inte gjort något alls av mitt plugg. 

Jag vaknade väldigt sent. Klockan 11. slumrade runt lite innan jag kunde förmå mig att äta frukost. Insåg då att jag var ensam hemma. Fortsatte då med att göra ingenting. Försökte inte ens förmå mig till att plugga. 

Bestämde mig för att sy den där väskan som jag planerade igår. Trodde ett tag att jag inte hade nog med tyg, men det visade sig att det funkade, den är kanske lite för smal ändå. Men den är fin, finare än jag trodde att den skulle bli. 

När jag var klar med den så insåg jag hur mycket jag njöt av att vara ensam hemma. Själv. Hemma. Det är liksom absolut inte samma sak i Sheffield. Trots att jag bor där och har bott där rätt länge nu, så känns inte huset som mitt hus. Jag delar med folk. Inte familj utan med folk. Jag har liksom ingen rätt till huset. Jag har mitt rum och delat badrum och kök. Det är allt. Här hemma kan jag känna att jag är hemma i alla våra rum. Det är inte bara mitt rum som jag är hemma i. Då när jag är ensam hemma har jag liksom verkligen full äganderätt till alla rum. Jag kan vara var som helst och inte stöta på någon. Det är en enormt skön ensamhet. 

Det faktum att jag bor i skogen bidrar nog också, det finns inget folk runt omkring, inga ljud-  bara skog. 

Idag har jag njutit av att vara ensam och själv. Därför inte pluggat något alls. 

Nu har min pappa kommit hem och jag ska fika med honom. Sen ska jag åka på middag. 

jag ska sy en väska i morgon. Den ska vara i jeanstyg och så ska jag spraya svart mönster på den. jag skulle vilja sy en väska i lite tjockare jeanstyg, men jag tror inte att vi har något sådant hemma. så det får bli tunt. det kanske blir bra. jag skulle egentligen vilja ha lite guldfärg också.

idag har jag försökt plugga, men det gick inte bra. jag kunde inte koncentrera mig. jag trodde verkligen att demokratisering skulle intressera mig mer. kanske är det för att jag har lite generell småpanik över uppsatsen som jag inte kan komma igång med det. men om jag får sy den där väskan imorgon så kanske det kommer igång. 

idag har jag även (antagligen) fått jobb på posten. och antagligen löst det med min augusti situation. 

Susanna är i Berlin nu. Det har liksom börjat gå upp för mig. Ännu mer så kommer det bli i sommar. 

I'm from Barcelona.

Eller kanske snarare; I'm in Barcelona.

Snålar internet av någon som har oskyddat. Bor i en fin och mysig lägenhet. Men det är lite kallt. Barcelona generellt är lite kallt. Jag tog bara med mig svala kläder för jag hade hoppats på värme. Istället har jag dubbla strumpbyxor och ska ha på mig min yllejacka idag. 

Igår gick vi längs stranden trots molnen och blåsten. Sen gick vi genom typ hela Barcelona för att åka linbana. Mammas kort fastnade i maskinen när vi skulle betala, alla fick lite småpanik. Det var värt det, men vi hann bara vara uppe på toppen i tio minuter. 

nu ska vi ut till en annan park.

HEJ DÅ SUSANNA!

(Eftersom jag åker till Barcelona i morgon, så blir det hej då här idag.)

Har ännu inte riktigt fattat att du faktiskt åker på onsdag. Jag menar jag är ju inte här och kan sakna dig, mer än vad jag brukar sakna dig när jag är i England. Men jag är enormt stolt över att du tar dig till Europas hippaste stad och gör den lite hippare. 

Du vet inte var du ska bo, utan bara att du ska gå till ett kontor. Som tur är har du 3 timmar på dig att tappa bort dig. Den planeringen är enligt min erfarenhet, något otysk. Men så ska du ju till Berlin, som kanske inte är alldeles typiskt tyskt.

I juli kommer jag och hälsar på. Men innan dess, alltså hela juni, måste jag sakna dig(eller vara utan dig är kanske ett bättre ordval). Och hela resten av juli. Helt plötsligt förstår jag hur du har det hela året(om du saknar mig det vill säga, kanske är du bara glad att slippa mina förolämpning+komplimang kommentarer.)

Hur som helst, gör det bästa av Berlin, lev ett Erasmus studentliv(vilket liknar Sheffield studentlivet ganska mycket, men snäppet värre), men håll dig borta från rödvin och pojkar. Och vilken oro du än känner så vet du att det kommer gå bra. Susanna bra. (min dator tycker inte att man stavar ditt namn så... det var underligt)

Påsklov,

hemma,

semester

avslappning.

Inte idag. Idag har jag börjat tveka på min stresstålighet. Jag har totalfreakat över småsaker. 

Imorse vaknade jag, hade ännu en helt sjuk dröm(vi hade fest i Sheffield, och denna gång snodde folk verkligen mina kläder, vi skulle någonstans, men jag var trött.), gjorde våfflor till frukost till mig och Tyler, mycket mycket goda. Sen går han för att duscha, och jag måste verkligen säga att det verkligen inte stämmer att killar är snabba på badrummet. Jag är snabbare i duschen! Detta betydde att vi började få knappt om tid för att jag skulle hinna lämna honom i stan med Oscar, som vi inte fått tag på än, eftersom min telefon hade bestämt sig för att inte fungera. Jag försökte sätta in mitt sim kort i pappas och Tylers telefoner, men pappas var låst, och av någon anledning så fanns inte Oscars nummer på mitt simkort. Tillslut kom jag på att jag hade ringt Oscar från pappas telefon igår, så hans nummer fanns i samtalslistan. Men när jag ringde så var det självklart upptaget! Tillslut fick jag tag på honom, körde som en galning in till stan, höll på att krocka två gånger, parkerade utanför en garageutfart på söder, drack sedan en turbokaffe. Började köra till jobbet på Stortorp, men svänger av vid fel farsta avfart och kommer ut på 73an igen, precis vid sköndal,  och pga den underbara välplanering som finns där så var jag tvungen att ta en liten tur i sköndal för att komma ut på rätt sida av vägen igen. Var också generellt osäker på vilken sida av vägen man ska köra. 

Nåväl, jag kommer till jobbet, bara någon minut sent, Gugge står och möter mig i dörren. Dessa boende är sjukare än de jag jobbade med i somras, vilket är lite jobbigt, men personalen verkar trevlig.

Jag erbjöd två av mina arbetskamrater skjuts hem, i min fina lilla gula postbil. Men den har inte blivit använd på ett ganska bra tag, och av någon anledning så har vindrutetorkaren på framrutan gått sönder. Den satte sig först helt snett, och utförde alltså inte sin funktion. Så vi försökte fixa det, men den ville inte samarbeta, så tillslut tog jag av den. Eftersom jag inte hade en telefon, fick jag fråga min arbetskamrat om jag kunde låna hans telefon, men jag ringde precis närjag skulle köra genom en rondell, och min mamma svarade och frågade idiotiska frågor om hur vindrutetorkaren hade ramlat av, och hon tyckte också att jag skulle försöka köra så långt jag kunde. Ännu ett problem som fick mig att bli ännu mer orolig är att motorn på bilen gnällde på ett obehagligt sätt, och jag ville inte riskera att fastna på motorvägen, utan en enda möjlighet att få tag i hjälp. Så jag var stressad, trött, körde bil, och så frågar mamma hur vindrutetorkaren hade ramlat av. Det var bara för mycket, så jag blev bitchig, och hon gav telefonen till pappa. Han sa direkt att han skulle komma. 

Jag stannar i skogås centrum, väntar i kanske 20 minuter på min pappa, han kommer, fixar vindrutetorkaren, och säger att ljudet från motorn inte var farligt. Han tar min bil och säger åt mig att ta gröna bilen hem och köra bakom honom. Så kör han, jag sätter mig i gröna bilen, och upptäcker att nycklarna inte var där. Jag hoppar ur bilen, och springer efter pappas bil, vinkar och ropar, men han kör bara vidare. Jag trodde att han någon gång skulle kolla i backspegeln och se att jag var bakom honom, men icke. Jag hade heller inget sätt att få tag i honom, eftersom jag hade hans telefon(eftersom min inte fungerar och jag behövde få tag i Oscar imorse), och den hade inga batterier i sig. Jag sitter och väntar och väntar, men bestämmer mig sedan för att gå till Statoil och ringa hem och se om han kommit hem, och be mamma säga åt honom att komma tillbaka när han kommer hem. Mamma fortsätter med sina dumma frågor; 

E: Pappa har kört ifrån mig med nycklarna till bilen.

M; Men är nycklarna inte i bilen?

E: nej, de är de inte. Han tog dem ur tändningen. kan du be honom komma tillbaka med dem när han kommer hem?

M: Men var är du någonstans?

E: Precis där pappa lämnade mig, jag kan ju inte komma någonstans utan bilnycklar.

Så jag går tillbaka till bilen, har som tur är middagen jag hade planerat att äta kvar, så jag äter köttbullar och makaroner med händerna. Börjar räkna tåg för att se hur lång tid som gått eftersom jag inte har någon klocka tillgänglig. Efter ett tag kommer pappa, och vi kör hem. Jag kommer hem 22.30. Jag ska vara på jobbet klockan 7 imorgon bitti. 

När jag satt där i bilen undrade jag vad det är jag gjort för att förtjäna denna osmidighet hela dagen. Kanske är det pedagogiskt, jag måste lära mig hantera motgångar. Inte låta dem få för stora proportioner. Inte panika. Men det är lätt att säga, men inte lätt att agera när man sitter i en bil utan nyklar. Eller när man måste vara på jobbet men måste överlämna en amerikan i stan först, utan att ha fått tag i personen som du ska överlämna till. Amerikanen är utan telefon, jag är utan telefon, kan inte få mottagarens nummer. Då är det lätt att stressa upp det lite. Men nu måste jag sova för om 7 timmar ska jag jobba igen.

jepp så var vi här igen. 

istället för att skriva ihop något om moral relativism, så att jag kan gå hem och packa, så skriver jag strunt här. eller hänger på facebook. 

Det är nog ganska bra att vi inte har internett hemma för tillfället. 

nej nu ska jag tillbaka till moral relativism. för jag vet att om jag sparar det till jag kommer hem så kommer det inte bli av. 

Result day

Idag är dagen som alla pratar om betygen. Och det är som väntat. 

Alix är upprörd över betygen hon fått, för att de är så låga. Inte För att de är låga utan för att de är låga för att hon då inte har fattat det hon trodde att hon hade fattat. Så det är mer en reaktion på hennes egen förmåga, än att hon anser att hon skulle fått högre betyg.

Martin scorade två firsts och en 2.1 på 68. Han är otrolig den mannen. 

Jag fick som sagt betyg som duger, men jag hade hoppats på mer. Mitten 2.1 betyg fick jag, förutom i Reference and Truth, där jag fick en låg 2.1. 

Men nu tillbaka till moral relativism.

Lack of communication

Vart internett har valt att sluta fungera. Eller snarare internett fungerar, men vagrar att komma till vara datorer. Det finns i routern, men routern later oss inte koppla upp oss.
Darfor har det varit tyst. Annars skulle jag skrivit typ fem inlagg om dagen for jag har sa himla mycket att gora. Imorgon aker jag hem, men innann dess maste jag lasa en till artikel for seminariet idag, skriva nagot om moral relativism, prata om moral relativism med 17 aringar, packa, skaffa kallorna for min 3500 ords uppsats som ska in om evigheter, men den ar ju 3500 ord om politisk filosofi och jag tror att jag ska gora demokrati, fixa med alla grejer som har med resan att gora, typ overfora pengar, kopa tagbiljett och sakert massa saker som jag inte kommer ihag.
idag fick vi vara betyg fran tentorna. De var helt okej, jag hade sjalvklart hoppats pa mer, men trodde inte att jag skulle fa mer.
men nu ar klockan 10 och jag maste borja lasa den dar artikeln. min busy day blirt inte battre av att jag glomde min planbok hemma, sa jag are utan mobil, pengar, lepsyl(det ABSOLUT viktigaste) och Ucard. skitjobbigt.