Jag vaknade väldigt sent. Klockan 11. slumrade runt lite innan jag kunde förmå mig att äta frukost. Insåg då att jag var ensam hemma. Fortsatte då med att göra ingenting. Försökte inte ens förmå mig till att plugga.
Bestämde mig för att sy den där väskan som jag planerade igår. Trodde ett tag att jag inte hade nog med tyg, men det visade sig att det funkade, den är kanske lite för smal ändå. Men den är fin, finare än jag trodde att den skulle bli.
När jag var klar med den så insåg jag hur mycket jag njöt av att vara ensam hemma. Själv. Hemma. Det är liksom absolut inte samma sak i Sheffield. Trots att jag bor där och har bott där rätt länge nu, så känns inte huset som mitt hus. Jag delar med folk. Inte familj utan med folk. Jag har liksom ingen rätt till huset. Jag har mitt rum och delat badrum och kök. Det är allt. Här hemma kan jag känna att jag är hemma i alla våra rum. Det är inte bara mitt rum som jag är hemma i. Då när jag är ensam hemma har jag liksom verkligen full äganderätt till alla rum. Jag kan vara var som helst och inte stöta på någon. Det är en enormt skön ensamhet.
Det faktum att jag bor i skogen bidrar nog också, det finns inget folk runt omkring, inga ljud- bara skog.
Idag har jag njutit av att vara ensam och själv. Därför inte pluggat något alls.
Nu har min pappa kommit hem och jag ska fika med honom. Sen ska jag åka på middag.
No comments:
Post a Comment