Alla de tankar jag spytt ut här om mina korridorskompisar har ju mest med mig att göra, det inser jag. Det är nog ganska svårt att bo med mig. Jag har ju inte varit hemma så mycket så jag har inte kunnat spendera tid med dem för att lära känna dem. Det är också något jag inser. Och då blir det ju svårare att bo med någon. Speciellt med mig. Jag är så sjukt petig och mån om mitt personliga utrymme och vad som är mitt. Så bo aldrig med mig, om du har svårt för min petighet.
Vi pratade lite idag om hur svårt det är att komma till ett ställe och inte känna någon. Att börja om helt på nytt, med alla.
Förut skrev jag ju om att det känns som att jag ser vissa människor hela tiden. Killen jag menar, hamnade jag framför på filosofilektionen idag. Sen hamnade vi i samma hiss när vi skulle upp och registrera oss för tutorials, och vi hamnade i samma tutorialgrupp. Det känns helt sjukt. Vi pratade lite, och han sa att han sett mig på nån föreläsning i politik, och jag spelade ovetande. Men egentligen vet jag precis vilken han menade. Det var på uppropet som vi hamnade bredvid varandra och jag var så trött att jag höll på att somna med huvudet i handen. Precis när jag höll på att somna frågar han mig något, som jag inte kommer ihåg nu, och jag svarar nått osammanhängande.
Jag sov inte mycket inatt heller. Jag försökte somna innan efterfesterna började, och lyckades nästan, men så kom mina grannar hem, och Jess B(min närmsta granne) hade med sig en kille hem inatt med. Vid halv fyra kunde jag somna. och så gick jag upp vid nio.
Nu ska jag fortsätta läsa Plato :The Republic. Superintressant!
No comments:
Post a Comment