Emilou och teach me how to dance real slow

Kära hjärtanens vad jag älskar denna låten. Basen. Pianot. Smärtan i hans röst. Stämmorna. Det går rätt in i mig. Känns i hela kroppen.

Emilou och åh fan

Pratade med aktivisten igår. Länge länge. Och knepigt. Å ena sidan förstår jag honom och har all sympati i världen. Men å andra sidan blir jag bara så himla less på att han liksom bara rör till allt hela tiden. Gör det så himla komplicerat. Och liksom inte tänker så mycket på hur det han säger kan tas. Jag lyssnar försöker förstå. Men han kommer alltid tillbaka till att vi inte förstår varandra, och hur det kan leda till katastrof. Jag försöker säga att det inte behöver bli katastrof. Men tänker att om han fortsätter att vara så här knepig så pallar jag inte mycket mer. Och det är kanske det han menar. Att saker har ändrats, något har blivit skevt. Han har på något sätt blivit besviken på mig, för att jag inte reagerade på det sätt han ville eller förväntade sig när han öppnade upp. Jag klantade mig. Men jag tror att vad jag än sagt eller gjort så hade han blivit besviken. Inget jag kan göra är nog. Thats the nature of the beast. Och han vet det, han inser det. Men kan inte undgå att känna det. Det är knepigt, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag trodde att vi var på väg framåt, men det verkar som om vi snurrar runt fram och tillbaka.

emilou och den bra känslan

Jag slogs just av en så himla bra känsla. Livet känns så himla bra, äntligen.
Det klart att det stormar och snurrar nu med, men av någon anledning känns det som om jag kan klara av storm och snurr.

Emilou och Your Drums, Your Love

Friends say I've got something wrong, cause I've been trying to reach you for so long.

I've been treading water for your love, whether I sink or swim it is you that I am thinking of.




Ibland så verkar det som om det är lättare att tänka på det som varit än det som är nu. Detta är hur jag kände så himla länge med aktivisten. Mycket i denna låt säger verkligen mycket om hur det var.

Emilou och 'im not staying over'

Vi var på puben för att portugisiskan kommit tillbaka till soton. Vi nickade till varandra när han kom dit, men pratade inte så mycket under kvällen. Jag skickade ett sms och sa sorry I can't just talk to you. Han läste det när han var bredvid mig och sa so this is how we communicate now? 

Folk droppade av som vanligt och tillslut var det bara vi kvar. Vi gick hemåt mig och han sa I'm not staying over. För jag skulle upp tidigt imorse. Men så pratar vi i timmar om ex och folk som varit där under kvällen. Vi dricker gin och det blir sent. Han påstår fortfarande att han inte ska sova över. Men klockan fem på morgonen ligger vi i bäddsoffan och pratar om vad vi är och om 'oss'. Och vi bestämmer att vi inte behöver definiera något, men att vi inte ska träffa andra. Vi pratar om att åka iväg någonstans nästa helg, och han stannade kvar hos mig när jag åkte imorse. 

Det går fort. Men känns bra. 

Emilou och slutet

Aktivisten och jag pratade idag. Och bråkade. Fem och en halv timme. Många saker blev sagda som kanske kommer göra ont, en del gör ont nu. Men hans roll i kärlekshistorien är helt över nu. Han träffade någon annan från januari. Jag berättade att jag träffar någon annan nu. Så vad som än händer med tysken så är ju detta helt över nu. 

Och jag är nu livrädd att förstöra grejen med tysken.

Tidigare så har jag ju varit kluven över aktivisten, och tänkt att kanske kanske, men nu har han sagt i don't want to be in a relationship with you och då finns det ju ingen tvekan. Jag vet inte riktigt vad som lett mig till att tvivla förut, signalerna har ju egentligen varit rätt tydliga. 

Men nu är det slut. Och det känns bra.

Emilou och ett par timmar på Skype och det moraliska dilemmat

Jag kommer hem från bion med arkeologerna och har fortfarande ont i huvudet. Pratar med mamma och säger att jag är så himla trött. Har gått och lagt mig klockan tio hela veckan. 

Men jag kommer också hem till ett meddelande från aktivisten, han som varit  huvudpersonen i mitt kärleksdrama under så lång tid, men nu blivit omkörd av tysken. Han vill Skypa. Vi har inte facebookat på ett tag, och definitivt inte lika ofta som förut. Han har inte ens någon 'cover story' för att vilja prata, oftast förut har det alltid funnits en annan anledning. 

Jag är ju egentligen trött, men säger sure I'm home now och tänker att vi ska prata i kanske en timme. Två och en halv timme senare har vi pratat i mun på varandra, flugit mellan ämnen,drivit med varandra och bråkat. Jag ligger i sängen när vi lägger på, det har nästan blivit en vana nu, och jag har en lycklig känsla i magen. Huvudvärken är borta. 

Ikväll ska jag träffa tysken. 

Jag har inte haft modet att säga något till aktivisten om att ultimatumet jag ställde förut inte längre gäller. Men någon gång måste jag nog säga något så att han inte tror att det fortfarande är så. Ibland undrar jag hur sjutton jag hamnat i denna situation. Från att inte ha träffat någon fin kille på evigheter så träffar jag två fina samtidigt. 

Livet alltså. 

Emilou darling

När jag hörde en kompis kalla sin tjej darling tänkte jag att jag aldrig vill bli kallad darling. Det lät så ömtåligt, så mjukt och underlåtande. Fast på ett nedlåtande sätt, som att jag kallar dig något mjukt som låter fint, men egentligen är det jävligt nedlåtande och för att jag ska visa att jag bestämmer hur du är. 

Men i fredags när han sa 

Darling, we need to talk about us

så sa han det på ett så fantastiskt skämtsamt fint sätt att det liksom var okej.

Och i lördags när han sa

Darling, do you happen to have a spare toothbrush?

Då fastnade det. 

Emilou darling. 

Emilou och migrän

Jag fick en ordentlig migrän attack i söndagskväll och det har hållit i sig. Det som är så himla sopigt är att jag brukar träna bort smärta, men nu så orsakade träningen smärta (fick attacken efter en jogging tur). Och jag börjar känna det i kroppen. Säkerligen gör migrän efterdaningarna en hel del, men jag känner mig deppig, trist och allmänt sopig. Konstant trött är jag också. Jag har nu försökt låta bli skärmar idag och har bokat massage på torsdag. Förhoppningsvis går den här skiten över snart. Ska ändå till doktorn imorgon. 

Emilou and when he was drunk

He said that this could be something good.

I don't trust anything he says when he is drunk. 

But I remember it. 

Emilou och tandborsten

Ja just det. Han gick och köpte en tandborste (och mjölk) imorse efter pannkaksfrukosten jag fixade. En tandborste för att ha här. Den är blå och när han gått smsar jag You had to get a bloody blue toothbrush didnt you? so stuck in gendersterotypes!
Han panikade bara lite över faktumet att han skulle ha en tandborste här, trots att det var han som föreslog det. Jag sa att det bara var praktiskt och hygieniskt, och att jag när som helst kunde slänga bort den. Men just nu betyder det ändå att han vill komma tillbaka hit.
Men jag försöker att inte lägga för mycket vikt i att det nu står två tandborstar i mitt badrum. Det betyder inget mer än att han hade fräsch andedräkt när vi pussades hejdå.

Emilou och 'oss'

Jag står utanför puben och ser i ögonvrån att han kommer cyklandes över concourse och tänker att nej nu måste jag gå in för att slippa vara själv med honom när han kommer. Men så kommer han den där som överraskade mig för ett par veckor sedan ut och jag stannar kvar. Vi skrattar och skämtar, egentligen ett perfekt upplägg för honom att se. Han kommer fram och säger hej, frågar om de andra är där inne och går vidare. 

Det är varmt och kvavt inne på puben så jag föreslår att vi ska gå ut och sätta oss. Jag vet inte om de träffat varandra förut, överraskiningen och han han den här nygamla kanske dejten. Vi sätter oss på en cirkelformad bänk och plötsligt sitter jag mitt emellan dem. Överraskningen och jag pratar datainsamling, jag frågar om han vill komma till Cardiff i november, kanske dejten pratar med andra. Jag sitter mitt emellan dem och skickar meddelande till Rafi omg what is happening here!? Överraskningens kompisar vill dra och äta, och han försöker få med oss ut på kvällen och ber om mitt nummer framför kanske dejten och jag säger text me when you go out, han kommer tillbaka en vända och säger att i'll text you when we go out. 

Allt eftersom droppar folk av, kanske dejten och jag bondar över house of cards och jag skickar uppdateringar till Rafi som säger I am intrigued to hear where this night will end. Let the best man win! och jag har dåligt samvete i en sekund för att jag spelat dem mot varandra. Överraskningen smsmar under kvällen och frågar var vi är, säger att de drar ut i stan.

Tillslut är det bara han och jag kvar, och han säger skämtsamt darling we have to talk about 'us' jag frågar do we have to?  Men då är det ju redan på bordet. 

någonstans i vårt dividerande om huruvida vi behöver prata om det säger han its not you, its me och mitt hjärta sjunker. Jag pallar inte. Vad fan är det med honom? Jag går på toa och samlar kraft att vända situationen. Jag kommer tillbaka och säger ok I am going to try really hard to not get angry with you because I know its not your fault. What makes you say that, or behave this way, is based on a presumption about what I want and what I feel, which is really frustrating because you dont know what I feel. I'm just really fed up with guys who presume things about me. Och i bakhuvudet tänker jag att om detta slutar illa så kan jag ju alltid smsma överraskningen. 

Vi blir utkastade från puben och sätter oss utanför och pratar mer. Han säger att han är rädd för att det ska bli för seriöst och att han är en commitmentphobe. Han vet ju inte var han är om ett halvår, så han vill inte gå vidare med något som kan bli seriöst för att it gets messy when I have to leave. 

Och ännu en gång kokar vreden och frustrationen i mig you're not the only one who doesnt know where they will be in six months. I have no idea what I'm doing after march. And I am trying really hard now not to get really angry with you because that is a rubbish excuse. You cannot base a decision now on what might or might not happen in six months. Even if we didint know that things were going to change in six months, for all I know things could change in a month or tomorrow no matter what is happening in six months. 

Jag säger att det enda jag vill veta nu är om han gillar mig nu. Inte vad han ser för framtid för oss. Och baserat på onsdagens beteende så känns det som att han inte gillar mig. Han håller med om att onsdagen var skit, och att det var för att han fick panik och tänkte att om han kom med upp så skulle det betyda att det är seriöst. Jag säger att han drar på alldeles för stora växlar och antar saker om mig och mina känslor som gör mig irriterad. I really dont understand why we are having this conversation. It shouldnt be this complicated.

Så säger han att ja, men det klart att han gillar mig. Gillar mig mycket. Men han har issues. Och jag säger, men vad fan det har ju jag med! 

Så tillslut säger vi att om han följer med mig hem betyder det inte att vi kommer gifta oss, eller att det betyder att det kommer bli messy om ett halvår. Det behöver inte vara så jävla seriöst. Så vi går hem till mig. Dricker gin och hånglar. So we're making out now? Yes I think we are. 

Emilou är snabb

Kanske är det så att jag bara helt enkelt är för snabb. Att för mig så var det självklart att gårdagen bara skulle vara en fortsättning av fredagen och lördagen. Men det kanske inte är så för honom. Han kanske måste i ett mer nyktert tillstånd tänka mer, känna mer, ta det lite mer piano. 

Men för mig när vi väl har tagit steget till att ligga en gång kan man ju lika gärna göra det igen. Och känna, tänka, spela piano samtidigt. Den här sidan av mig kommer fram mer och mer ju äldre jag blir. Den rastlösa, snabba, beslutsamma. Det kan ta mig evigheter att bestämma mig, men när jag väl bestämt mig så finns ingen tvekan. När jag väl känner eller tycker något så är jag trygg och säker på den känslan eller åsikten.
Men i relationer är jag ju ändå livrädd att visa den känslan. Speciellt om jag inte får respons från den andra personen. Då blir jag osäker och frustrerad. Ledsen och besviken.

Så kanske ska jag försöka ta det lite lugnt i mitt huvud. Fatta att alla inte är lika snabba som jag. Det måste få ta lite mer tid. Han måste få lite mer tid. Det är ironiskt hur lik denna situation är situationen jag har/hade med Matt. 

Så jag kanske ska lära mig av mina misstag och ta det lite lugnt.

Emilou och tji fick jag

Dejten igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den.
Det började med fjärilar och slutade med irritationsklump i magen.
Hans mod var borta och hans klagosida kom fram. Jag pallar verkligen inte med en till klagosnubbe. Det är så himla jobbigt att bemöta sån skit. Ska jag peppa? Ska jag släppa? Ska jag hålla med? Jag pallar liksom inte.
Klagan hade kunnat kompenseras med mod, men vi kramades inte ens hejdå. Jag förnedrade mig själv med att bjuda upp honom, men han sa att han måste gå. Vilket ju egentligen är fullt förståeligt för det var ju vardag, men det är ju åtminstone en inbjudan till att make a move.
Och här var det jag som trodde att han var mogen och okomplicerad, tji fick jag.